SD är inte ett parti som alla andra

screenshot_20180913-110021_facebook.jpgDen som trott att Sverigedemokraterna vill bli ett parti som alla andra, eftersom de så tydligt markerat sin vilja att få möjlighet till reell makt, har uppenbarligen haft fel. Mattias Karlssons vid det här laget mycket omdiskuterade Facebookinlägg efter valdagen visar tydligen vilken avgrund det finns mellan SD och de andra partierna.

Först historiebeskrivningen? ”Vårt land har varit ockuperat av främmande stater, utländska fogdar har förtryckt befolkningen, vi har attackerats och stått ensamma mot en samlad styrka av Europas stormakter och befunnit oss i ett förkrossande numerärt underläge.” När var vårt land ockuperat? Har vi läst helt olika historieböcker?

Sedan krigsförklaringen som följer på en lovsång om svenskarnas ädelmodiga kamp mot förtryckarna: ”Ödet har utsett oss denna gången. Det finns ingen tid att vila eller att sörja brustna illusioner och förhoppningar. Vi har inte valt det här, men våra motståndare har på riktigt tvingat in oss i en existentiell kamp om vår kulturs och vår nations överlevnad. Det finns bara två val, seger eller död.” (Min fetstil) Man kan påminna om att SD ökade till nästan 18 procent i riksdagsvalet och fick hundratals nya kommunala mandat. Men det är uppenbarligen långt ifrån nog för Mattias Karlsson.

145-division-s-attack-1Segra eller dö är ett gammalt latinskt uttryck som används i vitt skilda sammanhang. Själv kommer jag dock osökt att tänka på hur vanligt det var inom vit makt-musiken på 1990-talet, då band som Division S spelade in låtar med refränger som ”Vi är nazister och det är bra, vi kommer segra en vacker dag, segra eller dö det är vårt val, när stormen viner en vacker dag”. SD har ju lyft fram ett annat band från samma epok, Ultima Thule, men de här ännu extremare banden lurar så att säga lite i bakgrunden av historien. De hörde till samma miljö, spelade ofta vid samma tillfällen och delade åtminstone till en del sin publik (även om Thule förstås var större och även låg på topplistorna under en period, Ultima Thule har alltid haft texter som är mer symboliska, sällan såhär direkta).

Mattias Karlsson hänvisar dock till Winston Churchill längst ner i inlägget. Vilket alltså betyder att han ser paralleller till den kamp som fördes mot nazistregimen och dess fruktansvärda brott mot mänskligheten och dagens situation. Rätt magstarkt för att komma från någon som är företrädare för ett parti med rötter just i den nazistiska miljön.

Mattias Karlsson har inte känt något behov av att tona ner det han skrev, tvärtom. Han skriver på Facebook att han förstår att hans inlägg ”uppfattas som tillspetsat och dramatiskt för den som aldrig hört ett försök till pep talk”. Men krigsretoriken vill han inte backa en millimeter på: ”Jag står fast vid att vi befinner oss i en politisk strid som i värsta fall skulle kunna sluta med den svenska nationalstatens upplösning”.

Andra som skrivit om detta:  Interasistmen, Tobias Hübinette, GP – en TT-artikel där man bl a intervjuar mig. Jag uttalade mig i även Eko-nyheterna sent igår kväll och ska prata i P4 i västra Sverige i eftermiddag.

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , | 4 kommentarer

SD-väljarna är lojalare än andra

20180820_0732051.jpgscreenshot_20180913-105333_svt-playEn aspekt som kommit upp nu efter valet är det faktum att högerpopulistiska partier ofta har de mest lojala väljarna. De står oftare fast vid sitt parti, och tenderar ogärna att återvända till sina gamla partier. Det här sa jag i en intervju med SVT med anledning av valresultatet, och jag stödde mig på vad jag läst av forskning kring högerpopulistiska partier generellt. (Här är artikeln om SVT-inslaget, det sändes igår – den 11 september – i Rapport och Aktuellt på kvällen och ligger på SVTPlay någon månad till.)

