SD kan konsten att kasta sten i glashus

d6gxik0wwaaptsb.jpgIngen blir väl förvånad över att Sverigedemokraterna nu lanserat ännu en hatkampanj mot Socialdemokraterna. För vilken gång i ordningen? Den här gången sker det i Stockholm tunnelbana inför EU-valet , och genom att försöka kleta naziststämpel på partiet. Samtidigt vill ju SD också vara Socialdemokraterna, fast i en lite äldre upplaga. Det är ingen slump att Jimmie Åkesson hade ett fiktivt förord av Per Albin i sin självbiografiska bok ”Satis Politi”, eller att SD försökt annektera det av Per Albin lanserade begreppet ”folkhemmet” (som han förvisso inte var först med, men det är en annan historia).

Skamlösheten i projektet är uppenbar: Här kommer ett parti som för bara några decennier sedan bildades av nazister och fascister, och vars hela historia kantats av avslöjanden om samröre med antidemokratiska rörelser, och kastar sten på det dominerande partiet i svensk politik under stora delar av 1900-talet, som spelat en avgörande roll för att bygga upp den svenska välfärdsstaten och demokratin.

tvåfrontskrig 001

För den händelse det finns någon som inte kan sin svenska 1900-talshistoria vill jag ändå slå fast: Det fanns ett massivt motstånd mot nazismen i hela arbetarrörelsen vilket jag berättade om i min bok ”Tvåfrontskrig – fackets kamp mot nazism och kommunism”  som rekommenderas för den som vill ha fler detaljer. De svenska socialdemokraterna var väl medvetna om vad nazismen stod för, det märktes direkt efter maktövertagandet 1933. Den 1 maj detta år firades arbetarrörelsens dag, den 2 maj intogs mängder av fackföreningskontor och fackliga ledare tillfångatogs, arbetarrörelsen blev därmed en av de första grupperna i det tyska samhället som drabbades av våldet från regimen. Socialdemokraterna var det enda parti som röstade mot den lag som skulle ge Hitler oinskränkt rätt att stifta lagar, en handling som nazisterna besvarade med att döda och fängsla de socialdemokratiska riksdagsmän som inte hann gå i exil.

Auktoritär nationalism av det slag som nazismen står för, där arbetaren förväntas böja sig för kapitalets intressen för nationens bästa, svär mot hela grundtanken med det arbete som bedrivs i LO-förbunden som ju grundade det socialdemokratiska partiet. Nazister var inte välkomna som medlemmar, och det pågick ett intensivt arbete för att stödja det kuvade facket i Tyskland och i ockuperade länder som Danmark och Norge. Tidigare partisekreteraren, social- och utrikesministern Sten Andersson var en av många som åkte som kurir med varor till den norska motståndsrörelsen, och åtskilliga  motståndsmän framför allt från Norge gömdes på fackförbundskontoren runt Norra Bantorget i Stockholm. Den senare utrikesministern Torsten Nilsson är en av flera av den tidens socialdemokrater som berättat om hätska debatter med de svenska nazisterna.

Detta pågick alltså samtidigt som Sverige böjde sig för Nazi-Tyskland genom att t ex släppa igenom omfattande transporter av tyska trupper. Beslut som alltså togs av den svenska regeringen när Jimmie Åkessons idol Per Albin Hansson var statsminister. Riksdagen var för övrigt inte tillfrågad, och internt inom socialdemokraterna ifrågasattes beslutet av Östen Undén, utrikesminister under flera perioder, bland annat efter 1945, och tidigare statsminister och utrikesminister Rickard Sandler. Jag såg även många exempel på ifrågasättanden i facket i min research för ”Tvåfrontkrig”.

Läs även Torbjörn Jerlerups artikel på Motargument.

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | 1 kommentar

Hur bemöter vi hoten från extremister?

Förra veckan höll jag en inledning till en diskussion om hot och trakasserier vid Svensk Scenkonsts branschdagar som i år gick av stapeln i Luleå. När det är så kort tid jag har på mig och det rör sig om en stor aula som lyssnar brukar jag skriva ner vad jag ska säga. Sedan säger jag inte exakt det som står i pappren, men jag följer tråden och innehållet blir detsamma. Jag har lagt upp mitt manus för er som vill läsa hela texten.

På slutet formulerade jag ett antal råd och här kommer några exempel:

Överreagera inte på näthat: Idag finns nätet som är en arena för otroligt mycket hat och trakasserier. På nätet är människor anonyma, om de vill, vilket gör att de vågar ta ut svängarna mer. Det går snabbt och det ska vara kort, det blir ofta inte särskilt genomtänkt. Det uppstår lätt kollektiv panik.

Det finns ett uttryck som säger ”göd inte trollen”, alltså nättrollen, och en hel del kan man faktiskt med fördel bara låta rulla förbi. Förekommer rena felaktigheter kan man förstås rätta. Men det är inte säkert att rättelsen ändå når fram till de som vill debattera frågan. Ge inte det här större betydelse än nödvändigt.

Låt inte rädslan styra er: Den som är rädd begränsar lätt sitt agerande. Motståndarens makt ligger inte i första hand i att faktiskt attackera mig utan i de föreställningar som hot, eller förmodade hot, skapar. Jag är själv medskapade i hotbilden mot mig själv. I den mån jag tar in hotet och integrerar det i mig själv förändrar jag också mitt sätt att agera.

Lyssna förstås på de som vet och försök att inte agera på något sätt som ökar hotbilden. Men låt er inte förlamas mer än nödvändigt.

