Jag har skrivit en artikel om svenska filmer som handlar om sexarbetare/prostituerade på Filminstitutets hemsida. Det finns förvånansvärt många. Mitt äldsta exempel är från 1917 och det senaste från 2023.

Synen på detta yrke har förstås skiftat mycket över tid vilket avspeglas i filmerna. Förr såg vi fattiga flickor från landet som gick under i storstaden. Dagens filmer handlar om hur yrket ter sig för dess utövare då de möter rå exploatering men också får möjligheter till en frigörelse från rådande normer och moralföreställningar.

Många filmer från 1950-talet och framåt innehåller en kritik mot ett samhälle som inte förmår att skydda de svagaste och där unga flickor, och även pojkar, lämnas att gå under. Det finns ofta ett slags undervisande syfte, att varna och berätta om könssjukdomar och faror. Sympatierna ligger på den unga kvinnan och ibland mannens sida (jo även manlig prostitution förekom i filmer så tidigt som på 1950-talet).

Bilden av ”glädjeflickorna” som ett naturligt ekivokt inslag i förra sekelskiftets krogliv skildrat i operetter och litteratur har avsatt relativt få spår i den svenska filmen. Även den ”lyckliga horan” har varit tämligen frånvarande i den svenska filmen liksom askungeberättelser av typen Pretty Woman (Garry Marshall, 1990). Med ett tydligt undantag: åren kring den sexuella frigörelsen från mitten av 1960-talet och tio år framåt då synen på prostitution som yrke var betydligt neutralare eller rent av positiv.