SD:s kusiner i Europa

Del 2 av en artikel som publicerades i tidningen Frihet före valet 2010 (nr 3 + 4/2010), se även del 1 som hade mer fokus på Sverigedemokraterna:

***

Sverigedemokraternas internationella familj är stor och brokig. I England har British National Party just skrotat kravet på att alla partimedlemmar måste vara vita (men först efter hot om åtal för brott mot antidiskrimineringslagarna). I Italien tycker en representant för Lega Nord att det ska finna särskilda vagnar i tunnelbanan i Milano som är fria från invandrare. I Nederländerna jämför populistpolitikern Geert Wilders Koranen med Hitlers Mein Kampf.  Olika partier med det gemensamt att de vill minska, helst stoppa invandringen, och framför allt den som kommer från muslimska länder.

Ur en internationell synvinkel talar man om radikala högerpopulistiska partier, RHP. Att partierna beskrivs som höger betyder oftast inte att de är liberala i ekonomiska frågor. De allra flesta av RHP-partierna är snarare höger i bemärkelsen konservativa, det vill säga de har en traditionsbevarande syn på familj, äktenskap, könsroller och aborter. De har ofta ett auktoritärt samhälls- och medborgarideal, med krav på fler poliser och strängare straff, till exempel dödsstraff.

Dessutom är RHP-partierna populistiska, vilket betyder att de ser sig som den lilla människans försvarare mot eliten. Populisterna menar att de har kontakt med verkligheten och intuitivt förstår vilka lösningar som behövs, vilket leder till att de ofta ger enkla svar på svåra frågor. Typfallet var Ny demokrati som staplade backar för att visa hur de offentliga utgifterna har växt. Eller danske politikern Mogens Glistrup på 70-talet som ville ersätta socialbidragen med havregrötsautomater och försvaret med telefonsvarare som sa ”vi ger oss” på ryska. Riktigt så slipade är inte SD, partiets representanter framstår snarar som lite tråkiga vilket nog delvis är ett medvetet val eftersom de inte vill verka oseriösa.

Grupper av invandrare och anhängare av främmande religioner dras över en kam. Extremfall utpekas som representativa för hela grupper, till exempel kan alla muslimer sammankopplas med terroristen Usama Bin Ladin. Enskilda invandrare som begår grova våldsbrott ses som något typiskt för alla som kommer från vissa länder och kontinenter.

Populister framställer sig också ofta på ett sätt som ger maximal uppmärksamhet i medierna. Många populistledare är väldigt karismatiska och lockar många röster via teve-framträdanden.  Det gäller inte heller SD:s företrädare, vilket nog är en förklaring till att det gått så trögt för partiet och att det tagit över 20 år att komma så långt att partiet gläntar på dörren till riksdagen.

Man kan dela upp RHP-partierna i mindre kategorier. Vissa kallas flashpartier eftersom de har fått ett genombrott i opinionen mer eller mindre direkt efter att partiet har bildats. Till den gruppen hör Fremskrittspartiet i Norge och Dansk Folkeparti.

En annan grupp är etnoregionalistiska partier som försvarar en viss region i ett land och dess folk och kultur. Hit kan vi räkna Lega Nord med sin agitation för norra Italien och Vlaams Belang som säger sig företräda befolkningen i Flandern i Belgien.

En tredje kategori är partier som tagits över och gjorts om till RHP-partier. Schweiziska folkpartiet var tidigare ett konservativt bondeparti och Freiheitliche Partei Österreichs hade inledningsvis en inriktning på miljöfrågor.

Dessutom finns det en kategori av RHP-partier som har rötter i rent antidemokratiska rörelser som nazismen och fascismen. Sverigedemokraterna bildades som nämnts av personer ur den svenska nazistmiljön. Front National i Frankrike har också lockat till sig övervintrade nazister, och partiledarna har fällts för uttalanden som på olika sätt uttrycker förståelse för övergrepp på judarna under andra världskriget och vill förminska nazisternas brott. Men denna kategori av RHP-partier försöker i regel fjärma sig från sitt politiska förflutna, SD är bara ett exempel.

De olika RHP-partierna seglar inte på någon gemensam framgångsvåg och håller dessutom sällan sams någon längre tid över landgränserna. Alla försök att skapa en egen politisk grupp för högerpopulister i EU-parlamentet har havererat.

Men inom sina landsgränser har RHP-partierna inflytande. I vissa länder, som Italien och våra nordiska grannar Norge och Danmark, har de ett riktigt stort politiskt inflytande.

För närvarande finns åtta länder i Västeuropa som inte har den här typen av partier i parlamentet.  I de flesta av länderna där RHP-partierna inte sitter i parlamentet, finns partierna däremot i regionala parlament.

Högerpopulistiska partier i parlamenten i övriga Europa (ett urval)

Belgien
Vlaams Belang
fick 12 procent av rösterna i det senaste nationella valet.

Bulgarien
Ataka fick 9,4 procent av rösterna det i senaste nationella valet.

Danmark
Dansk Folkeparti fick 13,9 procent av rösterna i det senaste nationella valet.

Finland
Sannfinländarna
fick 4,1 procent av rösterna i det senaste nationella valet.

Italien
Lega Nord
fick 8,3 procent av rösterna i det senaste nationella valet, i vissa delar av norra Italien fick Lega Nord upp till 30 procent av rösterna. Landet styrs av en allians där Lega Nord ingår.

Nederländerna
Partij vor de Frijheid
fick 5,9 procent i det senaste nationella valet.

Norge
Fremskrittspartiet
fick 22,9 procent av rösterna i det senaste valet.

Schweiz
Schweiziska folkpartiet
fick 29 procent av rösterna i det senaste nationella valet.

Ungern
Jobbik
fick knappt 17 procent av rösterna i det senaste nationella valet.

Österrike
Freiheitliche Partei Österreichs
och Das Bündnis Zukunft Österreich fick tillsammans nästan 30 procent av rösterna i det senaste nationella valet.

Slovakien
SNS
fick 11,6 procent av rösterna i det senaste nationella valet.  Partiet sitter i regeringen.

Lettland
LNNK
fick 7 procent av rösterna i det senaste nationella valet. Partiet har en minister i regeringen.

Litauen
Order and Justice
fick 12,7 procent av rösterna i det senaste nationella valet.

Stora högerpopulistiska partier utanför parlamenten i Europa

Frankrike
Front National fick 4 procent av rösterna i det senaste nationella valet och tog inga mandat i parlamentet. Partiet fick dock 11,7 procent av rösterna i det senaste regionvalet, mars 2010.

Tyskland
Högerpopulistiska partier har ett starkt stöd men sitter inte i det nationella parlamentet. Däremot har de representation i regionala parlament. Tre partier utmärker sig: National Demokratische Partei, Deutche Volks Union och Die Republikaner.

Rumänien
Partidul Romania Mare fick 3,2 procent av rösterna i det senaste nationella valet och förlorade sina mandat i parlamentet.

Storbritannien
British National Party fick 1,9 procent av rösterna i det senaste nationella valet, och har inga mandat i parlamentet. Däremot har partiet mandat i flera lokala församlingar.

Annonser