Självklart fanns rasistiska och antisemitiska stämningar i alla samhällsskikt på 30- och 40-talen. Men det är nästan bara uttalade nazistpartier, ofta arbetar- och medeklasspartier, som uppmärksammas. När personer med en högre ställning i samhället drar åt samma håll är det tydligen svårare att både se det och förhålla sig kritiskt.
I gårdagens DN recenserade jag Ola Larsmos nya bok ”Djävulssonaten” som handlar om det s k Bollhusmötet i Uppsala 1939 där svenska studenter kritiserade regeringen och krävde att vi inte skulle ta emot ett antal akademiker med judisk bakgrund som sökt asyl.
De som agerar vid detta möte är personer som hade kunnat bli farliga för Sverige om vi blivit ockuperade av Tyskland, som ju både Norge och Danmark blev. Många får med tiden både inflytande och centrala positioner i det svenska samhället. Något som de flesta mer uttalade nazisterna saknade.
Ola Larsmo berättar bl a om Svenska Dagbladets senare korrespondent Arvid Fredborg som jag själv träffade mot slutet av hans liv. Ironiskt nog i ett samtal anordnat av DN:s kultursida som mycket handlade om Sveriges skuld i samband med andra världskriget. Jag försökte då väcka frågan om Arvid Fredborgs egen roll i flyktingmotståndet kring slutet av 30-talet. Men intresset den gången var lågt bland de journalister och historiker som deltog i samtalet. Jag önskar jag hade fått läsa Ola Larsmos bok innan jag gått dit, och haft möjlighet att argumentera bättre för min sak. Här framgår det nämligen tydligt vilken viktig roll han spelade för att underblåsa flyktingfientligheten bland studenter i Uppsala kring slutet av 30-talet.
Anna-Lena Lodenius 
tack Ola Larsmo för en mycket bra bok. Skriv många fler.
”I början av 90-talet var det bl a krig på Balkan, det hände fruktansvärda saker och även då krävde vanliga respektabla medborgare att vi skulle agera hårdare.”Du anser att det var OK att Sverige, under landets svåraste ekonomiska kris sedan 30-talet där hundratusental arbetstillfällen försvann, tog emot hundratusentals asylsökande (varav många inte hade asylskäl, men fick stanna bl a genom en amnesti)? Denna sanslöst ansvarslösa politik fick, inte oväntat, som resultat att ”utanförskapsområdena” började skjuta som svampar ur marken.
OK, jag kanske får läsa boken. Jag tycker dock generellt att man ska vara försiktig med att dra paralleller mellan idag och nazitiden – inte minst eftersom nazismen är så laddad. Det blir lätt så att varje aldrig så nykter analys riskerar att förfalla till guilt-by-association i betraktarens ögon pga nazismens speciella ställning i vår kultur och vår föreställningsvärld.
Det Ola Larsmo visar i sin bok är att vanliga respektabla medborgares främlingsfientlighet är allvarligare och mer betydelsefull än vad vi alltid förstår. Att studenterna krävde stopp för judiska akademiker som vill komma hit spelade säkert en roll för att Sverige agerade så obarmhärtigt som vi gjorde. I början av 90-talet var det bl a krig på Balkan, det hände fruktansvärda saker och även då krävde vanliga respektabla medborgare att vi skulle agera hårdare. Avsikten är inte att försöka spela på ”guilt by association” och visa på hur de respektabla medborgarna spelade under täcket med den tidens nazister (vilket de för all del också gjorde). Ola Larsmo vill framför allt peka på att våra handlingar får konsekvenser, så var det då och så är det även idag.
Grue:””guilt-by-association” – vilket förstås är det som z999 syftar på med sin referens till hårfärger?”Exakt Grue.
Anser du att 30-talets antisemiter och dom som inte ville att Sverige skulle ta emot en oproportionerligt stor andel bosnier i början på 90-talet var samma andas barn – dvs. att NyD var nån sorts förstadium till nazismen? Om inte, på vilket sätt är din jämförelse inte ”guilt-by-association” – vilket förstås är det som z999 syftar på med sin referens till hårfärger?
