5 i 12-rörelsen fyller 30 år

c5aa1c24ba5188ec973428b31b860507_400x4005i12-rörelsen föddes för trettio år sedan i Härnösand, och det har uppmärksammats inte bara där utan även i Stockholm och Bryssel. Jag deltog tidigare idag i manifestationen i Härnösand och höll även ett föredrag på biblioteket under eftermiddagen.

De uppmanade mig att skicka ut ett utkast till vad jag skulle säga i förväg, och jag är visserligen usel på att följa skrivna manus. Men såhär blev det som jag skickade:

Jag tror inte vi förstår hur unikt det som händer nu är.

1) Strikta gränskontroller, ålderstester, tillfälliga uppehållstillstånd etc. Partierna är i stort sett överens om en striktare linje i migrationsfrågan. Det märks inga tecken på en lösning av de krig som driver människor hit, inga tecken på mattade flyktingströmmar. Men allt fler kan nu inte längre ta sig vidare till länder där de kan söka skydd utan fastnar någonstans på vägen eller i värsta fall i Medelhavet.
2) Vi har ett politiskt parti som uppstod i nazistiska miljöer som är landets tredje största parti, t o m allra störst bland arbetande män i LO-kollektivet. SD framhåller sig numera som det nya partier för sjukvård och välfärd – bara för det rätta folket, svenskarna förstås. Det här ska vi ha råd med – om vi bara kastar ut invandrarna och inte tar emot annat än ytterst få, säger SD. SD politik borde synas mycket mer än vad som sker, tycker jag. Inte bara när de pratar invandring. Det finns mycket som skaver betänkligt i hela deras syn på människovärde och ett öppet demokratiskt samhälle.
3) Vi har åter nazistdemonstrationer i landet, det är inte första gången men de har ökat aktivitetsnivån och har märkts betydligt mer på senare år, inte minst innan valet. Det nya är att flera partier talar om att de borde förbjudas på något sätt. I Sverige har vi ofta tyckt att får man tycka vad som helst, i stort sett. Jag tror inte att förbud är vägen att gå. Men det säger något om allvaret i situation att även den frågan kommer upp.

Vi lever i en tid då vår vilja att göra gott prövas hårdare än någonsin, och då ord som solidaritet och människovärde är viktigare att lyfta än någonsin.

Snart tre månader har gått utan att vi fått en ny regering. En av nyckelfrågorna som drivit fram den här situationen är att ganska många partier vill hålla Sverigedemokraterna borta från makten och undvika att de kan utnyttja situationen till att driva fram beslut som leder till att genomföra partiets politik. Heder åt alla partier som har den inställningen, och den kostar, populariteten för vissa partiledare rasar, de ses som besvärliga och bråkiga.

I kulisserna sitter Jimmie Åkesson och gnuggar händerna. Han önskar sig ett extra val, och allt tyder på att SD växer om det blir så. Samtidigt som flera småpartier kan ramla ur riksdagen. Jag tror inte vi fattar vad det kan betyda om SD blir ännu större och kan börja påverka på riktigt. Samtidigt – och det är förstås dilemmat, kan en bred koalition mellan sinsemellan olika partier stärka bilden av SD som den enda verkliga oppositionen.

Någon hade kanske trott att SD:s företrädare i det här laget skulle anstränga sig hårt för att eventuellt komma närmare KD och M. Men i stället är det som om partiet nu visar sitt rätta ansikte. Dagen efter riksdagsvalet skrev SD:s förmodligen mäktigaste man – vid sidan av Åkesson – Mattias Karlsson ett Facebook-inlägg där han deklarerade att det är nu som kampen börjar. De har utvalts av öde och det är segra eller dö som gäller, en strid som ska omforma Sverige, och den svenska nationen. Må det inte ske, säger jag. Låt oss förenas, alla kloka människor i ett stöd för demokratin och människovärdet, för öppenhet och mångfald.

Vi ska vara stolta över Sverige. Men det som gör Sverige unikt i världen är en stark välfärd och en tydlig målsättning att minska klyftorna mellan människor, både de ekonomiska och sociala, oavsett sådant som ursprung, religion, kön och sexuell läggning. Det svenska är också att vi inte bara stirrar inåt, på oss själva, utan att vi är öppna för att ta in andra kulturer och människor och låta dessa berika oss. Självklart inte i en omfattning som totalt hotar den svenska välfärden. Men en politik som den SD förespråkar rimmar dåligt med svensk tradition och är därtill dåligt för landet som helhet.

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , | 1 kommentar

Mittenextremisterna

20180825_145033

Valaffischer från i år. Foto: Anna-Lena Lodenius

tommy hansson

Sverigedemokraten Tommy Hansson resonerade den 2 november i år på sin blogg kring teorin om ”sjuklövern” och det åttonde utmobbade partiet som inte får vara med.

En unik situation har uppstått i svensk politik. Högerpopulister brukar ju säga att mitten gaddar ihop sig och värnar om att behålla makten samtidigt som de fryser ut ytterkanterna.  Men det vi ser nu är som bekant att de liberala partierna, Liberalerna och Centerpartiet, sagt nej till makt och inflytande på det mest enkla och direkta sättet – att bilda regering med kollegorna i Alliansen.

I stället håller de flammande tal för att deras idéer står över maktspel, och att det viktiga är att freda demokratin från de som de anser hotar den. Mitten framstår i det här läget som extremt principfast i en tid när till och med SD börjar vackla och tycka att det går att sälja ut delar av politiken i löfte mot lite vänlighet från de andra två av de  borgerliga partierna.

Liberalernas agerande har väckt starka känslor. I gårdagens anförande i riksdagens sa Jan Björklund att han aldrig tidigare upplevt sådana här hets- och hatkampanjer från ”högerns svans” under sina 25 år i politiken”. Hårda ord kommer inte bara från gräsrötter och nättroll. Självklart är de forna kollegorna i Alliansen också besvikna, och Ebba Busch-Thor anklagar Centern och Liberalerna för ”imagefixering” när de inte röstade på sin egen statsministerkandidat.

Det finns inga omedelbara vinster med att agera som Liberalerna och Centerpartiet gör nu, tvärtom tycks det som om stödet för partierna snarare går ner. Samtidigt är jag övertygad om att vad vi ser är avgörande för hur svensk politik ska utvecklas, om vi ska bli ytterligare ett av många länder i Europa där högerpopulister får ett avgörande inflytande inflytande med sin auktoritära, etnocentriska och antifeministiska politik, eller om vi ska stå emot och låta politiken formas efter andra synsätt. Lösningen känns ännu långt borta, men jag kan ändå inte låta bli att känna en beundran för Annie Lööf och Jan Björklund i det här läget.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , | 2 kommentarer

Löste Stieg Larsson Palme-mordet?

img_20181109_210041_2131

Release-partyt för boken hölls i en lokal alldeles ovanför trappan som Palmes mördare använde när han flydde. Foto: Martin Kristenson

Löste Stieg Larsson Palmemordet? Det är flera journalister som ställt den frågan till mig på sistone, och ibland är det snarare ett påstående: Tänk att Stieg Larsson hade löst Palmemordet! Förklaringen är förstås Jan Stocklassas bok ”Stieg Larssons arkiv – nyckeln till Palmemordet” som kom nu i veckan. De som hör av sig är ofta utländska journalister, boken släpps i 50 länder.

Jag har bara skummat boken än, och då framför allt för att se vad han skrivit om mig (narcissistiskt kan tyckas, men min erfarenhet är att det är bra att veta vad som är i omlopp som rör ens egen person, om det finns felaktigheter eller missförstånd t ex, jag har inte fått läsa boken innan). Det här är lite av en dokumentär-roman, inser jag, om nu begreppet är det rätta. Händelserna är säkert korrekta, men Jan Stocklassa har skapat situationer och dialoger som jag är ganska säker på inte stämmer till 100 procent, säkert för att göra boken mer spännande.

Som en gammal vän och kollega till Stieg är det kanske svårare för mig att se det nya och intressanta med saker som rör honom, en del av researchen kommer ur mina gömmor, sådant jag inte ens kom ihåg att jag hade (framför allt ett brev som publiceras i boken). Jag visste att Stieg Larsson var intresserad av Palme-mordet och berättade om teorier som han hade, men det gjorde å andra sidan många jag kände vid en tiden. Palmemordet var ju ett nationellt trauma som sysselsatte oss konstant på olika sätt, inte minst vi som ägnade oss åt politiska ytterkantsrörelser som eventuellt kunde vara inblandade. Jag visste inte att Stieg Larsson hade flera lådor med material kring mordet. Å andra sidan hade han mängder av pärmar och hängmappar om väldigt mycket, han samlade konstant på information kring de frågor som han intresserade sig för.

Jan Stocklassa presenterar en teori om vem som är mördaren, och en person pekas ut. Det är dock en egen slutsats han drar utifrån Stieg research, alltså inte Stiegs egen lösning på Palme-mordet. Det betyder inte att den behöver vara fel. Tydligen arbetar Palme-utredningen med tipset, och det återstår att se om de får fram mer, vilket förstås är det avgörande. Det krävs oavsett vem som pekas ut ett mordvapen och att personen går att placera på brottsplatsen, jag ska inte säga att jag är direkt hoppfull. Jag tror de flesta svenskar känner likadant, men det är anmärkningsvärt hur stort intresset är för allt som rör Stieg Larsson och Palmemordet, och här kombineras ju båda dessa ämnen.’

Läs mer: Ser att Gunnar Wall, som kan mycket om Palmemordet och skrivit egna böcker, anser att teorin är intressant men han är ändå avvaktande, säger han till Expressen.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | 6 kommentarer