Det här stämmer förstås inte överallt och alltid, högerpopulistiska partier är olika i sin framtoning, på rak arm erinrar jag mig t ex Frihetspartiet i Nederländerna gått mer upp och ner kraftigt mellan valen beroende på tillståndet i landet och hur valdebatten sett ut. Mer klassiska populistpartier som danska Fremskrittspartiet och Ny demokrati i synnerhet hade mer av en dagsländekaraktär och hade inte heller lika trogna väljare, vilket visade sig genom att de plötsligt störtdök och tappade sin ställning. Men mer nationalistiska och auktoritära högerpopulistiska partier som Sverigedemokraterna bygger oftast upp en stark lojalitet hos väljarna med så väl partiet/organisationen som saken, det handlar om ett ”vi eller dom”, eliten och de politiskt korrekta mot förnyarna/”den enda oppositionen” etc. Har man väl gått in i ett sådant tänkande blir det nästan ett sektbeteende, valet står inte mellan de andra och SD utan mellan soffan och SD i så fall.

xx.pngJag kollade även SVT:s vallokalsundersökning, VALU, som bekräftar den här tesen. Hela 85 procent av SD:s väljare i valet 2014 har stannat kvar hos partiet, siffrorna för de andra partierna ligger långt under. M och S har tappat absolut mest till SD, 14 procent av de som röstade på M i förra valet valde SD det här valet, och 13 procent av KD väljarna gjorde samma byte, 11 procent gick från S till SD. Däremot är strömmarna från SD till andra partier blygsamma, som syns på bilden intill. Flest gick till M, fyra  procent av de röster som tillfallit M har kommit från personer som tidigare röstade med SD. (När jag får tid ska jag leta fram källor på det här fenomenet mer generellt, men ser på Twitter att statsvetaren Marie Demker skriver att hon hävdade något liknande i valet 2010 och att hon tycker att det fortfarande stämmer, och har ett minne av att även t ex Jens Rydgren och utländska forskare resonerat i liknande banor.)

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | 2 kommentarer

Vad kan vi lära av SD:s skånska historia?

tv4cI morse diskuterade vi Sverigedemokraternas historia i Skåne i TV4, och vad vi eventuellt kan lära av den. En central fråga är, som jag ser det, vad som händer om SD fortsätter att vara utestängda trots allt större väljarbas. Det kan gå åt två håll: antingen kämpar de ännu hårdare för att bli mer etablerade för att till sist ingå i någon slags maktkonstellation, eller så radikaliseras partiet och blir extremare för att ändå markera för väljarna att partiet existerar och har ett berättigande.

Jag medverkade även i Studio 1 i P1 igår (intervjun med mig börjar 25 minuter in i programmet) för att analysera SD:s valresultat, och vi berörde då också de stora valframgångarna i Skåne.

ordfront2Apropå Skåne vill jag tipsa om några tidigare texter som jag skrivit om SD:s skånska historia. Jag skrev om SD:s populistiska rötter i Skåne i DNs kulturdel i mars 2017. Längre tillbaks i tiden finns en lång artikel om populistiska missnöjespartier i Skåne i Ordfront magasin 2008 som ger en del av bakgrunden till SD:s nuvarande framgångar. Men framför allt vill jag rekommendera en text som jag skrev 1999 för den då sittande Demokratiutredningen (SOU 1999:10) som handlade om hur främlingsfientliga och populistiska partier bemöttes i kommunerna. SD var då fortfarande ett litet parti med representation på några få platser, men det fanns en rad andra lokala partier med liknande inriktning och många av dessa fanns just i Skåne. De lade grunden för SD:s senare framgångar.

Av intresse vad gäller skildringen av den skånska politiska myllan är förstås även folkomröstningen om flyktingmottagandet i Sjöbo 1988. Sven-Olle Olsson var en legendarisk före detta Centerpartist som blev utesluten, bildade lokalpartiet Sjöbopartiet som fortfarande existerar, och som senare även ställde upp för Sverigedemokraterna. Sjöbo är den kommun i Sverige där SD har flest röster. Läs min minnesruna över Sven-Olle som publicerades i samband med hans död i tidningen Fokus 2005.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | 2 kommentarer