Ola Larsmo:”Jag börjar tycka det här är roligt. Ni har faktiskt inte en susning om vad ni diskuterar, men är arga som bin.”Jag kan ju bara svara för min del och jag kan säga att jag är väldigt jämn i humöret. Alltid förbannad.Men allvarligt, det som du tolkar som ilska kan också vara en viss nyfikenhet. Sen, samtidigt som SD anklagas reflexmässigt för att vara nazister så har det blivit lite så att SD anhängare svarar också reflexmässigt och förutsätter en massa saker om din bok.”Nedanstående kanske förenklar saken, så att ni sliper läsa böcker ni har väldigt bestämda åsikter om. (Det är ju enklare så, n’est-ce pas?)” Definitivt.”Den jämförelse mellan argument som finns i boken handlar om 1939 och 1992. Sedan är det en fråga om avgränsningar om man menar att 1992 är ”nu” eller inte.” OK. Det blir en viss skillnad. 1992 fanns det antisemiter kvar i SD, även om de hade väldigt vaga argument för sin antisemitism.Men du menar alltså att högern (moderater) argumenterade på ungefär samma sätt som NSF på den tiden? Eller alltså folk som hade en anknytning till högern? Jag är djupt förvånad faktiskt. Lyckades dom skapa någon opinion? Rasbiologiska universitetet i Uppsala anser jag vara mer förknippat med sossarna. ”Det finns klara paralleller, även om läget 1939 var än värre.” OK. Då ska jag sluta anklaga dig för att dra ett likhetstecken mellan rasisterna då och nu.”Men 1992 föll Jugoslavien sönder, belägringen av Sarajevo pågick, massakern i Srebrenica (och annorstädes) fanns runt hörnet. Argumenten mot att släppa in flyktingar var ganska snarlika. Vi har inte råd, och dessutom är de så annorlunda att vi aldrig kan passa ihop.” OK. Så du menar att kostnaden anfördes som argument redan på 30-talet? Visserligen fanns det fog för det med tanke på hur ekonomin såg ut men jag är ändå förvånad. Finns det exakta formuleringar av argumenten på den tiden i boken? ”Skillnaden var att ingen brände flyktingbaracker och synagogor i Sverige 1939.”Men det kanske hade kommit vartefter?”Väx upp. Argumentera i sak nästa gång. Annars svarar jag inte. Det är ett löfte.”Äsch, du behöver väl inte ta det på det sättet? Du får ju ett övertag här eftersom du har grävt en massa för att skriva boken, och dessutom har du ju läst boken och det har inte jag. By the way, juden som boken handlar om, klarar han sig på slutet alltså?
Sorgligt!
Jag börjar tycka det här är roligt. Ni har faktiskt inte en susning om vad ni diskuterar, men är arga som bin.Nedanstående kanske förenklar saken, så att ni sliper läsa böcker ni har väldigt bestämda åsikter om. (Det är ju enklare så, n’est-ce pas?) Den jämförelse mellan argument som finns i boken handlar om 1939 och 1992. Sedan är det en fråga om avgränsningar om man menar att 1992 är ”nu” eller inte. Det finns klara paralleller, även om läget 1939 var än värre. Men 1992 föll Jugoslavien sönder, belägringen av Sarajevo pågick, massakern i Srebrenica (och annorstädes) fanns runt hörnet. Argumenten mot att släppa in flyktingar var ganska snarlika. Vi har inte råd, och dessutom är de så annorlunda att vi aldrig kan passa ihop. Skillnaden var att ingen brände flyktingbaracker och synagogor i Sverige 1939.Väx upp. Argumentera i sak nästa gång. Annars svarar jag inte. Det är ett löfte.