Slå vakt om konstens mångtydighet: Scenkonsten kan till skillnad mot mycket annat få vara mångtydigt, bjuda på nyanser, reflektion. Ett aber är förstås att ni måste få dit folk, de ska välja att komma till er. Men sedan äger ni publiken i några timmar, det går inte att klicka bort er med en fjärrkontroll eller byta sida på nätet. I mötet mellan scen och publik skapas en unik kontakt som ger er möjlighet att väcka känslor och beröra bortom fastlåsta positioner.

Försök att inte reducera det ni håller på med till den typ av enkelspåriga konflikter som ofta göds på nätet men också i andra sammanhang där extremister är inblandade. Ni har ett verktyg mot intolerans och fördumning som få andra har.

Avdramatisera: Det finns något avväpnande i att möta människor. Ofta, både på nätet och i verkliga livet, försöker jag att möta aggressiva människor genom att inte vara aggressiv tillbaka och lyssna på argumenten. Så långt det går vill jag behandla människor lika.

Däremot sätter jag gränser, säger ifrån om jag tycker att det jag just hört inte är acceptabelt. Ibland måste jag säga att det inte finns någon anledning att fortsätta samtalet. Det mesta jag hör är mer provokativt än hotfullt, då kan man bara konstatera att jag hör vad du säger och jag tycker att du har fel, inte du är fel utan du har fel.

Det finns något demokratiserande i det mänskliga mötet, det är svårt för människor att agera när de står öga mot öga med någon, och kanske också att de tänker sig för en extra gång att göra något även i andra sammanhang. När vi blir människor för varandra reagerar vi annorlunda, våldet handlar om avhumanisering.

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

SD älskar Europa och vill stanna i EU

SONY DSC

Medelåldern för publiken var förhållandevis hög vid SD:s vårupptakt 2019. Foto: Anna-Lena Lodenius

Det var ett ovanligt nertonat Sverigedemokraterna som samlades vid den årliga vårupptakten på Långholmen i Stockholm (partiet tvistar om det  är sjätte eller sjunde året de är här). Borta är alla de motdemonstranter som försökte störa det första åren. Få poliser och piketbussar är på plats. Det säljs kaffe och bullar och merchandise i form av T-shirts och kepsar som på en familjedag för vilket annat parti som helst, och medelåldern på de som deltar är påfallande hög.

SONY DSC

Jimmie Åkesson träffar medierna efter sitt vårtal. Foto: Anna-Lena Lodenius

Nyheten för dagen var premiären för en valfilm inför EU-valet som är resultatet av en resa där tre män, varav en var Jimmie Åkesson, utan manus färdats genom Europa i jakt på häftiga platser att filma, från Island till södra Europa. Resultatet är en rikt bildsatt film som visar hur Åkesson promenerar på torg och platser, klämmer på päron i en marknad, bli våt av vågor och utgjuter sig över hur fantastiskt Europa är. Men kanske inte EU, eller hur är det med den saken?

SD vill inte längre att Sverige lämnar EU, och det verkar bero på flera saker. Dels anser partiet att det inte finns något folkligt stöd för tillfället, dels avskräcker britternas försök att lämna EU. Men framför allt finns nu en nationalkonservativ grupp av partier som ser ut att få ett väsentligt inflytande i parlamentet och som SD hoppas ska kunna förändra EU inifrån.

En av talarna var den brittiska Tories-politikern och före detta vid partiledare i UKIP-ledare (det parti som drev fram Brexit) David Bannerman Campbell. Högerpartiet Tories leder den konservativa gruppen ECR i EU-parlamentet som SD tillhört den senaste tiden. Campbell berömde SD för att inte ha följt Dansk Folkeparti och Sannfinländarna, som också tillhört samma grupp, in i samtalen med italienska Lega, Alternativ för Tyskland och andra partier i Europa som snickrar på en extremare grupp i parlamentet efter valet. Campbell förklarade också att välviljan till SD från Tories sida även beror på att SD inte står på Rysslands sida i Europeisk politik, och om de gjort det hade de inte släppts in i ECR.

SONY DSC

Mattias Karlsson talade i början av vårupptakten. Foto: Anna-Lena Lodenius

Många minns säkert Kent Ekeroths framträdanden i propagandakanalen Russia Today, hur rysslandsvänliga personer arbetade på SD:s kansli, och hur SD:s representanter i EU-parlamentet om inte röstat ner så i vart fall ofta lagt ner rösterna när EU krävt sanktioner mot Ryssland. Nu råder uppenbarligen andra tongångar. Frågan är vad som händer efter Brexit och hur landskapet av partier och grupper ser ut då. Men helt uppenbart vill SD nu framstå som ett mer vanligt parti, inte bara i Sverige utan även i Europa. Det betonade även Mattias Karlsson i ett samtal vi förde igår (ingen nyhet egentligen men möjligen är partiet närmare målet än någonsin, vilket ju även märks i svensk inrikespolitik).

Vi pratade även om den uppmärksammade dokumentärfilmen Året fram till valet som sändes i SVT för en tid sedan. Här framstod Mattias Karlsson i hög grad som en vanlig människa med fel och brister, närmast skör. Det rimmar inte alltid med hans ibland höga tonläge i politiken. Men att en SD-politiker fick framstå så här mänsklig markerar ett nytt kapitel i attityden till partiet. För några år sedan hade det nog varit omöjligt att visa ett sådant reportage på bästa sändningstid.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar