Recensioner

Spionjakt i folkhemmet fick fem av fem möjliga i betyg av Bibliotekstjänst, BTJ, vilket förmodligen är en anledning till att den köpts in av många bibliotek. De skrev såhär:

”Anna-Lena Lodenius nya bok Spionjakt i folkhemmet är så nära man kan komma den fullständiga genomgången av IB-affären och dess efterverkningar … Språket är enkelt och upplägget känns lättöverskådligt…Boken är ett mycket bra grävande journalistiskt hantverk.”

Pär Fagerström har skrivit en recension som gått i flera tidningar, bland annat Gefle Dagblad och Norrtelje tidning. Han skriver:

”IB-affären har poppat upp gång på gång genom decennierna. Anna-Lena Lodenius IB-berättelse nu 50 år efteråt är en välgjord summering, ett sorts standardverk som kanske bildar ett avslut (men det är förstås långt ifrån säkert).”

Bloggen Litteraturmagazinet skrev den 17 november 2023:

”Anna-Lena Lodenius ger oss i “Spionjakt i folkhemmet. Ett halvsekel med IB-affären” en god, detaljerad och väldokumenterad genomgång. Det blir en nyttig påminnelse för oss som levde och följde nyheterna på den tiden. Det är också ett viktigt stycke historia för de unga som kanske inte ens har hört talas om vad som hände. Jag uppskattar författarens beskrivning av det politiska landskapet i Sverige.”

Finska statliga mediebolaget Yle skriver på sidan för sin kulturbevakning:

”Mycket av den påföljande debatten i Sverige kom att handla om vad en enskild journalist fick skriva om. Anna-Lena Lodenius för denna diskussion vidare och konstaterar i sin bok att pressfriheten har en avgörande betydelse för att ett demokratiskt samhälle ska bestå. Journalisterna ska inte tjäna staten utan läsarna. Några egentliga avslöjanden om IB-affären bjuder Spionjakt i Foklhemmet inte på. Odramatiskt och sakkunnigt återberättar Anna-Lena Lodenius ändå ett stycke svensk presshistoria och påminner oss om vikten av att försvara det fria ordet. I den bemärkelsen är hennes bok kusligt aktuell.”

Tidningen Social Politik pekar på att det kommit andra böcker om IB genom åren, men konstaterar ändå att det ändå behövs en rejäl genomgång av det som hände:

”I dag när vi översköljs med desinformation från regeringar och myndigheter som SÄPO tror jag det är värdefullt att läsa om de systematiska förnekandena och rena lögner som då spreds av alltifrån SÄPO, ÖB, försvarsministern Sven Andersson till statsministern Olof Palme. Spionjakt i folkhemmet, Ett halvsekel med IB-affären är en gedigen genomgång av affären och hur den hanterats fram till i dag. Hur en hemlig, olaglig organisation registrerade politiskt radikala personer, avlyssnade dem, bröt sig in i
deras lokaler och lämnade uppgifter till bland andra CIA och israeliska underrättelseorganisationer. Motivet var att leta upp ”revolutionärer” – kommunister a alla slag. Ett komiskt exempel på den paranoida misstänksamheten var när den så kallade sjukhusspionen på Sahlgrenska registrerade personer som kunde befaras stänga av respiratorer.”

Sändaren, som är en kristen nyhetstidning, och deras recension tar delvis fasta på att flera av de som agerade inom ramen för IB-affären hade en kristen tro, främst visselblåsaren Håkan Isacson. De anser att boken är spännande men att det är lätt att moralisera över det som hände såhär mot bakgrund avdet Kalla kriget som IB uppstod under och de stämningar som präglade Socialdemokratin, i det sammahanget citerar de vad Ingvar Carlsson sa när han tackade nej till en intervju: ”Det var ett paradis att vara kommunist i Sverige jämfört medatt leva i Sovjetunionen.”

Bo Borg, en Kulturtidskriften på Nätet har berömt boken:

”Hennes dynamiska prosa tillsammans med det högintressanta materialet gör boken till en veritabel bladvändare som går lätt att läsa trots att det är en lunta på strax under 400 sidor text som vilar på en faktagrund som genererar 650 noter. Vi som var med på den tiden trodde och tyckte högljutt att vi visste så mycket om det här. Här får vi konstatera hur litet vi visste ändå. Och nu så mycket viktigt vi glömt. Sånt rättar den här boken till. Det här är populärvetenskap av bästa märke.”

Någon negativ recension ska väl också komma och den enda hittills hördes i SVT Kultur vars Per Andersson menade att jag ger Jan Guillous version av IB-affären. En åsikt jag har väldigt svårt att förstå Boken innehåller mycket som inte är fördelaktigt för varken Jan Guillou, den tidning han arbetade för eller den politiska rörelse som han hörde till. Samtidigt kan man ju inte komma ifrån att det var ett jättescoop. Men var och en får förstås tycka vad de vill (och läsa slarvigt, om det nu är det han gjort).

”Anna-Lena Lodenius återberättar här historien 50 år senare – men fortfarande på IB-avslöjarnas sätt, med Guillou som den ohjälpligt starkaste berättaren trots att Lodenius lagt ner stort arbete på att prata med andra och plugga dokument. Vitsen med att gå igenom IB-affären 50 år senare skulle väl vara att titta på den med nutida ögon och utsätta de gamla tolkningarna för en respektlös och kritisk prövning. Det är verkligen inte vad Lodenius gör här.”

Några fler exempel på omnämnanden i pressen:

Tidningen Filter skrev under vinjetten ”Bästa kulturtipsen” i numret som kom oktober/november 2023 och kom till rakt motsatt uppfattning av min bild av IB-avslöjarna jämfört med SVT Kultur.