NYTT: Vad är det med terrorister och julen?

Den här texten skrev jag på SVT Opinion i samband med ett misstänkt terrordåd på en julmarknad i Strasbourg, min text publicerades den 12 december 2018.

***

Vad är det med terrordåd och julen? Gårdagens attentat mot en julmarknad i Strasbourg, som utreds som ett misstänkt terrordåd, erinrar om angreppet på en julmarknad i Berlin 2016. Även Stockholm drabbades den 11 december 2010, alltså mitt i julruschen, när Taimour Abdulwahab al-Abdaly sprängde sig själv till döds mitt i de centralaste delarna av Stockholm, bara ett stenkast från shoppingstråket Drottninggatan (den gången avled bara gärningsmannen).

En enkel slutsats vore att valet av tidpunkt under året har en religiös innebörd, och att det handlar om radikala muslimers angrepp på kristna traditioner, Strasbourg har ju till och med marknadsfört sig som ”Julens huvudstad”. Men det tror jag knappast är det primära motivet, och just julmarknader är ju knappast centrala händelser i det kyrkliga kristna julfirandet.

Snarare ser vi ofta hur terrorister slår till vid olika tidpunkter då de vet att många människor är i omlopp, sannolikt utifrån en kalkyl att så många som möjligt ska drabbas. Sådana här dåd skapar rädsla och kan göra att människor börjar undvika folksamlingar och förändrar sina livsmönster, vilket kan vara ett av målen med dådet.

Extremister, både politiska och religiösa, drivs ofta av en föreställning om att folket måste försättas i ett tillstånd då de känslomässigt inser nödvändigheten av en total samhällsomvandling då den sortens stat man själv drömmer om kan realiseras. Så resonerade t ex många vänsterterrorister på 1970-talet, och liknande tankegångar förekommer hos individer som sympatiserar med IS och liknande grupper.

Sedan kan förstås de politiska motiven blandas med privata, frågan är om de ens går att skilja åt. Den man som jagas för det misstänkta terrordådet i Strasbourg framställs som en 29-årig arbetslös man som radikaliserades i fängelset, och som tidigare inte misstänkts för inblandning i terrordåd, även om han stod på den långa listan med 26 000 namn som den franska säkerhetstjänsten ser som säkerhetsrisker. Den senaste av totalt 27 domar rörde ett grovt rån.

Beskrivningen antyder att den här mannen nog liknar flera andra terrorister som agerat tidigare i Europa. Ett uppenbart parallellfall är den man som genomförde ett terrordåd med hjälp av en tung lastbil på nationaldagen i franska Nice den 4 juli 2016, och som jag ägnar ett av kapitlen i min senaste bok ”Vi måste förbereda oss på död – i huvudet på en terrorist” (Atlas 2017). Den gången dog minst 84 personer varav ett tiotal barn och över 400 skadades, till stor del beroende på att gärningsmannen slog till på en gata som var överfull med människor efter ett fyrverkeri.

Mohamed Lahouaiej Bouhlel, var en nyskild, småkriminell drogmissbrukare som tidigare stått åtalad för mindre brott, ofta i samband med aggressivitet och våldshandlingar. Religionen tycks däremot inte ha spelat någon roll i hans liv fram tills den absolut närmaste tiden före dådet. En av hans bästa vänner sa senare till polisutredarna att religionen kan ha haft en underordnad betydelse, och att det som skett snarare var att en människa som varit på väg mot ett sammanbrott velat dö på ett spektakulärt sätt (han jämförde med den psykiskt sjuke piloten som körde in ett flygplan i en bergvägg i Alperna 2015).

Det finns många olika vägar till terror, vilket jag också skriver om i min bok. De individer som agerar kan ha hög kapacitet och intellektuella drivkrafter, men också drivas av känslomässiga eller sociala motiv. Vissa har varit organiserade i intrikata nätverk, andra tycks mer eller mindre ensamma i sin planering. En del av de som attraheras av våld och våldsretorik gör det mot bakgrund av egen krisande livssituation. Vi såg det också på Drottninggatan i april 2017 då frånskild, arbetslös uzbekier utan uppehållstillstånd agerade utifrån en vag kommunikation med radikala grupper på nätet. Exakt vad som ligger bakom det vi sett i Strasbourg återstår att se, men vi gör nog bäst i att inte dra för snabba slutsatser om effektiviteten i IS och andra liknande gruppers organisering i Europa.

 

 

Annonser