Lätt? Tja, det går väl på rutin hos dig och dina åsiktfränder?Ola, här, en länk till en jämbördig konspirationsteoretiker, Richard Slätt (expo).Klicka härBjörn Söder i SD som alltså är ”proud friend of israel” råkar nämna ordet förintelse utan att syfta på judarna. Detta tolkar Slätt omedelbart som ett förringande av förintelsen av judarna. Kul va :-)Jag är uppriktigt nyfiken på din bok, men om den är i stil med Richards argumentationsnivå så kommer jag att gräma ihjäl mig efteråt för att jag slängt bort pengar på den (snål).
It was easy.
Ola, jag läste de fyra gratissidorna som ligger ute på nätet som inte sa så speciellt mycket (är väl inte meningen heller?). Mattias Karlsson (sd) har kommenterat boken på följande länk läs härStämmer hans kritik? Jag vill inte sponsra en bok som bara handlar om att sätta en nazistämpel på alla som är kritiska till den förda invandringspolitiken. Jag läser ofta kritik mot dagens rasister men det måste vara en viss nivå på det. Att det finns likheter i argumenten mellan den tidens rasister och dagens? Än sen då? Dagens rasister kritiserar en situation som är, inte som är kommande. Kritiken mot invandringen är med facit i hand och handlar inte om några farhågor. När rasister på den tiden sa ”kan Per Albin stå emot den judiska invasionen?” så har dagens politiker förra året beviljat en amnesti för flyktingar som saknar skyddsbehov, alltså bidragsfusk i väldigt stor skala. Hur kan du ens komma på tanken att jämföra dagens situation med den som var då?
Tursamt nog gick vi heller inte med i kriget.
Eh, diskuterar ni alltid sådär, helt utan faktabas och utan att bemöta motståndarens argument?Jag har skrivit en bok som handlar om hur fascistiska studenter intrigerade för att hålla judiska flyktingar borta från Sverige och om hur detta motstånd tog sig uttryck i en enskild människas liv, den norskjudiske flyktingen Leiba Wolfbergs, som sökte asyl i Sverige, kastades ut, fördes till Auschwitz och räddades av Bernadottes vita bussar. Allt detta är jag beredd att diskutera, gärna i detalj.Ni har nån sorts surre-klubb på gång här, som dillar på om Irak-kriget och partiledares hårfärg. Fine. Det är er sak. Vad som pågår i era huvuden är ert ansvar. När ni har några synpunkter på min bok, och rentav nedlåter er till att läsa den bok ni gärna avfärdar, så står jag till förfogande för diskussion. Tills dess bjuder jag er frid.OL
Jag anser att det var tur att vi inte tog emot nazistiska krigsflyktingar när tredje riket föll ihop 1945. I så fall hade vi säkerligen haft koncentrationsläger i Sverige med hänvisning till att det är deras kultur och det hade varit rasistiskt att ifrågasätta. Jag undrar förresten vad den tidens människor hade tyckt om vi hade tagit emot judiska flyktingar och dessa sedan hade åkt tillbaka på semester i Tyskland?Något tusentals judar har levt i Sverige under hela 1900-talet utan att man har nämnt något om integration. Jag tycker att jämförelserna haltar lite. Är det inte vi som tillhör extremhögern som ska vara konspiratoriska? Ola borde hålla sig på sin kant.En klar miss i Olas bok är han inte ens nämner att Jimmie Åkesson har samma hårfärg som Adolf Hitler. Hur kan han förbise detta faktum?
Det är huvudlöst att jämföra det skamliga avvisandet av ett tiotal judiska läkare med uppenbara asylskäl med senare års massinvandring av människor utan asylskäl. Till exempel asylsökande från Irak som återvänder till hemlandet i väntan på permanent uppehållstillstånd.Är det så här man för en hederlig debatt om dagens invandring?
Ola, NSF har i åratal försökt slå ihop judarna med invandrarna och hävdar att man inte kan vara nationalist om man accepterar judar. Vem vet, du kanske lyckas med vad dom inte har klarat av?
Ola Larsmo:”Nej, det anser inte författaren. Författaren anser att antisemiter 1939 och rasister 1992 kunde låta väldigt lika. Just genom att tala om att de som behövde hjälp var för ”främmande” för att någonsin passa in i det svenska samhället.”Som sagt, jag har ju bara läst om boken och inte läst den i sin helhet. Men ändå har boken väckt en del tankar hos mig. Judarna levde i enklaver på den tiden med en lika stark ovilja att identifiera sig med det omgivande samhället som många invandrargrupper har i Sverige idag? Tidigare har jag inte brytt mig speciellt om judarna i Sverige utan tyckt att de har varit rätt osynliga och det har jag sett som att de lever anpassade till det svenska samhället.Men om retoriken och argumentationen från rasisterna på den tiden var lika som kritiken mot invandringen idag så måste det alltså ha funnits fog för den någonstans? Idag så hämtar rasisterna sin argumentation från vanlig media och från BRÅ och migrationsverket. Jag har alltid ansett att tyska nazister på 30-talet mest hittade på sin propaganda själva. Men det kanske de inte gjorde? Undrar hur det hade sett ut på den tiden om judar hade haft samma statistik när det gäller kriminalitet (särskilt våldtäkter och andra våldsbrott) som invandrare i Sverige har idag?”1939 var det judarna som var ett ”integrationsproblem”.”Jo, konstigt nog, eftersom judarna är väldigt osynliga i det svenska samhället jämfört med muslimer som har ställt mångdubbelt större krav på det svenska samhället för att anpassa samhället till dom.Jag har aldrig tänkt på att det skulle ha funnits integrationsproblem med judarna i Tysklands 30-tal. Jag vet att det förekom judiska områden i Europa men jag har tidigare trott att judarna levde i stillhet i dom områdena utan att bre ut sig över övriga samhället med kriminalitet och bidragsberoende. Kan man jämföra de judiska stadsdelarna med invandrargettona i Sverige idag? Alltså att det handlar om områden med kraftigt växande problem? Jag bor förresten själv i ett sånt område tyvärr.När det var upplopp i Ronna så gick invandrarna ihop mot polisen. Hade judarna i Tyskland på 30-talet samma beteende när polisen ville ingripa mot någon jude?”Gör oss båda en tjänst och läs boken innan du talar om vad som står i den. Det blir roligare att diskutera då. Du kommer att bli förvånade över hur lite jag ”anser” och hur mycket som finns belagt i historiska dokument. Vad rasister tyckte då. Och nu.”Det låter intressant om du har varit ärlig när du skrivit boken och inte refuserat argumenten från den tiden. Upplysningsvis kan jag tala om att jag antagligen är rasist ur din synvinkel.Ola, kunde du inte ha en blogg kopplad till boken där läsare kunde få ange sina synpunkter på boken och diskutera den? Du har ju tydligen lagt ner en del jobb och kanske har massor med tänktvärt att komma med, oavsett om man är rasist eller antirasist.
Var snäll och radera slutstyckena ”Och nog —–jojo” i föregående
Ola Larsmo skrev så här: ”Påhitt, jojo. Väljer man bort de fakta som inte passar blir världen lättare att stå ut med.”Så där lätt kan du inte dribbla bort mig. Kopplingen av registret till SNF har ännu inte styrkts. Det förefaller att röra sig om ett udda papper, som nu än en gång utnyttjas för att komma åt ”nazister”.Antisemiterna menade – efter tysk förebild – att det existerade ett problem därför att så många judar var duktiga och framgångsrika.Att man då i något polemiskt syfte ville hålla reda på judiska professorer var väl inte ett dugg besynnerligt. Och nog fanns det antisemiter inom SNF, det är även jag övertygad om. De flesta dock inte där utan på annat håll, hos SAP kanske.Påhitt, jojo. .
z 999 skrev:”Författaren anser alltså att acklimatiserade europeiska judar på den tiden är lika långt ifrån oss kulturellt som invandrare från Afrika är idag?”Nej, det anser inte författaren. Författaren anser att antisemiter 1939 och rasister 1992 kunde låta väldigt lika. Just genom att tala om att de som behövde hjälp var för ”främmande” för att någonsin passa in i det svenska samhället. 1939 var det judarna som var ett ”integrationsproblem”. Gör oss båda en tjänst och läs boken innan du talar om vad som står i den. Det blir roligare att diskutera då. Du kommer att bli förvånade över hur lite jag ”anser” och hur mycket som finns belagt i historiska dokument. Vad rasister tyckte då. Och nu.
Om SNF:s ”Juderegister”:delar av det finns på Folkrörelsearkivet i Uppsala och jag citerar ur det i boken. Vad som finsn beavarat är frågeutskicket från SNU:s centrala kontor år 1935, undertecknat ”Studieledare Thor W Larssson” som vill veta bland annat hur många judiska professorer som finns vid Uppsala Universitet – och en hel del annat om judar i Uppsala.Vad som finns bevarat är korrespondens och följebrev, där Nationella Studentklubben i februari 1936 svarar bl a att ”Endast i ringa utsträckning ha judiska flyktingar vunnit inträde i härvarande läroanstalter.” Själva namnlistan är inskickad till SNU centralt och återfinns förmodligen i det arkivet, där jag inte letat.Påhitt, jojo. Väljer man bort de fakta som inte passar blir världen lättare att stå ut med.
Jag tycker faktiskt på allvar att boken är antisemitisk och grovt nedvärderande mot judar eftersom den slår ihop europeiska judar med invandrare från helt andra kontinenter som har skapat det som politikerna kallar integrationsproblem. Och sen, vad är egentligen budskapet i boken? Att nazismen är oundviklig om man inte är positiv till dagens massinvandring?
Författaren anser alltså att acklimatiserade europeiska judar på den tiden är lika långt ifrån oss kulturellt som invandrare från Afrika är idag? Sen är det förståss tacksamt att granska nazismen i Sverige under andra världskriget. Det går ju att påstå vad som helst om vem som helst, specillet dom som är döda lär väl inte försvara sig. Jan Guillou skrev en gång en mycket tänkvärd artikel om en tidigare sådan bok och hur uselt det är att naziststämpla människor som inte kan försvara sig. Tyvärr kan jag inte länka till den artikeln eftersom man måste vara plusmedlem på aftonbladet för det.
Anna-Lena! Det där med juderegistreringen hos SNF kanske är ett påhitt. Var finns det registret nu?SNF var från början till slut ett politiskt fiasko. Här behövde man inte vänta på 1945.Du har rätt i att de svenska ”nazisterna” var marginella. Förutsättningar för annat saknades.
”Det här har ingenting med sd att göra.”Nej, men ändå blandas SD in i det.”Däremot kan man jämföra med dagens främlingsfientlighet, och då indirekt se vad t ex sd säger som liknar vad den tidens debattörer sa när de försökte argumentera mot judiska flyktingar.”Är det ”främlingsfientlighet” att kritisera den förda invandringspolitiken? Sd motsätter sig för övrigt inte att genuina flyktingar ska kunna söka och få asyl. Det är det enorma utnyttjandet av asylinstitutionen, som våra folkvalda öppnat för, man vill åtgärda, och skärpa kraven för t ex anhöriginvandring. Man vill helt enkelt göra en omläggning av politiken liknande Danmarks och jag kan inte se det illegitima eller ”främlingsfientliga” i det.
Vilken total förvirring, gugge.Många var antisemiter, visst.Men SNF registrerade även judar!Det handlade inte alls bara om varningar.Dessutom i en tid där det kom allt mer information om hur denna grupp förföljdes. Antar att du menar att judarna faktiskt var ett hot, eller att det fanns anledning att tycka det.Det säger väl allt om var du står.Efter kristallnatten kan det inte ha varit några som helst problem med att se vilka som var offer och vilka som var förföljare. Om någon av medlemmarna SNF var jude är det väl konstigt, men inte konstigare än att Malexandermördaren Jackie Arklöw ville gå med i ett nazistparti eller att det fanns en svart medlem i ny demokrati eller för all del att det finns invandrare som är medlemmar i sd. Folk tänker krokigt, gör konstiga saker.
