Om Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna är ett parti med en dubbel historia, de har rötter dels i den nationella rörelsen där de umgicks med personer med kopplingar till nazism och fascism, dels i den högerpopulistiska miljön i södra Sverige där de byggt vidare på lokala missnöjespartier som inspirerats av dansk främlingsfientlighet och tidigare Ny demokrati. Om detta berättade jag i en artikel i antologin ”Högerpopulism” som kom 2009 på Premiss. Hela texten finns att läsa här.

Jag skrev mycket om SD på min gamla blogg, skriv Sverigedemokraterna eller SD i sökfältet överst till höger så visas samtliga länkar.

I samband med valet blev jag ombedd att skriva om Sverigedemokraterna på en mängd olika platser i tidningar och på nätet. Här är några exempel:

Före valet 2010 skrev jag en text i Ordfront magasin som var tänkt som en slags lathund: ”Sverigedemokraterna, så funkar dom”.

”Gör inte om det danska misstaget”, skrev jag och Mats Wingborg i Svd Brännpunkt i ett debattinlägg där vi refererade till vår rapport om hur arbetarrörelsen i Sverige, Norge och Danmark hanterat sina högerpopulistiska partier. Vår slutsats är att det är förödande om andra partier, i Danmark även arbetarrörelsen, börjar ta över högerpopulisternas åsikter i ett fåfängt försök att vinna väljare.

Glöm inte bort att oroliga människor inte behöver vara onda människor, skrev jag i en krönika i ABF Fönstret efter valet 2010. Sverigedemokraternas politik må vara ond ibland, men partiets väljare måste tas på allvar. Ställ frågor, diskutera och respektera deras rädsla för den förändring som Sverige och Europa genomgår. Men hjälp dem att hitta andra lösningar och förklaringar än den hårda politik som högerpopulistiska partier står för.

Sverigedemokraterna är ett parti som tidigare bland annat försökt stoppa välkomstceremonier för nya invånare i kommunerna (en åtgärd förstås främst tänkt för att minska värmen i mottagandet av nyanlända flyktingar). Nu sitter de i riksdagen, och det är ju inte direkt så att de andra partierna står i kö för att skaka hand, skrev jag i en krönika i Lag & Avtal i oktober 2010.

I en artikel i november 2010 i tidningen Akademikern berättade jag om SD:s väljarprofil, hur partiet lockar framför allt lågutbildade män. Det samma gäller de flesta liknande partier i Europa (läs här).