Näthat har ingen politisk färg

Jag tycker mig se en tydligt tendens till att många debattörer (efter Uppdrag granskning senaste program) definierar näthat för snävt. De utgår självklart från att allt näthat, åtminstone det som är värt att ta på allvar, utgår från extremhögern. Men varför ska vi tillåta ordval från andra grupper, exempelvis vänstern, som skulle ge kvällstidningsrubriker om det kom från extremhögern? Dessutom retar det mig oerhört att grova formuleringar från framför allt vänsterhåll lämnar fältet öppet för högerextremister att bagatellisera det hat som produceras i de egna leden. (se t ex Avpixlat)

Jag säger inte att det är samma sak (varför måste man påpeka det hela tiden när man tar upp den här frågan?). Jag är självklart också medveten om att det grova våldet är klart överrepresenterat inom extremhögern.  Men det är faktiskt inte särskilt vanligt att ens extremhögerns debattörer tar till handgripligheter, det mesta tilldrar sig på nätet, oavsett politisk färg på debattören.

Vänstern utgår ofta från att ett grovt språk inte tas på allvar eftersom alla förstår det ”goda” syftet. Skrattar man inte åt ”satir” har man ingen humor. Vem bestämmer vad människor ska tycka är kränkande eller kul? Rimligen den som drabbas, så brukar det vara när det gäller kränkningar (jämför lagen om kränkande särbehandling i skolan, diskrimineringslagstiftningen, den ideala hanteringen av mobbning etc).

Som bloggare och granskare av både extremhöger och extremvänster kan jag rapportera att vänstern är minst lika jobbigt att ha att göra med under perioder som jag haft öppet kommentarsfält. Det är lika mycket kampanjer där samma person skickar mängder av kommentarer och samma kommentarer skickas överallt, samma nedsättande, kränkande språk, samma angrepp på mig som person, kopplat till hur jag ser ut etc. Näthat är helt enkelt, som jag ser det, en företeelse som växt fram på alla fronter och bakom det står individer med skilda intressen. Debattkulturen på nätet är ett fenomen i sig.

Se även Paulina Neuding i SvdSvenssonIsobel Hadley-Kamptz 1, Isobel Hadley Kamptz 2

About these ads

Om annalenalod

Journalist och författare, specialiserad på politisk extremism, migration, migrantarbetares rättigheter, mänskliga rättigheter etc.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Näthat har ingen politisk färg

  1. annalenalod skriver:

    Min erfarenhet efter 30 år, alltså även före Internet (!) är att det hatas och trakasseras åt alla håll och att vänstern på intet sätt är bättre än extremhögern när det kommer till att försöka kränka andra vars åsikter de inte delar. Men extremhögerns våld och de vedergällningar som personer ur den miljön står för ofta varit grövre. Frågan är som ni var inne på om man alls ska jämföra, jag tycker inte det. Lika illa oavsett vem som ligger bakom.

  2. Fredrika Bremer skriver:

    Av att ha varit aktiv på Internet i 15 år ser jag tydligt hur näthatet är riktat mot högern, av extremvänsterpersoner. Men det är bara min åsikt.

  3. Tobe skriver:

    Inget land har lika fåniga debatter som Sverige. Det har alltid funnits och det kommer alltid finnas människor som av olika orsaker bär på hat och misstro. En gång i tiden var de hänvisade till toalettväggar, anonyma brev, illasinnat skvaller eller bara tomt orerande för de som gitte höra på. I och med internet och sociala medier har de fått tillgång en världsomfattande arena att sprida sina ”budskap”. Att det skulle bli så var inte speciellt svårt att räkna ut, att det uttrycks förvåning över denna självklarhet är närmast komiskt.

    Jag vill inte förringa obehagligheterna, men lite sansat resonemang skadar aldrig. Huruvida de i praktiken är farligare nu än då går att diskutera. Men, trots alt, den typen av brott är antagligen oerhört sällsynta (dvs. att man ger sig på journalister). Det är en gissning, vore intressant om det finns relevant statistik att tillgå. Men att låta sig skrämmas till tystnad av några nättroll verkar vara en mycket överdriven reaktion.

    Anledningen till att debatten blir så oerhört fånig är förstås att man i Sverige alltid hamnar i grupptänk. Sålunda är det aldrig enskilda misogyner, misandrier eller misandrogyner som förpestar nätet utan ”högerextremister som näthatar kvinnor” eller ”vänsterfeminister som hatar män” eller vilka man nu vill peka ut som förövare och lyfta fram som offer. Det slutar i en sandlådediskussion – ”Ni är dummare än vi. Nä, det är ni som är dummast. Osv.”

    Jag vet inte hur jämt fördelade skitstövlarna är över olika politiska eller andra grupperingar, men fördelade är de.

  4. Det du skriver stämmer väl med mina erfarenheter. Även om jag är man och slipper de sexuella tillmälena, så finns det ingen hejd på vad vänsterfolk tycker sig få säga. Även namnkunniga vänstermänniskor. I mitt fall för att jag är mycket kritisk till. Ship to Gaza. Om det kan man tycka mycket, men jag är förbluffad över likheten med språket i Avpixlat och Flashback.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s