Ola Larsmo! Man var rädd för judarna. Den åberopade artikeln är defensiv, man målar upp ett hot från en verklig eller inbillad fiende. Och nu gällde det att vara på sin vakt.Det har varnats och vaktats i alla tider. Än mot det ena, än mot det andra. Homo vigilans.
Anna-Lena! Du har rätt i sak, fel rörande det rent formella. Och det är det senare som så många i pressen – inte minst Expressen häromsistens appropå Larsmos bok – hänger upp sig på.Antisemistism i skilda varianter fanns i alla partier, låt vara att koncentrationen var särskilt påtaglig hos SNF.Bland medlemmarna i Sveriges Nationella Förbund fanns det också judar.
Herregud karl – SNF aldrig antisemitiskt?Framför mig på bordet ligger mikrofilmskopian av Nationell Tidnings förstasida, december 1935, med jätterubriken ”HAR PER ALBIN MOD ATT STOPPA JUDEINVASIONEN?” Samtidigt genomförde Nationella studentlubben sin undersökning av ”det judiska inflytandet vid Uppsala universitet”. Jag skulle kunna brassa på där – men du kanske vill gå och läsa på litet?Vad mycket ni vet om en bok ni inte läst -MVH Ola Larsmo
Alltså – jag är inte alls ointresserad av kommunismens brott. Läser mycket om detta, har skrivit om vänstern i flera av mina böcker.Fast nu handlade det om 1939 och judehat. En slags judehat som det inte skrivits för många böcker om, tvärtom en räcka mer eller mindre bortglömda händelser.Det här har ingenting med sd att göra. OKDäremot kan man jämföra med dagens främlingsfientlighet, och då indirekt se vad t ex sd säger som liknar vad den tidens debattörer sa när de försökte argumentera mot judiska flyktingar. Observera att de som debatterade mot flyktingarna på 30-talet bara undantagsvis var nazister. Nazismen var marginell då, och är marginell nu. Men frågan om rasism och främlingshat är lika brännande som någonsin. SNF registrerade judar, agerade i och kring flyktinfientliga kampanjer som riktade sig mot judar. Det finns mycket som skrivits om detta, att de inte skulle vara antisemiter är rent felaktigt.
Nils Dalrots föredrag den 27 november 1934 – affischen på bokens omslag – saknar omedelbart samband med studentkårens sammanträde den 17 februari 1939.Båda illustrerar 1930-talets antisemitiska strömningar.Sveriges Nationella Förbund – där Fredborg var med – var aldrig någonsin antisemitiskt.
Det tragiska är ju att det där skamliga kapitlet i vår historia cyniskt utnyttjas politiskt och genom halsbrytande guilt-by-association-manövrar används för att slå mot SD. De som ser problemen med dagens havererade invandringspolitik, och vill lägga om den, jämförs plötsligt med gamla antisemiter som motsatte sig att en handfull judiska läkare skulle få komma! I flera recensioner av den där boken har man dragit in SD i det hela. Det är nog sådant som triggar t ex AFA att ge sig på SD:are.
Kommunisternas medvetna och systematiska mord på ca 120 miljoner människor (en del av dem judar) intresserar inte vänsterfolket.
Frågan är varför folk är så otroligt intresserade av den svenska nazismen. Visst är det en viktig period i historien men ibland får man intrycket av att det är den enda intressanta delen av historien i den offentliga debatten. Det är inte alls lika mycket snack om galenskaperna på 70-talet, trots att det ligger närmare i tiden och har mycket större relevans för oss iom att liknande idéer är starka idag (marxismen är en levande ideologi, nazismen är det inte). Min slutsats är att en debatt om nazismen passar kulturnissarnas politiska syften bättre.