Känns som vi gått i mål efter ett maratonlopp. Breivikrättegången tog slut i somras och nu har domen fallit. Breivik förklarades som bekant frisk och dömdes till den högsta påföljden det norska rättsväsendet tillåter: 21 års fängelse. Det troliga är att strafftiden därefter förlängs med fem år i taget och att han aldrig kommer ut mer.

Jag uttalade mig i P4 Extra med Erik Blix den 24 augusti (cirka 18 minuter in i programmet), i ÖstgötaCorren och därtill deltog jag i ett långt samtal i Filosofiska rummet i P1 den 25 augusti. Dessutom skrev jag ett debattinlägg i Aftonbladet (i den tryckta tidningen 24 augusti) som fick rubriken ”Nu är Breivik inlåst – men inte hans idéer”:

”Kan man vara en sjuk men ändå en rationell individ, utifrån sitt eget sätt att se det? Psykiatri är ingen exakt vetenskap, det går – som någon sa i SVT-studion på fredagsmorgonen – inte att ta blodprov och konstatera om en person är sjuk. Det som är sjukt för dig och mig kan vara friskt för någon annan. Tittar vi historiskt skiftar också uppfattningarna. Inte heller de norska experterna har varit eniga men nu har nu har rätten avkunnat domen: Anders Behring Brevik är frisk. Vad nu det betyder.

I praktiken betyder det i alla fall att man i stort sett kan låsa in honom och kasta bort nyckeln. Han kommer knappast ut på många, många år.

Anders Behring Breivik går stelt in i rättsalen med högt huvud följd av tv-kameror. Klockan 9.56 ler han. 9.59 gör han sin hälsning, handen i luften. Hans stora dag, i centrum, ”det är fullbordat”. Är det så han tänker?

10.00 tar domaren Elisabeth Arntzen till orda och meddelar att det blir ”förvaring”, alltså fängelse, i minst 21 år. Offer, anhöriga och andra i lokalen, suckar lättat. Lättad är nog även Breivik som fruktat den totala förnedringen, att förklaras sjuk när han egentligen gett världen en stor offergärning.

I krig har människor rätt att mörda och i extraordinära omständigheter kan vi alla ompröva vad vi tidigare trott på. Anders Behring Breivik tycker sig ha sett ett samhälle som befinner sig i ett krigstillstånd, därför att de människor som lever där är alltför olika för att passa ihop. De som fattar besluten i ett sådant samhälle måste straffas, anser Breivik. Dåden är logiska utifrån Breiviks världsbild, den håller ihop, som filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö skriver i DN (24/8).

Samtidigt ligger det inte någon motsättning i att förstå att hans världsbild och ändå tycka att det han gjort är mänskligt helt obegripligt. Att se det rationella, inse intellektuellt att detta är möjligt, men känslomässigt blockera sig. För vad säger det om människan om detta sätt att agera ryms inom begreppet friskt?

Breivik har medvetet ansträngt sig för att inte vara mänsklig. Han sänkte sin känslighet genom att ta anabola steroider och andra droger. Idéerna har vägt högre än människoliv. Är det inte det som kännetecknar alla fanatiska ideologier? De som går in i ett sådant sätt att tänka kan till slut, i konsekvensens namn, bryta mot principer som egentligen är heliga för en människa, som att beröva någon annan livet. Vi har sett både vänster- och högerextremister och även religiösa fanatiker som resonerat likadant.

Den extrema invandringssynen som Breivik ger uttryck för delas av andra, konstaterar domaren när hon läser upp domen. Breivik kallar sig ultranationalist och menar att han har ett mandat att rädda Europa. Han har gett sig själv detta mandat, tvånget att handla har så att säga kommit inifrån. Ingen rörelse har indoktrinerat honom till dåden.

Breiviks försvar har meddelat att domen inte ska överklagas om det blir fängelse. De anhöriga kan knappast andas ut än, men förhoppningsvis slipper de upprepa stora delar av den smärtsamma processen igen. En mamma till en av de unga som dog på Utøya undslipper sig inne i rättsalen: ”Efter den här dagen vill jag inte ge en här mannen en minut mer av mitt liv”.

Journalister, forskare och antirasistiska aktivister lär få fortsätta leva med Breivik ett tag till. Så länge någon lyssnar på honom och andra onda profeter måste hans efterföljare studeras och värderas. Det räcker med en människa som Anders Behring Brevik för att åstadkomma ofattbar skada och det är bara att hoppas på att världen slipper en eller flera som agerar i hans efterföljd.”