Det behövs både piska och morot i kampen mot terrorism

Jag har skrivit ytterligare en artikel i en serie för Doku.nu om forskning kring radikal våldsbejakande jihadism. Den bygger på en essä som publicerades 2016 av The Carter Center i boken Countering Daesh Propaganda: Action-Oriented Research for Practical Outcomes. Säkerhetsexperten Rohan Gunaratna, ledare för ett institut som forskar kring politiskt våld och terrorism som är baserat i Singapore (”Best Practices: Rehabilitating and Reintegrating Foreign Fighters”), har skrivit om hur vi ska rehabilitera återvändare från t ex IS. Han menar att det inte räcker med att utmäta straff. Även de islamistiska extremister som grips och döms kommer en dag ut från fängelserna, och då utgör de ofta fortfarande en säkerhetsrisk.

Hittills har världssamfundets arbete mot IS framför allt varit inriktat på att bekämpa organisationen på plats i krigszonen. Därnäst har man diskuterat hur man ska angripa själva infrastrukturen, finansieringen, rekryteringen, resorna, kommunikationen etcetera. Åtgärder riktade mot återvändarna har knappast alls varit i fokus. Där behövs ett starkare fokus.

Arbetet mot terrorism är tvådelat, konstaterar Gunaratna. Det handlar dels om att utveckla samhällets motståndskraft mot extremism, alltså att vaccinera medborgarna mot terrorns idévärld, dels om att rehabilitera och återintegrera upprorsmän, terrorister och extremister. Han betonar att det inte räcker med att utmäta straff. Även de som gripits och döms kommer en dag ut från fängelset, och då utgör de ofta fortfarande en säkerhetsrisk. De kan ha övertygat andra fångar, och kanske också håller på att bygga upp nya terrornätverk.

Det polisära arbetet kan inte heller göra särskilt mycket åt den ideologi som motiverat dåden, eller minska möjligheterna för rekrytering och radikalisering av nya extremister. Därför måste det även finnas väl utvecklade strategier för att rehabilitera och återintegrera terrorister och extremister. Den modell som Gunaratna förordar bygger både på piska och morot. Vid sidan av de hårda medlen, som framför allt förvaltas av rättsväsendet, ska det finnas en öppenhet för den som är villig att förändra sig, och kanske även belöningar i form av kortare straff. Han betonar att detta inte får stå i motsättning till den helt berättigade sorg och chock som terrorns offer känner. Medvetenheten om vad vi riskerar om vi driver stora grupper av människor in i en fördjupad radikalisering bör vägleda oss i hur vi hanterar dem som faktiskt visar en potential till förändring.

”I annat fall kommer han att vara både en källa och bärare, han kommer att sända, replikera och multiplicera det ideologiska viruset.”

Gunaratna påminner om hur al-Qaida växte ur bristen på rehabilitering av de som krigat i Afghanistan. Många länder i arabvärlden vägrade att ta emot sina återvändare av rädsla för att konflikterna skulle uppstå i det egna landet (det är svårt att inte jämföra med hur vi nu ser hur dörrarna stängs för de tidigare IS-krigarna).  Den frustration och ilska som många som krigat i Afghanistan kände lade grunden för terroristgrupper som slogs i Kashmir, Bosnien och i andra konfliktzoner, och även för framväxten av al-Qaida och föregångarna till IS.

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Så lyckades IS blir framgångsrika med sin propaganda

cropped-dokurityta-4IS har sedan länge trumfat ut alla andra liknande organisationer på propagandaområdet. Det beror på att IS arbetat på flera olika plan samtidigt och riktat olika slags propaganda till olika grupper. Det skriver de två norska forskarna Jan Christoffer Andersen och Sveinung Sandberg som båda är verksamma vid institutionen för kriminologi och rättssociologi vid universitetet i Oslo. Tillsammans har de skrivit artikeln ”Islamic State Propaganda: Between Social Movement Framing and Subcultural Provocation” (Terrorism and Political Violence, Routledge, Taylor & Francis Group, 2018)

Forskarna betonar att IS är en komplex rörelse som man måste förstå både som en social rörelse och som en subkultur.  Hittills har få studerat IS ur båda dessa perspektiv med hänseende på propagandan. Ändå är det just kombinationen som gjort att IS lockat såväl spänningssökande unga som mer eller mindre stabila familjer. IS har en ”hel verktygslåda” av idéer, trossystem och berättelser riktade mot olika slags målgrupper, skriver Andersen och Sandberg.

Studien har framför allt baserat på en genomgång av IS digitala magasin Dabiq. Min artikel har publicerats på stiftelsen Dokus hemsida och ingår i en serie artiklar som refererar relevant forskning kring våldsbejakande radikal jihadism.

Innehållet i tidningen kan delas in i två till synes oförenliga grupper: dels reportage om statsbyggande, hjälparbete, militära segrar, religiös utövning och historia, dels bilder och texter om förstörelse av historiska minnesmärken, barnsoldater, brutala mord och avrättningar.

En subkultur vill gärna visa att anhängarna skiljer sig från de andra, mainstreamsamhället, och dessa olikheter ska gärna befästas. Tidningen Dabiq använde ofta bilder för att visa på vilken stil som den jihadistiska subkulturen uppmanar till. Bilderna manade till maskulinitet i form av inte bara kläder utan även fordon, vapen och våldsanvändning. Det maskulina idealet är en muslimsk krigare som slåss i jihad. De yttre attributen bands i texterna samman med begrepp som ära och tanken på döden som en möjlig upphöjelse. Självmord har historiskt sett varit illegalt i Islam och martyrskap i form av att ta sitt liv tillåts inte i Sunni-islam. Men IS har lyft religiös hängivenhet och lojalitet till nya nivåer, här beskrivs martyrskap som den högsta nivån.

Läs hela artikeln på Doku.nu.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Hur står det till med den våldsbejakande extremismen?

Fredagen den 10 maj höll demokratiprojektet IDEDI en nätverksträff på Fryshuset kring våldsbejakande extremism. Vi var flera talare som inledde med att försöka ge en lägesrapport. Denna del av seminariet spelades in. I panelen deltog bl a Jonas Trolle, ledare för verksamheten vid Center mot våldsbejakande extremism, CVE, Amir Rostami som forskar kring kriminalitet och politiskt våld, Robert Örell som arbetat i många år med Exit-verksamhet för f d nazister på Fryshuset och kriminologen Camila Salazar. Min korta insats kommer efter drygt 29 minuter. Vi var ovanligt samstämmiga, men kom med olika aspekter på ämnet.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar