Den här artikeln var publicerad i Ordfront magasin nr 2 2013:
Civilkurage smittar, nästan lika mycket som rädsla. Det säger Brian Palmer, antropologen som specialiserat sig på att berätta om modiga handlingar.
– Mänskliga rättigheter är i hög grad fiktiva, tills vi tar in dem i vår verklighet, säger antropologen och religionsvetaren Brian Palmer.
Det är därför han är så besatt av människor som visar mod.
– Så många utbildningar kring mänskliga rättigheter har det juridiskt tekniska i fokus. Men det är viktigt att lyfta fram berättelser och individer så att vi kan känna att frågorna lever. Annars blir det ganska distanserat.
Vi sitter vid köksbordet i hans lilla lägenhet, högt belägen med utsikt över Stockholm. Vardagsrummet är belamrat med papper och böcker. Han är en av skaparna av Raoul Wallenberg-kalendern som getts ut i samarbete med Forum för Levande historia i samband med att det var 100 år sedan Raoul Wallenberg dog förra året (kalendern täcker 2013, men innehållet torde räcka ännu många år).
Vid varje datum finns en kort text om en person som gjort något viktigt för andra människor, exemplen spänner från Sarah Wägnert som 1999 slog larm om kränkningar av äldre människor i vården via amerikanska medborgarrättskämpar, till personer som räddat andra undan Förintelsen.
Just nu sitter han och skriver på en bok, tillsammans med författaren och ordföranden i Svenska Pen Ola Larsmo, som han samarbetade med även kring Raoul Wallenberg-kalendern, som ska lyfta fram 101 människoöden och ge en djupare bild av vad de gjort för mänskligheten. Det handlar delvis om personer som inte finns med i kalendern, och han hittar ständigt nya personer.
Brian Palmer börjar med att hämta en bok om en av dessa 101 personer, Witold Pilecki, vars spännande liv innehöll tvära kast och så många förvecklingar att det tar en god stund av intervjutiden att berätta. Pilecki var en polsk soldat som stred mot ryska bolsjeviker under första världskriget, medvetet lät sig infångas av tyskarna och föras till Auschwitz för att kunna rapportera till världen, och slutligen avrättades efter kriget av den sovjet-polska säkerhetspolisen.
Vi fortsätter att tala om den pakistanska flickan, Malala Yousafzai, som kämpar för rätten till utbildning och blev skjuten av talibanerna. Anastasia Baburova, ukrainsk journalist i Moskva, som dödades för att hon skrev om bland annat högerextremism. Hon var den fjärde journalisten från tidningen Novaja Gazeta som mördades efter 2000, ytterligare en är journalisten Anna Politkovskaja.
–Det är otroligt vilka starka känslor andras mod väcker hos oss, säger Brian Palmer. Vem var den största tysken genom tiderna? Den frågan ställdes av tyska medier till personer under 30 år, och Sofie Scholl vann före både Beethoven och Einstein. Hon dog bara 21 år gammal, men inte många personer har tagit sådana risker som hon gjorde, hon visade på det som är det allra bästa hos människosläktet.
– När vi talar om mod rör vi vid livets mysterier, vid sphinxens gåta, som psykologen William James uttryckte det. Eller för att citera Cesar Chaves som var inspirerad av Mahatma Gandhi och som sa på 1960-talet: ”Att vara människa är att lida för andra människor, Gud hjälp oss att vara människor.”
Han har bott i Sverige sedan 2004. Intresset för Sverige har han haft sedan han fick träffa Olof Palme, vilket hände kring mitten av 80-talet, och fick kännedom om den svenska modellen.
Att samla namn på modiga människor är något som Brian Palmer ägnat sig åt i många år. Idén föddes ur ett collage på väggen i hans studentrum på Harvards universitet. Han läste om en man i Brasilien som blivit mördad för att han kämpat för förbättringar på sitt arbete, och skrev ner namnet. Hans fem rumskamrater kom med fler lappar och klipp, till sist fanns där en lång lista med namn.
Civilkurage blev senare också temat för han uppskattade kurser som han höll på Harvard mellan 2000 och 2004. Intresset för dessa ökade dramatiskt efter 11 september 2001. Brian Palmer fick byta aula fyra gånger och till sist hade han över 600 elever samtidigt, där genomsnittet för de andra lärarna annars var elva elever per grupp.
– Mina vänner säger att mitt ego aldrig har återhämtat sig efter det, skrattar han.
2002 blev han vald till skolans bästa lärare.
Det handlade sällan om vanliga föreläsningar, eleverna fick i stället intervjua olika intressanta personer som han bjudit in. Vissa lektioner inleddes med att han berättade om en modig person med anknytning till dagens datum.
– Många skulle kanske invända att det inte är främst individer som förändrar världen utan att det handlar om kollektivt handlande. Men även i rörelser är civilkurage. ”One’s own body is on the line”, konstaterar Brian Palmer, som obehindrat rör sig mellan engelska och en alldeles utmärkt svenska.
Varför en viss person känner empati och handlar är svårt att säga. Men en viktig ingrediens är ”a sense of personal efficacy”, säger Brian Palmer. En känsla av att vara tillräckligt stark, att klara av det och att tro på sig själv.
Ofta rör det sig om personer som uppfostrats i familjer som inte understött blind lydnad utom tvärtom uppmuntrat till ifrågasättande av auktoriteter. I botten finns inte sällan en stark personlig övertygelse som inte behöver vara religiös, det kan lika gärna handla om en stark moral och etik.
Majoriteten av de som räddade judar undan Förintelsen var kvinnor. Många av dem hade tidigare under livet kommit i kontakt med andra kulturer. Kvinnor har generellt mer civilkurage.
Hur kan man öka civilkuraget?
– Mod är nästan lika smittsamt som rädsla. Om vi lär känna andras berättelser så har det en betydelse. Ofta, efter mina kurser med gäster som riskerat något, kommer elever fram och frågar: vad kan jag göra?
– Vi vet att Raoul Wallenberg och hans halvsyster Nina tittade på filmen Pimpernel Smith, där Leslie Howard räddar människor i början av andra världskriget. Raoul Wallenberg sa till och med till halvsystern att han ville göra något liknande.
Men civilkurage är förstås mycket bredare, alla kanske inte gör saker där de riskerar livet. Brian Palmer säger att han tycker det är konstigt att vi ägnar så lite tid i skolan åt att fundera kring vilka slags människor och medborgare vi ska bli. Vi förbereder oss för situationer genom övningar som vad vi ska göra om det börjar brinna. Men vad gör vi om någon blir nedslagen på gatan eller på krogen?
Diskussionerna på Harvard triggade eleverna att ta tag i problem som de såg i sin egen omvärld. I en av världens rikaste skolor fanns städare och annan personal som tjänade så dåligt att de inte ens hade råd att hyra en bostad. Eleverna ockuperade rektorns kontor i flera veckor i protest. En av de lärare som stödde ockupationen var Brian Palmer.
Det är en evig fråga hur vi ska leva i en värld med så mycket lidande, och vilket ansvar vi har. Filosofen Emanuel Levinas har sagt att vi har ett obegränsat ansvar, men begränsad förmåga.
– Vilket fantastiskt privilegium att vi lever i ett samhälle där vi för det mesta inte riskerar livet. Men det skapar också en skyldighet, att vi lever i en extremt välfungerande värld gör att vi faktiskt kan engagera oss.
Anna-Lena Lodenius 