Redaktörsuppdrag

Att vara redaktör är ett omfattande uppdrag, inte minst vid bokproduktioner. Jag har tidigare ofta fungerat som redaktör för böcker och utbildningsmaterial där många olika skribenter är inblandade. Flera av dessa böcker jar uppdaterats vid olika tillfällen, och den processen har jag då också ansvarat för. Några exempel:

Global Respekt

2003-2004 arbetade jag som projektledare för ”Global respekt”, ett projekt vid Olof Palmes internationella center som handlade om att öka intresset för internationella frågor och engagemanget i internationella projekt. Särskild tonvikt lades vid fackliga rättigheter.

Jag var redaktör för ett utbildningsmaterial som bestod av flera olika skribenter, jag skrev själv vissa delar. Texterna handlade om fattigdom, demokrati och mänskliga rättigheter, men presenterades på ett lättfattligt sätt för en vuxen publik som inte förväntades ha några förkunskaper.

Materialet publicerades först på webben, senare i bokform (2004). Det var jag som lade fram idén att publicera texterna som en vanlig billig pocket som även såldes till andra utanför arbetarrörelsen. Boken blev uppskattad bland annat av gymnasieskolorna som saknade lättfattliga texter om de viktiga ämnena som vi tog upp. Den blev förlagets mest sålda bok på Bokmässan i Göteborg året efter att den kom ut.

2005 kom en engelsk översättning både i bokform och på webben. 2006 genomförde jag och Mats Wingborg en omfattande revidering av materialet som också trycktes. 2013 var det dags för en ny kraftigt omarbetad upplaga med flera nya kapitel som jag och Mats Wingborg var ansvariga för. Den här gången var jag även författare till betydligt fler texter än i de tidigare upplagorna.

Är det värt det?

2005 gav Rättvisemärkt (numera Fairtrade) och Rena kläder ut ett utbildningsmaterial som riktade sig främst till gymnasieelever. Det handlade om globala orättvisor med fokus på produktion av vissa livsmedel och kläder. Materialet innehöll även ett flertal lämpliga övningar med anknytning till bokens teman.

I gruppen som producerade texter fanns förutom representanter från organisationerna även lärare från Globala gymnasiet i Stockholm. Jag skrev vissa delar och genomförde omfattande redigeringar för att skapa ett sammanhållet manus.

2010 fick jag i uppdrag att uppdatera materialet. Jag samarbetade med Märit Rönnols, vi skrev om en hel del och bytte ut vissa övningar. Den nya upplagan av ”Är det värt det?” publicerades våren 2011.

Journalister och extremister

Jag var redaktör för Publicistklubbens årsbok 2007. Temat var hur vi som journalister kan förhålla oss till politisk extremism och hur vi ska bevaka företeelser som nazistiska grupper ch högerpopulistiska partier.

Några av artiklarna handlade också om vänsterextremister.

Webbredaktör

Jag har också varit redaktör för olika webbsatsningar. Jag bearbetade andras texter och producerade egna för Samtalskompassen, ett utbildningsmaterial som Samordnaren mot våldsbejakande extremism (en förelöpare till Centrum mot våldsbejakande extremism). Jag ansvarade också för vissa fortlöpande uppdateringar.

Kring början av 2000-talet hade jag ansvaret för en webbsatsning med det märkliga namnet ”Vitt oljud, nordiskt mörker”, ett demokratiprojekt initierat av Historiska museet. Jag tog fram texter om vit makt-kultur, nazism och annat relaterat från skribenter i hela Skandinavien och bearbetade (har för mig att vi även hade viss information om Finland). Efter att projektet avslutats hanterades sajten under en period av Forum för Levande historia.

Att skriva tillsammans med andra

Jag försöker ofta vara en extraredaktör, utöver den som förlaget tillhandahåller, när jag samarbetar med andra författare (många av mina böcker har skrivits tillsammans med andra, se fullständig lista). Det är inte okomplicerat när två sätt att formulera sig och tänka på ska fogas samman till en enhet. Samtidigt vinner man förstås mycket på att få in flera perspektiv i en text.

Men även om båda producerar ungefär samma textmängd är det ofta nödvändigt att den ena – vilket ofta har varit jag – har huvudansvaret för helheten. (Det stora undantaget är min första bok med Sven Ove Hansson, min mentor inom bokproduktion som kunnigt lotsade mig genom allt man behöver veta för att skriva fackböcker.) Det här har gjort att jag i allt högre utsträckning valt att ge ut böcker som jag skrivit själv. Det betyder inte att jag stängt dörren för framtida samarbetsprojekt.