Så var det det här med svenskfientlighet, favoritord bland sverigedemokrater, nationaldemokrater och andra likasinnade. Förekomsten av något sådant som ett utbrett svenskhat bevisas, enligt debattörer från dessa läger, genom att det finns utlandsfödda som begår brott riktade mot svenskfödda. Jag har i olika sammanhang påpekat det orimliga i detta sätt att totalt förbigå så självklara saker som motiv. Väldigt få av alla brott sker på grund av vare sig offer eller gärningsmäns etniska bakgrund.

Lite ironiskt att nu när vi plötsligt ser påtaglig och odiskutabel svenskfientlighet så kommer den från Sannfinländarna i vårt östra grannland. Från ett högerpopulistiskt parti som också kritiserar invandring, islam och i mångt och mycket tycker ungefär samma sak som SD och ND.

Svenskfientligheten breder ut sig lite överallt i Finland. Tydligen är det så att elever är rädda för att prata svenska på rasterna, i kön till korvkiosken eller i andra sammanhang. (Se Aftonbladet) Det ökade hatet underblåses av Sanfinnländarnas framgångar.

Så vad tycker då SD om Sannfinländarnas framgångar? Idel lovord, även över kraven på att mota bort svenskan som andraspråk t ex.

– Det är majoriteten i Finland som måste ta det beslutet, och det är ingenting som vi lägger oss i. Däremot så kräver vi ju att den svenska minoriteten i Finland får samma skydd som andra minoriteter, på samma sätt som man har i Sverige, säger Björn Söder, som hoppas på ett närmare samarbete mellan de likasinnade partierna i Norden. (SR International)

Kan man hoppas på en kampanj för svenskfientlighetens offer. I Finland?