Varför tågar nazisterna på 1 maj?

demonstrationer-1-maj-2018

Nordiska motståndsrörelsen har meddelat att de ska arrangera möten i både Ludvika och Boden på första maj under parollen ”Vi är inga politiker – VI ÄR FOLKET!”. Att de kommer till Ludvika är inte så oväntat, de sitter med en representant i fullmäktige där (som kom in på en lista för SD som de inte stängt och där det fattades namn, ett handskrivet namn var vad som behövdes), och Ludvika är också något av ett centrum för NMR.

Att de också kommer till Boden är mer oväntat, fast kanske ändå inte . NMR har aviserat att Boden är en av fyra platser som de ställer upp på inför valet i höst. Att döma av reaktioner både från så väl motståndarsidan som NRM verkar det vara Boden som det är mest fokus på, trots det geografiska avståndet. NMR har begärt polistillstånd för båda manifestationerna, trots att de deklarerade efter bråken i Göteborg i höstas att de slutat göra det. Sannolikt har de insett att de lär behöva polisbeskydd om det kommer många och aggressiva motdemonstranter.

Det återstår att se om det finns aktivister nog inom NMR att samla för två evenemang samma dag. NMR spände musklerna rejält i Göteborg, och blev ändå inte fler än 5-600. Jag gissar att de hade hoppats på att bli betydligt fler. Nazisterna brukade vara som mest 2 500 i Salem i samband med den årliga manifestationen i december till minne av den dödade Daniel Wretström (de pågick till 2010). Nu är å andra sidan nazisterna splittrade på ett sätt som de inte var då, det var flera grupper som stod bakom i Salem.

Det är inte något nytt att nazister försöker ta över 1 maj. Redan det tyska nazistpartier såg sig som ett arbetarparti och slog på stort 1 maj 1933 när Hitler blivit rikskansler. Den 2 maj gick de in på kontoren för olika fackförbund och grep ett antal fackliga ledare. Nej, nazismen är inte någon särskilt arbetarvänlig ideologi. Det har förekommit en rad försök att bilda nazistiska fackföreningar, utan större framgångar. Nazister tror för övrigt ju på nationell enlighet, företagen och arbetarna ska gå tillsammans och inte inleda konflikter.

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Spännande och bildande – en röst om min senaste bok

NamnlösMina böcker recenseras ibland också på hemsidor för olika bibliotek (ibland i samband med att jag föreläst där). Nyligen publicerades en text om min senaste bok, ”Vi måste förbereda oss på död – i huvudet på en terrorist” på Familjen Helsingborg, en sydsvensk bibliotekssajt. En Pontus Ridderstedt noterar att jag försök gå en medelväg mellan rena dokumentära skildringar av terrorhändelser och analytiska böcker som tar mer av ett helhetsgrepp på fenomenet terrorism.

”Anna-Lena Lodenius går i denna bok en ganska ovanlig medelväg, hon utgår från en rad olika terroristattentat från olika tider, berättar huvudsakligen om individerna och deras organisationer, men ihop med en hel del analys. Vi möter kända terrorister som Timothy McVeigh, Anton Nilsson och Nicechauffören, men också mer okända ( i alla fall för mig) som det grekiska 17N-kommandot och den tyska nazistsekteristen Beate Zschäpe. De senaste århundradenas historia passerar förbi, möjliga analysverktyg från olika områden används och författaren söker granska efter likheter eller skillnader.

