En av min allra första intervjuer som journalist var med konstnären Erland Cullberg. Den gjordes för en liten tidning med namnet ”Konst och konsthantverk”. Jag och några till som gått på Journalisthögskolan tillsammans fick ansvaret för att ge ut den, men det blev bara ett enda nummer (tror den existerat både före och efter med andra personer inblandade).
Eftersom Erland Cullberg just gått bort bläddrade jag fram artikeln och läste. Jag minns att jag besökte Erland i hans ateljé, tror det var i Edsberg. Hittade först inte var jag skulle gå in och frågade en granne som glatt meddelade att det inte var någon konst att hitta dit: ”Följ färgen!”. Mycket riktigt fanns droppar av färg, ibland rikligare intorkade pölar, på golvet, ledstången och väggen som guidade mig fram till rätt dörr.
Vad som inte framgår av artikeln var att vi efteråt gjorde sällskap till hans utställning på Moderna museet. I artiklarna nu efter hans död ser jag att den beskrivs som hans stora genombrott. Erland ville absolut att jag skulle följa med, vi tog taxi. Minns att han var ganska kärvänlig, min orange favorittröja hade i flera år en fläck av oljef’ärg på ryggen.
På Moderna museet pågick en visning för pressen, Olle Granath, museets dåvarande intendent, guidade. Vi stannade bland annat framför en stor tavla med någon slags hjulaktiga formationer. Erland gungar fram och tillbaks och ler och Olle frågar honom om det är något särskilt han vill säga om just den tavlan:
”Jo, jag står här och funderar om det är en rullstol eller en motorcykel.”
Journalisterna skrattar generat.
Här är artikeln, klicka på bilderna om ni vill ha större text. Tyvärr saknas en eller två rader sist på andra sidan och jag har ingen aning om vad som skulle stå där. Året är 1986.
(PS det står inte i utskrivet men jag tror att det är jag som tagit bilderna, har inget minne av att jag hade med mig någon fotograf och första bilden visar ju just den målningen med en barbröstad röd kvinna som han målar när jag är där vilket framgår av texten.)
Anna-Lena Lodenius 