Bostadsrättsombildningar och Rädda Linjalen

Artikeln var publicerad i Ordfront magasin 2009:

—-

Det flaggas grönt i allt fler fönster. Så gör de som vill visa att de inte vill att allmännyttan omvandlas till bostadsrätter. Detta kan man tycka av många anledningar, av politiska skäl för att våra gemensamma pengar överförs till privata fickor, av privata skäl för att man inte har råd eller helt enkelt för att man gillar att bo i hyresrätt

Rädda Linjalen kan vara den mest välorganiserade motståndskampen någonsin mot en bostadsrättsombildning. Bostadsrättsmotståndarna vann en förkrossande seger vid ombildningsstämman i början av april 2009 efter månader av ideellt arbete med otaliga möten, flygbladsutdelningar, en ofta uppdaterad och flitigt läst blogg, fester och mycket annat.

– Det konstigaste med den här ombildningen är att det är vi som vill bo kvar som motsätter oss ombildningen och de som vill dra som driver på, säger musikern Johan Johansson som är en av de drivande i nätverket.

Det var det fjärde ombildningsförsöket som hyresgästerna tackade nej till. Men än är inte slaget över. Det väntas bli ytterligare en köpstämma innan erbjudandet att köpa är över för den här gången. Det räcker med att tio procent av hyresgästerna vill för att en sådan ska komma till stånd.

Linjalen är det passande namnet på ett typiskt miljonprogramsområdet med totalt 455 lägenheter och 107 lokaler mitt på Södermalm i Stockholm. Kvarteret är byggt 1969-71 i grå betong och med andra av tidens material som plastlister och asbest under linoleummattorna, ganska nergånget och sunkigt med två parkeringsdäck som hyser otaliga hemlösa och knarkare under årets kyliga månader.

Johan Johansson släpper in mig i sin lägenhet med svettpärlor i pannan och något lätt stressat blicken. Han störtar sedan fram mot ugnen och lyckas precis rädda en plåt med nybakt bröd från att brännas vid. Vi slår oss ner för att prata om Rädda Linjalen, hans liv och i princip heltidssyssla det senaste året. Det samma gäller sambon Annelie Morey och de har haft stöd av ett växande antal grannar.

Det känns bra att ännu en gång sitta vid mosaikbordet i deras trevliga kök och dricka kaffe i Annelies muminmuggar, processen kring Rädda Linjalen förde oss grannar närmare varandra. Man började hälsa på folk, gå hem till varandra. Johan berättar fnissande att när det var som värst kunde han räkna med att det tog en halvtimme att ta sig över gården och bort till gatan. Människor har ringt och gråtit på telefon när de känt sig oroliga, efter köpstämman kramades människor på gården. Lättade.

Det är mycket känslor inblandade i hur vi bor eftersom det är en så stor del av vårt liv och vår trygghet. Men det handlar också om ekonomi. I osäkra tider vill många inte ta lån, även om räntan verkar fördelaktig just nu. Andra får inte heller lån, även om de skulle vilja.

Bostadsrättsombildningarna har skapat en nisch för ombildningskonsulter, en titel som inte är förbunden med några särskilda krav. Deras främsta intresse är att affären till varje pris ska bli av, annars får de nämligen inte betalt enligt den praxis som utvecklats på området. Dessa konsulter var självklart drivande i de möten som hölls i samband med ombildningen även av Linjalen där prislappen för deras arbete, om ombildningen lyckats, hade handlat om 3,8 miljoner.

”Det kändes som att vara med i någon konstig pjäs”, skrev jag på min blogg efter ett av dessa möten som hölls i en närbelägen aula. Många i kvarteret är äldre, handikappade, lågutbildade. De var rädda, de förstod ingenting. Någon visste inte ens vad amortering betyder. De har bott i hyresrätt hela sitt liv.

Vi har tillsammans erbjudits att köpa husen vi bor i för 1,1 miljarder. Eller egentligen 1,25 miljarder om man räknar med ett lån för att hålla nere avgifterna de första åren, i sig ett märkligt förfarande som man kan frestas tro handlar om att människor först senare ska upptäcka hur hög den verkliga kostnaden är. Likheten med de så kritiserade subprimelånen som getts en del av skulden för den finansiella krisen är påtagliga.

