SD före genombrottet, en inside-rapport

En slutsats man kan dra av Jimmy Windskogs bok ”Je ne regerette rien” om sin tid i Sverigedemokraterna är att det är ett under att partiet till sist letade sig in i riksdagen med tanke på hur få de var och mycket de stred inbördes. I övrigt är det här inte riktigt så spännande och lärorikt som jag hade hoppats.

Jimmy Windskog tillhörde ledningen i SD i många år innan han blev utesluten kring mitten av 2000-talet (han tillbakavisar anklagelser om att han ska ha gjort en Hitlerhälsning, men står fast vid sin kritik mot att en partikamrat har adopterade barn vilket han menar strider mot partilinjen). Han gick sedan över till utbrytarpartiet Nationaldemokraterna och borde alltså vara väl skickad att berätta om relationerna mellan SD och ND och klargöra för skillnaderna mellan partierna.

Att det är glest med avslöjanden om nazistförbindelser, våldsbrott och förgripliga uttalanden är en sak, det hade jag kanske inte heller förväntat mig att han skulle bjuda på. Då är bristen på analyser av partiets utveckling ett större problem. Umgänget mellan partiaktivisterna och deras inbördes relationer tar största utrymmet, det är många namn och Jimmys personliga omdömen om personerna i fråga.

Man kan förundras över att han tar så lätt på partikamraters politiska snedsteg. Han är till exempel övertygad om att Tina Hallgren-Bengtsson, tidigare bl a i kommunfullmäktige i Höör, som varit med på möten för Nationalsocialistisk Front och poserat på bild i brun uniform inte var någon riktig nazist (hon har senare lämnat både SD och NSF, numera Svenskarnas parti). Det finns omotiverade luckor. En tidigare ND-ledare ägnas många sidor och nedsättande omdömen, men det faktum att han blev utesluten ur partiet efter att ha dömts till fängelse för grov misshandel av sin flickvän förbigås helt.

Det framgår tydligt på flera ställen i texten att boken är skriven redan 2007. Varför den kommer ut först nu har jag ingen aning om, men det känns märkligt att detta inte kommenteras över huvud taget. Ser att flera andra som skrivit om boken påpekat det lustiga i att titeln är på franska, det är väl bara att hålla med. Dålig korrläsning, framför allt felstavade namn (han tror tydligen att Leif Zeilon heter Leif Zelion), drar också ner betyget.

Bokens främsta tillgång är att den ger en bild av partikulturen och människorna. För mig som råkade bo i samma kvarter som partikansliet under den här perioden, och ständigt krockade med en del av de flitigaste aktivisterna i garaget, ger det dessutom en extra dimension att få veta lite mer om vad alla förskrämda SD:are som försökte undvika mig egentligen sysslade med. En del av partiets senare framgångar kan säkert förklaras med att en handfull unga män ägnade helgerna åt att dela ut flygblad och utföra partiarbete ideellt sena nätter i en illa ventilerad lokal med obekväma militärbritsar. Man kan förstå om de känner en viss bitterhet idag när de ser hur Jimmie Åkesson och de andra glassar omkring i riksdagskorridorerna.

Se även: Jimmy Windeskogs blogg, Ostara förlag

About these ads

Om annalenalod

Journalist och författare, specialiserad på politisk extremism, migration, migrantarbetares rättigheter, mänskliga rättigheter etc.
Det här inlägget postades i högerpopulism, Högerpopulism, Nationaldemokraterna, Sverigedemokraterna och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till SD före genombrottet, en inside-rapport

  1. skaraborg76 skriver:

    Intressant är detta med Tors misshandel av sin fru.
    Om en ”extremist” blå eller röd gör något olagligt då får på sätt och vis hans åsikter skulden för vad som hänt.
    Men om en politiker med ”demokratiska” åsikter gör något, ja då är det han som person som är skyldig. Hans ideologi blandas inte in.
    Konstigt eller hur?

  2. Jimmy Windeskog skriver:

    Måste reagera lite mot meningen;

    ”En del av partiets senare framgångar kan säkert förklaras med att en handfull unga män ägnade helgerna åt att dela ut flygblad och utföra partiarbete ideellt sena nätter i en illa ventilerad lokal med obekväma militärbritsar.”

    Det handlade verkligen inte om något helgarbete för vi som utgjorde kärntruppen, det var ett dygnetruntjobb som ibland varade månader i sträck.

    Annars får jag säga att det var roligt att du trots allt såg boken som i delar intressant, det tyckte jag inte riktigt framgick u ursprungsinlägget.

  3. Jimmy Windeskog skriver:

    Får uppskatta att du uppmärksammade boken, trots alla dina minus. Till mott försvar får jag dock påpeka att jag inte är ansvarig för korrläsningen och fel kopplat till den.

    Något som jag dock tycker att du missförstår är Tors roll i det hela. Boken handlar om SD, att då ta upp varför han blev utesluten hur ND tycker jag skulle vara helt fel. Annars kan jag ju inte direkt beskyllas för att skydda människor i boken eller att vara feg för att ta upp känsliga detaljer.

    Men åter igen tack, och beklagar att din vinst av vårt vad kom så sent.

    • annalenalod skriver:

      Om det inte framgick: jag läste boken från pärm till pärm, så visst finns det intressanta delar i den.
      Håller med om att du inte skönmålar, att det känns förhållandevis ärligt.
      Sedan kan jag ju inte avgöra om du undanhåller saker, det vet bara dina partikamrater (det där med Tor var en sådan sak som jag noterade, men ok för att det var SD som skulle granskas).
      Det är förhållandevis ovanligt med böcker inifrån ytterkantsgrupper som är skrivna någorlunda i samtid, de har alltid ett värde just för att det inte finns den distans som man får med tiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s