Spännande blir det naturligtvis på grund av ämnet och mycket upplysande då alla dessa fall säger mycket om sin tid och plats. I slutänden blir boken kanske lite för vaksam och diplomatisk, men samtidigt känns detta ganska unikt i genren och riktigt bildande i en synnerligen omdiskuterad fråga i dagens samhälle.” (Min fetstil)

Publicerat i Uncategorized | Märkt , | Lämna en kommentar

SD är sig lika, trots ommöbleringar

SD Micke Jansson

SD:s tidigare partiledare Mikael Jansson på ett flygblad från den tiden då han ofta var partiets affischnamn. Bilden ovan visar Kent Ekeroth 2008 när han fortfarande satt på podiet på SD.s landsdagar. (Foto AL Lodenius)

Delar av det gamla gardet ryker när SD:s valberedning presenterar listan över representanter inför riksdagsvalet i höst. Att Kent Ekeroth försvinner efter all turbulens som varit kring honom är inte oväntat. Egentligen inte heller att den tidigare partiledaren Micke Jansson gör det, han har länge drivit en egen linje och ofta tänkt annorlunda än partitoppen utifrån sin position i västra Sverige och som försvarspolitiker. Linus Bylunds sorti verkar snarare handla om att han får andra uppgifter i partiet, och han har aviserat att han varit med på förändra sin roll inför valet, det ska nog inte ses som en degradering att döma av hans egna uttalanden.

Erik Helmersson skriver i DN att det börjar likna Agatha Christies klassiska deckare som numera heter ”Och så var de bara en”, och undrar hur länge Jimmie Åkesson sitter kvar. Han menar att det snart bara är sådana ”mjukare” politikertyper som Mattias Karlsson och Paula Bieler kvar. Det tycker jag är en missuppfattning, Mattias Karlsson kan inte ses som mjuk om man ser till de åsikter han står för (mer osäker på Bieler). Karlsson är partiideologen, den som formulerar partiets politik och som kontrollerar partiet tillsammans med Åkesson, Jomshof och de andra som tillhört SDs ledande krets ända sedan de trängde ut Mikael Jansson vid mitten av 2000-talet. Egentligen är det konstigt att Micke Jansson hängt kvar så länge som han gjort. Nästan hälften av de 60 namnen på riksdagsvalslistan är nya, men självklart petas ingen som verkligen har en stark ställning, de som får gå är marginaliserade sedan tidigare.

De justeringar av SD:s politik som gjorts på senare år har bara delvis handlat om att bredda och föra in fler områden, SD är fortfarande ett parti som har fullt fokus på nationalismen och att främja etnocentrismen, allt annat är sekundärt. Däremot har SD blivit mer taktiska och försöker presentera politiken så att den ska attrahera fler, och det verkar de ha lyckats med. Den valplattform som lagts fram inför hösten val inleds visserligen med några rader om sjukvårdspolitiken, men sedan är det välbekanta tongångar om ”ett Sverige som håller ihop” och då avses förstås den kulturella sammanhållningen, krafttag mot kriminalitet – underförstått är mycket av den genererad av invandring, och så förstås att vi ska få ännu färre invandrare.

Sverige bör, enligt valplattformen, ”förändra asyllagstiftningen så att Sverige endast ska ta emot asylsökande från våra grannländer och stoppa allt asylmottagande så länge Sveriges närområde är säkert”, vilket ska ses som ett totalt nej till asylsökande så länge inte Danmark förklarar krig mot Norge. De som redan kommit ska på alla sätt stimuleras att återvända. En och annan kan möjligen få tillfälliga uppehållstillstånd för arbete i branscher med stora behov, i övrigt nämns hårdare kontroller av släktskap och försörjningskrav för att få ner anhöriginvandringen. Fler utvisningar ska genomföras, även av personer som har ett skyddsbehov om det finns ”länder som kan erbjuda plats och grundläggande skydd mer effektivt än Sverige”, och här menar nog SD att människor ska stanna i t ex fattiga grannländer i krigszoner eftersom det är effektivare för oss än att flyktingarna kommer hit.

Jag ska inte trötta någon med fler exempel, men jag har svårt att se att SD:s politik förändrats över huvud taget. Om något känns det som det vill gå längre efter att Sverige började införa en mer restriktiv linje för migration för att markera att de alltid, oavsett hur övriga partier agerar, kommer att vara det mest invandringskritiska partiet i Sveriges riksdag.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar