Så tyckte recensenterna

”Svart på vitt – om Sverigedemokraterna” har genomgående fått positiva recensioner. Charlotta Seiler Brylla skriver i Axess nr 9:2022 och kallar boken ”en perfekt introduktion som jag hoppas når läsare också bland dem som påskyndat normaliseringen och inte minst bland dem som ser SD som ett offer i medierapporteringen. Lodenius framställning är saklig och nykter, helt befriad från den moraliserande och sarkastiska jargong som ibland präglar beskrivningar av SD, även om hennes ärende är att ‘påminna om både vad SD är idag och vad SD har varit’. Sverigedemokraternas realpolitik må vara oprövad och vag i konturerna, men deras samhällsvision har alltid varit tydlig. I Tidöavtalet ser vi delar av den ta form.” 

Per Svensson skriver i Dagens Nyheter tar i sin artikel i juli 2022 fasta på att det kommit ut många böcker om partiet, även detta valår. Texten är inte en regerätt recension utan mer en betraktelse över det skede som partiet befinner sig i och relationen till de borgerliga partierna. Men min bok ägnas ett längre stycke i texten där han bland annat skriver:

”Anna-Lena Lodenius …är en av landets mest rutinerade och kunniga experter på den tradition som SD är sprungen ur. Och ‘Svart på vitt’ är, i bästa mening, en Sverigedemokraterna för dummies. Som den levande uppslagsbok Lodenius är kan hon lugnt och tryggt guida läsaren genom partiets både stökiga och konsekventa historia: rötterna, influenserna, konflikterna, personerna, skandalerna, ”uppstädningen”, vägen ”in i värmen”…här finns det mesta man bör komma ihåg nästa gång en ledande borgerlig politiker aktiverar sin förmåga att inte minnas. Allt på bara drygt 200 sidor.”

Flera recensentar tar fasta på att boken är saklig, faktaspäckad och en utmärkt introduktion till partiet, alternativt uppdatering för den som redan kan en del. Naima Chahboun skriver i Kristianstadbladet :”Lodenius ”Svart på vitt om Sverigedemokraterna” väljer en kronologisk uppställning som delar in partiets historia i fem skeden. Det är en sakligt redogörande och faktaspäckad bok som utgör ett bra referensverk för den som vill fördjupa sig i ämnet.”

Maria Persson i Aktuellt i Politiken: ”Boken är en utmärkt odyssé över av alla händelser och alla personer som passerat igenom det parti som startades av nazister, men som i dag sedan länge sitter i riksdagen och, om Ulf Kristersson (M) får som han vill, hjälper honom till regeringsmakten i höst.”

Paulina Sokolow skrev i Flamman redan i samband med att boken lanserades i Almedalen, och hon tog det knivdåd som följde bara någon timme senare som utgångspunkt för texten. I texten lyfter skribeten fram det jag skriver en del om partiets kvinnosyn och brist på jämställdhetspolitik:

”Wieselgren mördas på SD:s dag i Almedalen och bara en bit därifrån lanserar Anna-Lena Lodenius sin bok ‘Svart på vitt om Sverigedemokraterna’, skriven som ett svar på partiets löfte om en vitbok över sin historia. Lodenius, född samma år som den dödade, har följt partiet sedan Bevara Sverige svenskt-tiden… I sin bok följer hon tålmodigt trådarna mellan NMR, Svenskarnas parti, Alternativ för Sverige, Nationaldemokraterna med flera. Det blir tydligt hur hoptrasslade och i princip oskiljaktiga de är. Ett år innan Jimmie Åkesson blir medlem i partiet, 1993 under en 1 maj-demonstration, hittar polisen en skarpladdad granat i en väska som kunde kopplas till Niklas Irberger i SD:s partistyrelse och SDU:s ordförande Robert Vesterlund. Målet var Vänsterpartiets dåvarande ledare Gudrun Schyman. Den gången dömdes de för förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse och olaga vapeninnehav. Inget om terrorism då. Nu får vi se vad den nya rubriceringen leder till i mordet på Wieselgren. Förhoppningsvis innebär det att sambanden mellan kvinnohat och högerextremism börjar tas på allvar.”

Boken ägnades även en artikel i Dagens ETC signerad Olle Bergvall som dessutom intervjuade mig.

”Medan SD skriver på partiets utlovade vitbok har journalisten Anna-Lena Lodenius granskat partiets historia fram till i dag på egen hand. I hennes nya bok ”Svart på vitt: Om Sverigedemokraterna” visar hon att även om partiet förändrats på ytan räcker det bara att skrapa lite på den för att se hur det i grunden fortfarande är samma extremistiska parti.”

Annons