Dagens Nyheters Per Svensson ser boken som ett ”välkommet och värdefullt bidrag till inventeringen av den svenska historiens mörkare källarutrymmen”. Han framhåller att boken bygger på ”gedigen sakkunskap och ambitiös research”. Per Svensson tar särskilt upp det faktum att hans egen tidning anlitade Furugård som skribent för att porträttera Adolf Hitler i samband med att han utsågs till rikskansler i Tyskland. Furugård presenterades som veterinär och den svensk som förmodligen träffat Hitler flest gånger, inte som nazistledare.
Folkbladets recensent är mycket positiv till boken och menar att det är viktigt att skriva även förlorarnas historia.
”Anna-Lena Lodenius kastar ett förklarande ljus över ett ganska dunkelt avsnitt av den yttre politiska högerkanten. Inte minst över den antisemitism som var de många småpartiernas gemensamma nämnare. Hennes bok hör till de bästa i ämnet jag läst: Väl underbyggd, detaljrik, ibland överraskande.”
Till det överraskande som Mats Rosin pekar ut hör de goda och täta personliga kontakterna som Furugård hade med ledande tyska nazister som Goebbels och Himmler.
En värmländsk bibliotekarie skriver på bloggen Fiktiviteter:
”Anna-Lena Lodenius har skrivit en bok som saknats. Helst hade jag förstås sett att den här historien inte fanns att berätta, men när den nu gör det är jag glad att just Anna-Lodenius med sin noggrannhet och sitt driv tagit sig an materialet och gjort det så lättillgängligt.”
Boken fick 5 av 5 i betyg av Bibliotekstjänst och köptes in av väldigt många bibliotek.
Hans Lödén skriver i Värmlands folkblad den 17 oktober 2021 att jag ger en ger en ”utförlig och väl underbyggd genomgång av den tidiga nazismen i Sverige och dess band till sina tyska förebilder” och att bilden av Birger Furugård är trovärdig.
”Särskilt förtjänstfull är påminnelsen om de återkommande nazistiska försöken att i hemlighet skapa beväpnade skyddskårer, uppbackade av delar av samhällets översta etablissemang.”
Hans Lödén ser tydliga paralleller till nutiden:
”SNSP:s politik var en blandning av dagskrav och dramatiska beskrivningar av läget i landet. Sverige var ett hotat land, ansåg man, på väg att slitas sönder av främmande idéer. Det var endast en tidsfråga innan landet skulle domineras av ryska analfabeter och utsugare av Juda stam, som skulle trampa ned nedärvda svenska seder. Retoriken låter påfallande bekant. Judehatet genomsyrade allt. När nazistpartiet splittrades i två var förklaringen given – det berodde på en judisk konspiration.”
Även Dalarnas tidningar ser många paraller till idag och kallar boken för ”välskriven och intressant”:
”Det är lätt att dra paralleller till vår tid, även om Lodenius inte skriver detta rakt ut. Det är samma gnäll från högerextremister om att de är motarbetade och inte får vara med, argumenten mot såväl invandring och främmande folkgrupper som eliten, liberaler och socialdemokrater är i princip identiska, möjligen med undantag från de mest uppenbart rasbiologiska åsikterna från förr. De svenska SA-männen framträder som senare tiders skrålande naziskins och missanpassade NMR-aktivister.”
Nya Werlandstidningen har skrivit om boken två gånger, inte direkta recensioner men åtminstone den ena texten innehåller en hel del omdömen. Först kom en intervju med mig där jag berättade om boken (den är låst för den som inte prenumererar). Några veckor senare publicerades även en stor krönika av tidigare Aftonbladetreportern Lasse Anrell som läst min bok om Birger Furugård. Det är en humoristisk text som raljerar underhållande om länets nazistiska historia. Men Anrell landar också i att historien om Värmlands nazister inte får glömmas och att min bok borde vara obligatorisk läsning i alla värmländska skolor.
Anna-Lena Lodenius 