Vid mötet fick vi också för första gången se den tidigare så anonyma styrelsen vars namn i början inte ens stod utsatta på deras hemsida. Det var först efter klagomål från Rädda Linjalen som namnen lades ut. Känslan var ändå att det var advokaterna som försökte sälja fastigheten till oss. De stod på podiet och mässade som hämtade ur Home Shop på TV.

Tron på klippet får människor att använda sig av fusk, påtryckningar och fula metoder vilket rapporterats om vid ett flertal tillfällen. Efter en tid började Rädda Linjalen upptäcka enstaka hyresgäster som var med i bostadsrättsföreningen utan att du visste om det, de började ställa frågan mer systematiskt och fick till sist ihop en lista med 60 namn som begärde utträde samfällt ur bostadsrättsföreningen och en stor del av dessa hade inte haft en aning om att de ens varit medlemmar. Att vi över huvud taget fick ett pris på kvarteret byggde alltså på en ren bluff.

Dagen efter köpstämman skickade Rädda Linjalen en presentkorg vardera till de två ombuden för advokatfirman Landahl Öhman med lite godsaker och en Rädda Linjalen-T-shirt.

– Vi gjorde det mest som en gest och ”tack för god kamp”, säger Annelie.

Hon vet inte hur firman uppskattade tilltaget, de har inte hörts av. Men kampen går vidare, och samma konsulter finns med även i fortsättningen.

Johan och Anneli undrar: Varför gäller inte ett nej? Varför måste människor i en del hyresfastighet, och som inte vill äga sin bostad, ständigt leva med oron för nya ombildningsförsök? Varför finns det inte en valfrihet, detta favoritord hos högerpartierna? Valfriheten att bo i hyresrätt, om man nu föredrar det?

FAKTARUTA

Att ombilda hyresfastigheter till bostadsrätter är något som omhuldas främst av högerpartierna, skälet sägs vara att öka mångfalden och valfriheten. I stället visar det sig ofta leda till mer segregering, de fastigheter som säljs ligger framför allt i de attraktiva områdena. Socialdemokraterna införde en stopplag som skulle försvåra omvandlingen av kommunala hyresfastigheter. Den upphävdes när den borgerliga alliansen tillträdde 2006. Sedan dess har 16 000 kommunala hyresrätter sålts till privata intressen och det finns planer på att sälja ytterligare 45 000 (enligt nättidningen Hem & Hyras granskning). Den övervägande delen av försäljningarna äger rum i borgerliga kommuner.

Under 2007 slogs rekord för ombildningar, bostadsrättsföreningar köpte fastigheter under året för totalt 14 miljarder kronor. De flesta ombildningarna skedde i Stockholm, Västra Götaland och Skåne. Över hälften av fastigheterna låg i Stockholm. Det finns skäl att tro att rekordet slås på nytt när siffrorna för 2008 blir klara. Trots den skakiga ekonomin.

I början av oktober 2008 beslutade Stockholm Stad, mot bakgrund av finanskrisen, att tillfälligt stoppa möjligheten att erbjuda bostadsrättsombildningar för hyresgäster i kommunala bostadsbolag. Men de som redan fått ett erbjudande fick fortsätta processen med ytterligare 2 månaders betänketid. Detta gällde t ex för Linjalen. Vissa ombildningar har också getts dispens så det har inte varit något totalt stopp.

Det finns en rad förslag för att förbättra processen kring ombildningar och göra dessa säkrare. Socialdemokraterna i Stockholm vill ha Notarius Publicus på köpstämmorna och nya betalningsmodeller för konsulter. HSB tycker att det behövs nationella regler för hur hela processen med klarar auktorisationsregler för både konsulter och nya bostadsrättsföreningar. Allt för att undvika oseriösa aktörer.

Den som köper en lägenhet i allmännyttan efter ombildning till bostadsrätt får enligt de beräkningar som brukar hänvisas till ökade boendekostnader på ungefär 50 procent i Stockholms innerstad och 30 procent i närförorter och ytterstaden. Men kostnaden beror på hur många som köper sina lägenheter. Om få köper blir det dyrare för resten. Den som väljer att bo kvar i hyresrätt efter ombildningen riskerar att bli utsatta för olika påtryckningar av sina grannar. Om lägenheten säljs blir det en intäkt till föreningen på flera miljoner.