Mittenextremisterna

20180825_145033

Valaffischer från i år. Foto: Anna-Lena Lodenius

tommy hansson

Sverigedemokraten Tommy Hansson resonerade den 2 november i år på sin blogg kring teorin om ”sjuklövern” och det åttonde utmobbade partiet som inte får vara med.

En unik situation har uppstått i svensk politik. Högerpopulister brukar ju säga att mitten gaddar ihop sig och värnar om att behålla makten samtidigt som de fryser ut ytterkanterna.  Men det vi ser nu är som bekant att de liberala partierna, Liberalerna och Centerpartiet, sagt nej till makt och inflytande på det mest enkla och direkta sättet – att bilda regering med kollegorna i Alliansen.

I stället håller de flammande tal för att deras idéer står över maktspel, och att det viktiga är att freda demokratin från de som de anser hotar den. Mitten framstår i det här läget som extremt principfast i en tid när till och med SD börjar vackla och tycka att det går att sälja ut delar av politiken i löfte mot lite vänlighet från de andra två av de  borgerliga partierna.

Liberalernas agerande har väckt starka känslor. I gårdagens anförande i riksdagens sa Jan Björklund att han aldrig tidigare upplevt sådana här hets- och hatkampanjer från ”högerns svans” under sina 25 år i politiken”. Hårda ord kommer inte bara från gräsrötter och nättroll. Självklart är de forna kollegorna i Alliansen också besvikna, och Ebba Busch-Thor anklagar Centern och Liberalerna för ”imagefixering” när de inte röstade på sin egen statsministerkandidat.

Det finns inga omedelbara vinster med att agera som Liberalerna och Centerpartiet gör nu, tvärtom tycks det som om stödet för partierna snarare går ner. Samtidigt är jag övertygad om att vad vi ser är avgörande för hur svensk politik ska utvecklas, om vi ska bli ytterligare ett av många länder i Europa där högerpopulister får ett avgörande inflytande inflytande med sin auktoritära, etnocentriska och antifeministiska politik, eller om vi ska stå emot och låta politiken formas efter andra synsätt. Lösningen känns ännu långt borta, men jag kan ändå inte låta bli att känna en beundran för Annie Lööf och Jan Björklund i det här läget.

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , | 2 kommentarer

Löste Stieg Larsson Palme-mordet?

img_20181109_210041_2131

Release-partyt för boken hölls i en lokal alldeles ovanför trappan som Palmes mördare använde när han flydde. Foto: Martin Kristenson

Löste Stieg Larsson Palmemordet? Det är flera journalister som ställt den frågan till mig på sistone, och ibland är det snarare ett påstående: Tänk att Stieg Larsson hade löst Palmemordet! Förklaringen är förstås Jan Stocklassas bok ”Stieg Larssons arkiv – nyckeln till Palmemordet” som kom nu i veckan. De som hör av sig är ofta utländska journalister, boken släpps i 50 länder.

Jag har bara skummat boken än, och då framför allt för att se vad han skrivit om mig (narcissistiskt kan tyckas, men min erfarenhet är att det är bra att veta vad som är i omlopp som rör ens egen person, om det finns felaktigheter eller missförstånd t ex, jag har inte fått läsa boken innan). Det här är lite av en dokumentär-roman, inser jag, om nu begreppet är det rätta. Händelserna är säkert korrekta, men Jan Stocklassa har skapat situationer och dialoger som jag är ganska säker på inte stämmer till 100 procent, säkert för att göra boken mer spännande.

Som en gammal vän och kollega till Stieg är det kanske svårare för mig att se det nya och intressanta med saker som rör honom, en del av researchen kommer ur mina gömmor, sådant jag inte ens kom ihåg att jag hade (framför allt ett brev som publiceras i boken). Jag visste att Stieg Larsson var intresserad av Palme-mordet och berättade om teorier som han hade, men det gjorde å andra sidan många jag kände vid en tiden. Palmemordet var ju ett nationellt trauma som sysselsatte oss konstant på olika sätt, inte minst vi som ägnade oss åt politiska ytterkantsrörelser som eventuellt kunde vara inblandade. Jag visste inte att Stieg Larsson hade flera lådor med material kring mordet. Å andra sidan hade han mängder av pärmar och hängmappar om väldigt mycket, han samlade konstant på information kring de frågor som han intresserade sig för.

Jan Stocklassa presenterar en teori om vem som är mördaren, och en person pekas ut. Det är dock en egen slutsats han drar utifrån Stieg research, alltså inte Stiegs egen lösning på Palme-mordet. Det betyder inte att den behöver vara fel. Tydligen arbetar Palme-utredningen med tipset, och det återstår att se om de får fram mer, vilket förstås är det avgörande. Det krävs oavsett vem som pekas ut ett mordvapen och att personen går att placera på brottsplatsen, jag ska inte säga att jag är direkt hoppfull. Jag tror de flesta svenskar känner likadant, men det är anmärkningsvärt hur stort intresset är för allt som rör Stieg Larsson och Palmemordet, och här kombineras ju båda dessa ämnen.’

Läs mer: Ser att Gunnar Wall, som kan mycket om Palmemordet och skrivit egna böcker, anser att teorin är intressant men han är ändå avvaktande, säger han till Expressen.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | 5 kommentarer

Varför pratar fortfarande ingen med SD?

Merchandise-försäljning vid SD:s vårupptakt på Långholmen i Stockholm 2018. Foto: Anna-Lena Lodenius

Det kom ett samtal från franska Le Monde. Kvinnan som ringde upp hade fått ett uppdrag från sin redaktör att förmedla en prognos för hur en kommande svensk regering ser ut. Omöjligt att svara på, sa jag. Det hade även alla andra hon talat med svarat. Extremt låst och svårbedömt, sammanfattade vi, och hennes redaktör får nog inte den text han tänkt sig.

Hon undrade också varför det fortfarande inte är någon som pratar med SD, eller bjuder in partiet. Sett utifrån är det förstås en berättigad fråga. SDs bakgrund spelar fortfarande in. Inte för att nazistkopplingar är så vanliga längre utan mer för att partiet fortsätter att vilja vara en bångstyrig outsider i svensk politik. Mattias Karlsson ”segra eller dö”-inlägg på Facebook är bara ett exempel på hur långt SD står från andra partier.

M och KD må dregla över SDs 17,5 procent i kampen för ett majoritetsstyre. Men ingen vågar tro helt och fullt att det går att lita på att SD lojalt backar upp en regering och röstar efter uppgjorda avtal? Här skiljer sig Sverige från våra grannländer. Dansk Folkeparti, Sannfinländarna och norska Fremskrittspartiet har varit betydligt pålitligare och har i två fall även gått att inkludera i regeringar. I det finska fallet ledde dock maktinnehavet och de beslut som Sannfinländska ministrar ställde sig bakom till att partiet föll isär i två delar.

Frågan för dagen är om och när i så fall några partier, det måste bli M och KD, börjar prata med SD? Frågan är också vad det skulle kosta M och KD, SD lär inte sälja sig billigt. Helt säkert skulle en utsträckt hand till SD stärka väljarstödet för L och C. Men det är ju nästan fyra år tills nästa ordinarie val och då kan det här vara glömt. Det är känt att en hel del av M och KD-väljarna vill se ett närmande till SD.

Vore det bra eller dåligt för SD att närma sig politikens maktcentrum? Både och antagligen. Ett mer fogligt och makthungrigt SD löper risk att tappa väljarstöd, men kan också vinna över de som valt bort SD just på grund av att partiet inte tar ansvar och försöker påverka på riktigt.

Jag tror inte ett eventuellt samarbete med M och KD skulle rasera SD. Betydligt värre för partiet vore det om partiets hjärtefrågor hamnar i skuggan, alltså om vi slutade prata så mycket om invandring. Vad skulle hända om i stället miljö- och klimatfrågorna blev viktigast, vilket de borde vara? Eller om kritik av islamism blev en stärkt feministisk front och att den diskussionen inte landade i den islamofobi som SD göder? Önskelista till nästa val: Ett vitaliserat MP som gör en helomvändning i islamistfrågan och blir fullt ut ett feministiskt parti. En socialdemokrati som framstår som mer visionär och framåtblickande och inte räds svåra frågor om hur vi ska försvara mänskliga rättigheter i tider av starkt fokus på kultur och identitet, och självklart mer grönt och feministiskt. Samt en rödgrön majoritet som sopar banan med resten. Det känns just nu långt borta, men drömma får man väl?

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , | 5 kommentarer