Dags för lite SD-arkeologi

ordfront-6-2018Jag gräver i självbiografier skrivna av ledande personer i Sverigedemokraterna eller individer som hoppat av partiet i det nya numret av Ordfront magasin som just kommit ut. Läs artikeln digitalt, genom att teckna en prenumeration, eller köp lösnummer! De böcker jag tar upp är skrivna av Leif Ericsson, f d Zeilon, Micke Jansson, Anders Klarström, Jimmy Windeskog, Daniel Assai och Jimmie Åkesson. (OBS – Jag brukar inte kalla SD fascister, vilket är ett ord som förekommer i rubriken. Rubriker sätts oftast utan att man tillfrågas, och jag visste inte heller den här gången att de skulle använda det ordet. Se gärna mitt blogginlägg från 2014)

Såhär börjar texten:

Högen med egenutgivna insider-böcker om Sverigedemokraterna fylls på, och det finns numera skildringar av partiets hela 30-åriga historia. För alla med intresse för SD-arkeologi kommer här en initierad guide till några av Sveriges sämst korrlästa och sällan recenserade böcker:  SD-självbiografierna! 

20181110_140211Den som vill veta mer om SD:s omdebatterade rötter, bör leta upp en bok av SD:s första partiledare, Anders Klarström. Hösten 2018 släppte han Prima Victoria, Sverigedemokraterna 1988–1995, Självbiografi 2018. Vad som får honom att nu träda fram är oklart, men det verkar inte som att han omvärderat tidigare ställningstaganden.

Att SD inledningsvis hade många medlemmar med bakgrund i nazistiska grupper, inklusive Klarström själv, är väl känt. Samtliga dessa personer får här välvilliga omdömen, och Klarström utgår slentrianmässigt från att de måste ha ändrat sig. Han vill även tona ner sin egen tid i nazistiska Nordiska Rikspartiet, NRP, kring mitten av 1980-talet, som avslutades med en villkorlig dom för bland annat mordhot per telefon. Ungdomligt oförstånd, enligt Klarström. Hans trovärdighet hade ökat om han samtidigt tagit avstånd från de partikamrater i samma rättsprocess som dömdes för betydligt allvarligare brott som mordbrand och ett utstuderat grymt mord på en judisk homosexuell man, men dessa händelser förbigås med tystnad.

Sedan har vi de som radikalisrades ytterligare efter tiden i SD, vilket inte heller tycks bekymra Klarström nämnvärt. Tina Hallgren-Bengtsson började vänstra med Nationalsocialistisk Front, NSF, redan under sin tid i SD, men enligt Klarström ska hon ändå »främst minnas som en klippa i det tidiga SD!«. Den i texten flitigt förekommande Bo Nilsson företräder numera Nordiska motståndsrörelsen och var deras frontfigur i Boden inför valet 2018, men enligt Klarström var Nilsson en »idealist«, om än med »kort stubin och hetsigt humör« vilket gjorde att han ibland sade saker som avvek från partilinjen.

Enligt Klarström hade de flesta av de som bildade partiet redan lämnat det 1992, och han kvarstod nästan ensam i riksorganisationen. Hade han gett upp hade kanske SD rasat ihop då, och inte blivit mer än en fotnot i Sveriges politiska historia. En hisnande tanke. Men så småningom strömmade det till nya krafter, och det var dessa som formade partiet som vi ser idag, snarare än de som satt på det där första mytomspunna mötet på Södermalm 1988.  Lokalt fanns dock visst liv i SD-kroppen och partiet fick sina första kommunala mandat redan 1991, ett vardera i Dals Ed och Höör.

SD bestod, enligt Klarström, de här första åren av en sorglig samling män som verkade ha tillbringat mycket tid på partikansliet. Många var arbetslösa och några lyckades ibland få sina insatser för partiet klassade som av samhället betald praktik (ALU-jobb kallades det). De producerade flygblad och höll glest besökta torgmöten, men fick ändå förhållandevis stor uppmärksamhet i medierna. Varje framträdande skrevs in i den interna partihistorien som milstolpar på vägen.

Den som gillar kändisskvaller kan läsa Klarströms berättelse om Ulf Ekberg, en av de fyra i det internationellt framgångsrika bandet Ace of Base, som enligt texten var betydligt djupare involverad i SD och även i föregångaren BSS än vad som tidigare sagts. Ulf Ekberg trädde senare fram som före detta skinnskalle och gjorde avbön för att han ska ha varit inblandad i våldshandlingar. Ace of Bases debutplatta »Happy Nation« producerades för övrigt av SD:aren Johnny Lindén, som också designade det första omslaget.

NYTT: Det finns faktiskt en sida nu där det går att läsa hela texten.

Annonser

Om annalenalod

Journalist och författare, specialiserad på politiskt våld och extremism, både på höger- och vänsterkanten, skriver även om bl a högerpopulism och terrorism.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Dags för lite SD-arkeologi

  1. Thor Fredrik Hoff skriver:

    Det er selvfølgelig ugreit at det har vært nazister blandt partiets stiftere. Hvor mange var de? Men et annet interessant spørsmål er hvor mange nazister det var før, under og etter 2.VK i det socialdemokratiske partiet!

Kommentarer granskas, skriv gärna kort och håll dig till ämnet!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s