Stalin-statyn ersattes med Michael Jackson

Den här artikeln var publicerad i Ordfront nr 2012:4.

Sedan det gamla Egypten har människorna upphöjt sina ledare till gudomar och rest beläten till deras ära. En tradition som fortsatt in i 1900-talets ideologier och idolkulter. Från Tjeckoslovakien kommer en tragikomisk historia om hur Stalin fick ge plats för Michael Jackson, som inte heller blev långvarig.

»Köttkön« kallades den i folkmun. Det största monumentet som någonsin restes över Stalin, och även den största statyn på sin tid i hela Europa, stod i Prag. En gruppstaty föreställandes ett led människor med diktatorn främst, tillverkad i granit, 15,5 meter hög och 22 meter bred, som placerades på en enorm platå i marmor i Letnáparken, centralt i Prag, norr om floden Moldau. Men först 1955, flera år efter diktatorns död. En uppfattning om storleken får man om man betänker att bara att en knapp dekorerad med hammaren och skäran på jackan på Stalin, var en halvmeter i diameter.

Det tog över fem år att färdigställa det mycket kostsamma monumentet. Projektet blev efter diktatorns död 1952 allt mer ifrågasatt. Under arbetet var skulptören Otakar vec under ständig press av regeringen och landets säkerhetspolis som önskade att han skulle bli färdig så fort som möjligt. Samtidigt strömmade allt fler hatbrev från upprörda tjeckoslovaker som ogillade hans arbete.

Otakar vec hade producerat en rad berömda monument, ofta i futuristisk stil, varav de flesta förstördes antingen under den nazistiska ockupationen eller den sovjetiska. Han deltog i tävlingen om att få göra Stalinmonumentet, enligt flera källor i förvissningen om att vara chanslös som politiskt obekväm. Vinsten blev hans livs olycka. Uppdraget och reaktionerna tärde på honom. Tre veckor innan monumentet avtäcktes begick han självmord.

Inte långt efter att statyn invigts påbörjades en avstalinisering som gjorde att även högsta ledningen i Sovjet försökte pressa de tjeckoslovakiska makthavarna att göra sig av med statyn, som gav en då misshaglig bild av Sovjet. Ändå dröjde det ända till slutet av 1962 innan monumentet förstördes. Det krävdes 800 kilogram dynamit för att utplåna den 17 000 ton tunga statyn. Resterna fraktades på lastbilar som följdes genom staden av skrålande massor som firade händelsen.

Vad som skulle hända med platsen och den enorma marmorsockeln var länge oklart. 1990, året efter murens fall, sände piratstationen Radio Stalin från ett skyddsrum som inrymts i platån. Samma skyddsrum blev sedan Prags första rockklubb under tidigt 1990-tal. På olika sätt försökte man fylla den besmittade skamfyllda platsen med ett innehåll som låg mer i tiden. Fram till murens fall hade allt västerländskt varit förbjudet, precis som i resten av Sovjetblocket. En harmlös grafittivägg, The Lennon Wall, användes från 1980 för förbjudna åsikter som sprayades över för att ersättas med nya. Idag är väggen, som till utseendet inte skiljer sig från andra grafittiväggar världen över, en turistattraktion. (Namnet fick den av att graffittin i början var inspirerad av John Lennon och refererat till texter från  Beatleslåtar.)

Sedan 1991 tronar på den forna platsen för Stalinmonumentet en stor skulptur i form av en metronom av konstnären Vratislav Karel Novák, en symbol över den tid som snart satte nya gudar på plats. 1996 fick Metronomen tillfälligt maka på sig för en 11 meter hög staty i stål och fiberglas av en ny mänsklig gudom: Michael Jackson. Detta beläte restes för Jacksons HIStory European Tour, som startade just här med en konsert för 125 000 personer. Turnén ingick i den dyraste PR-kampanj som någon artist dittills genomförts i historien. Jacksons rykte hotades alltmer av pedofilanklagelser, och dessa hoppades man kunna tvätta bort åtminstone i Europa.

Jackson flög in till Prag några dagar innan konserten och upptog residens i hela övervåningen på Hotel InterContinental, ett trist hotell i typisk öststatsstil som på sin tid ansågs som Prags främsta. Från fönstren hade stjärnan fri sikt upp emot kullen där statyn av honom själv ståtade. Michael Jackson gav inga intervjuer, vistades mestadels på hotellet som var omringat av tusentals fans som vid något tillfälle fick se glimtar av honom. När han gick ut på Prags gator följdes han av ett tåg av barn som skivbolaget rekryterat. Ett propagandapådrag med fläktar av gamla onda tider, då de totalitära ledarna gärna riggade tillfällen då de hyllades av gulliga ungar.

Jacksonstatyn togs bort snart efter att stjärnan lämnat Europa. Men fjorton år efter Michael Jacksons sista konsert i den tjeckiska huvudstaden, och ett år efter hans död, var tjeckiska fans nära att lyckas med att få placera en ny staty på samma plats. Staden gav först tillstånd, men planerna stoppades av lokala protester.

Den tjeckiska konstnär som den här gången var aktuell för uppdraget var Daniela Kartáková, som tidigare bland annat skapat medaljer för att ära påven John Paulus II och den tidigare premiärministern Vaclav Hável. Ett stort steg mellan motivvalen kan tyckas. När Radio Prag frågade henne visade det sig att hon var aktiv i organisationen som försökte få till stånd en staty. Hon menade att målet var att hitta något som kunde föra Praginvånarna tillsammans.

Helena Babická, 35 år, medlem i Michael Jacksons tjeckiska fanclub och en av initiativtagarna, sa till tidningen Der Spiegel att hon inte såg verket främst som en hyllning till artisten utan mer till välgöraren och människan Michael Jackson: »För mig var han en idol när jag var ung eftersom han var snäll och inte tog droger.«

En förändring av verkligheten som något erinrar om propagandamyten om »Lillefar« Stalin, alla barns vän.

Idag är denna plats, 254 trappsteg ovanför Moldau och en av de mest anslående utkikspunkterna i Prag, framför allt känd som en plats för skateboardåkare. Metronomen är tillbaka, tickande tidens takt. Ordförande Stalin och The King of Pop har gått ur den.