Den här artikeln var publicerad på Aftonbladet Debatt den 10 mars 2014:
***
Som rapporterats i medierna attackerade nazister ett antal personer i samband med en feministisk manifestation i Malmö i helgen. Mycket verkar oklart kring det exakta händelseförloppet men sex personer skadades och fördes till sjukhus, varav en med livshotande skador. Tre personer har anhållits och är misstänkta för mordförsök. En händelse som utlöst stödmanifestationer på olika håll i landet.
Svenskarnas parti har uppgett att deras medlemmar har varit inblandade, men hävdar att dessa agerade i självförsvar och var i numerärt underläge.
Med Kärrtorpshändelserna i färskt minne är det lätt att tänka att vi nu ser en stor nazistisk mobilisering över hela landet. Men det rör sig om två separata händelser som sannolikt har helt olika bakgrund. Svenska motståndsrörelsen, som syntes i Kärrtorp, har varit lite på fallrepet och kan ha haft behov av att visa handlingskraft för att inte tappa fler medlemmar.
Tappet har delvis skett till just Svenskarnas parti, som ställer upp i valet, bland annat på fem platser i Skåne. För inte så länge sedan hette de Nationalsocialistisk front och namnbytet var taktiskt mer än ideologisk. Det är oklart hur en attack av det här slaget skulle gynna Svenskarnas parti, som snarare hoppas hitta väljare dels bland de som tycker att SD fått en alltför polerad profil och dels från Nationaldemokraterna, ett annat litet parti på fallrepet som haft mandat i några kommuner.
Syndikalistiska ungdomsförbundet, som var med och arrangerade den feministiska manifestationen, skriver på Motkraft: Det här är vad fascister gör. Om vi inte krossar deras organisationer så kommer det vara så här varje helg, och då kommer det inte bara vara de som aktivt kämpar emot som råkar illa ut, utan även alla andra som inte faller inom ramen för nazisternas ideal.
De avslutar med devisen antifascism är alltid självförsvar – och om inte förr känner jag att här vill jag protestera. Exakt vad som hänt den här gången vet vi inte än men det här kriget som trappas upp, och det gör det från båda håll, för ingenting gott med sig.
Nazisterna har blivit aktivare på vissa håll i landet, men inte nödvändigtvis fler. Deras våld måste fördömas, och det sker nu från alla håll. Väldigt få känner någon som helst sympati för vare sig deras politik eller deras metoder. Men våldsam antifascism av det slag som delar av extremvänstern ägnar sig åt är direkt kontraproduktiv och leder bara till en våldsupptrappning.
Det är ingen nyhet att det finns organisationer inom den svenska extremhögern, även om de tack och lov är små och marginaliserade än så länge, som för en politik som i sin förlängning utmanar demokrati och mänskliga rättigheter. Det mest påtagliga är dock att de hotar enskilda med sitt våld, de står mycket långt från ett politiskt genombrott och ingenting tyder på att det håller på att förändras i Sverige.
Svaret på det politiska våldet från extremhögern, som vare sig ska förminskas eller negligeras, kan inte vara att vi åsidosätter våra vanliga rättsliga principer. En nazistattack, hur vidrig den än är, är inte skäl nog att acceptera till exempel medborgargarden och primitiv vedergällning. Det är ett alldeles för högt pris. Nödvärnsrätten finns inskriven i lagen, men inte att ta lagen i egna händer. Det spelar egentligen ingen roll vilken sida som är värst. Även de som av många ses som tillhörandes den goda sidan måste följa de spelregler vi kommit överens om.
En stark rättsstat är ett viktigt skydd mot politisk terror och extremism. Därför är det viktigt att samhället visar att politiskt våld inte är acceptabelt genom att effektivt lagföra brotten och se till att de skyldiga döms.
Anna-Lena Lodenius 