Extremvänstern och det ”goda våldet”

Det här debattinlägget publicerades på SVT Debatt den 7 maj 2014 i samband med att Uppdrag granskning sände ett reportage av Janne Josefsson om de våldsamma delarna av extremvänstern. Min text på SVT Debatt kortades en del, det här är en längre version. ***

Den här veckans Uppdrag granskning handlar om våldsvänstern. Det är fortfarande ett ganska ovanligt ämne i svenska medier. Själv gjorde jag mitt första reportage redan 1994 för programmets föregångare Striptease. Då tittade vi framför allt på bråken kring Karl XII-firandet på 30 november och grupper som Antifascistisk Aktion, AFA. Frågan är alltså inte ny, och minst lika aktuell nu som då. Så varför detta ointresse? Kanske för att många fortfarande verkar leva i en föreställning att det som vänsteraktivister gör per definition är gott.

Vänstern står för hedervärda ställningstaganden som antirasism, djurrätt, feminism, miljökamp etc. Extremhögern vill ha ett rasrent samhälle, en fråga som trots utbredd kritik av invandringen har svagt stöd bland människor. Men bara för att många tycker att man har rätt i princip har man väl inte rätt att bete sig hur som helst?

Siffror från Säpo visar på att det begås ungefär lika många brott med vänsterextremistisk bakgrund som med högerextremistisk, vilket säkert kan förvåna någon. Även om mängden är jämförbar har extremhögern oftast genomfört betydligt allvarligare brott med mycket högre straffvärde, hit räknas ett flertal mord, grova rån etc. Det betyder inte att extremvänstern är någon odelat god kraft, och det är bekymmersamt att så många efter händelserna i Kärrtorp i december uttryckt förståelse för att extremvänstern måste skydda antirasistiska demonstrationer eftersom polisen inte alltid klarar av att göra det.

Extremvänstern hävdar ofta att ”antifascism är självförsvar”, som om antirasister per definition inte skulle kunna använda mer våld än nöden kräver, och det gör de allt som oftast. Ett äldre uttryck för detta är medborgargarden, ett ord med en negativ klang och som ger associationer till godtycklighet, rättslöshet och anarki. Det är precis den typ av situationer som våldsvänstern i sin upphöjdhet som moraliska ryttare skapar.

Nyligen dömdes Joel Bjurströmer Almgren från Revolutionära fronten till 6,5 års fängelse för knivattacken mot en nazist från Svenska motståndsrörelsen i Kärrtorp i december, en nyhet som fick relativt lite uppmärksamhet. Artiklarna i flera tidningar (t ex SvD) var små och undangömda. Det var tionde gången som han registrerades i brottsregistret, han är tidigare dömd för brott som misshandel, våldsamt upplopp och vapenbrott. Med sina 35 år är han dessutom betydligt äldre än de flesta i den här miljön.

Det finns väldigt få förmildrande omständigheter när någon sticker en kniv upprepade gånger i ryggen på en person. Offret må sedan vara en nazist, och det må även vara klarlagt att nazisterna startade upploppet i Kärrtorp. Mot bakgrund av detta är det egendomligt att se det stora stöd som kampanjen ”Free Joel” fått på Facebook.

Revolutionära fronten har legat bakom en mängd våldsamma dåd på senare år. Det handlar om våld och trakasserier där de även ibland gett sig på fel person, och en del av dåden är svåra att förstå motivet till över huvudet taget. Det är våldet som livsstil och utövat med en häpnadsväckande empatilöshet. Det kan handla om hembesök där någon får en yxa i sin dörr, oprovocerad misshandel på öppen gata etc.

Långt fler än nazister har drabbats. Det mest utsatta partiet är Sverigedemokraterna, men även en rad andra politiker har vittnat om övergrepp. Inte minst tycks liberaler vara ett rött skynke för extremvänstern. En medlem i Liberala partiet i Eskilstuna fick ett brev efter att 2 partimedlemmar misshandlats av AFA i januari 2012:

Detta var endast en liten försmak av vad som kommer att hända om ni gör några fler försök att etablera er här i Eskilstuna. Vi kommer aldrig att acceptera liberal politik eller andra angrepp på arbetarklassen, och detta kommer inte att passera obemärkt förbi. Vi ger er nu en chans att lägga ner all politisk verksamhet. Om ni inte gör detta kanske just du blir nästa person att bli fysiskt påmind om konsekvenserna av att bedriva en arbetarfientlig politik. 

Jag skrev tidigare ett debattinlägg på SVT Debatt i samband med att Revolutionära fronten presenterade en film där de stolt visar upp ett överfall på två invandrare i centrala Stockholm i samband med att Svenskarnas parti demonstrerade. Det har senare visat sig att den som angreps var slovakiska gästarbetare. Så mycket för slagorden om arbetarkamp. Det är dags att den etablerade vänstern och vänsterdebattörer gör upp med sin romantiska och verklighetsfrånvända syn på de våldsamma delarna av extremvänstern och lär sig att skilja ut dessa.