Dagens Arbete har publicerat en artikel av mig (2011-06-10) och Mats Wingborg som ger råd till facket kring hanteringen av Sverigedemokraterna och de åsikter som partiet företräder. Vi tycker att man inte ska stirra sig blind på de högerpopulistiska partierna och det är inte heller nog att försöka bemöta deras åsikter varje gång detta är möjligt.

Det finns två andra strategier som är minst lika viktiga:

1) Facklig organisering är ett viktigt motgift, det finns undersökningar som visar att starka fack i sig är en faktor som motverkar framväxt av högerpopulistiska partier som SD.

2) Facket och arbetar­partierna bör hålla fast vid krav på gemensam välfärd och rättvis fördelning, frågor som är viktiga för högerpopulistiska partiers väljare men där dessa partier har mycket lite att tillföra.

Det är viktigt att SD och andra liknande partier inte får styra agendan utan att facket och arbetarrörelsen har en klar egen vision av vilket samhälle vi vill ha och hanteringen av stora och viktiga frågor som integration och hur vi skapar likvärdiga villkor i ett samhälle där människor har olika etnisk, kulturell och religiös bakrund.

Här är hela artikeln:

Fackligt recept mot rasism

Facket och arbetarrörelsen har en viktig roll när det gäller att motverka främlingsfientlighet och högerpopulistiska partier. Men åsikterna om hur detta ska gå till går isär. Ska företrädare för främlingsfientliga partier och organisationer stötas ut? Kan man ens få vara med i facket om man har den här typen av åsikter?

En sådan hållning kritiseras av facket i andra länder som vi talat med. Fackliga företrädare i Belgien, Nederländerna, Österrike, Ungern, Norge och Danmark, där högerpopulisterna är ännu starkare och mer synliga än i vårt land, menar att det går att ta avstånd från åsikter utan att fördöma individerna.

Vi träffar ingen som tycker man ska utesluta högerpopulister ur facket. Skälen till det är flera. Ställningstagandet kan verka självklart så länge det handlar om mer hårdföra nynazister och högerextremister, men de är trots allt relativt få. Det går inte att stämpla alla som sympatiserar med främlingsfientliga partier som nazister och rasister och det är framför allt mjukare och mer parlamentariskt inriktade partier som växer. Även ett parti som Sverigedemokraterna, som uppstod i nazistiska miljöer, har gjort en lång resa.

Ett annat problem är att uteslutningar ofta leder till att de uteslutna uppfattas som martyrer, vilket snarare bidrar till att stärka sammanhållningen och övertygelsen inom gruppen.

Snarare ska facket organisera och agitera. Facklig organisering i sig håller tillbaka högerpopulismen. Studier från bland annat Belgien visar att de högerpopulistiska partierna är mindre framgångsrika i de delar av landet där den fackliga organiseringen är hög.

I och med att partierna framför allt rekryterar män inom den privata sektorn, är starka fackförbund inom manligt dominerade branscher som tyngre tillverkningsindustri, byggnadsindustrin och transportsektorn av särskild betydelse.

Att ta diskussionen på arbetsplatsen är viktigt. Främlingsfientliga åsikter är en del av vardagen på många arbetsplatser, men det pratas inte om det. Michael Gustafsson är maskinoperatör på Scania sedan 1993, de senaste tre åren har han arbetat heltid fackligt.

–  Vi i facket försöker vara aktiva och prata om saker, men människor är tysta. Trots att vi vet att det är våra arbetskamrater som röstat fram de här partierna. Det finns invandrare överallt i Södertälje, de är också våra arbetskamrater. Det borde vara så enkelt.

Han ser som sin uppgift att föra upp åsikterna i ljuset och försöker få öppna samtal till stånd i olika sammanhang där människor får säga vad de tycker. Då är det också lättare att bemöta fel och missuppfattningar.

Liknande tankar finns även i facket i Danmark och Norge samt i den nederländska landsorganisationen FNV. De har initierat flera projekt för att öka kontakten mellan olika medlemsgrupper. Satsningar på att få med många invandrare i facket och att etablera en dialog mellan personer med olika bakgrund kan skapa större förståelse och motverka att fackets medlemmar röstar med högerpopulisterna. Däremot har FNV medvetet valt att ligga lågt med att bemöta utspel från högerpopulisten Geert Wilders Frihetsparti.

–  Vi tar alla strider så länge det gäller våra sakfrågor. Men vi vill inte göda den ”hype” som finns kring Geert Wilders och PVV (Frihetspartiet). Och vi är inte här för att föda medierna med nyheter, vi har viktigare saker att göra, säger Harrie Lindelauff, pressekreterare vid FNV.

De socialdemokratiska partierna i Europa resonerar i liknande banor. Vi träffar bland andra Karl Duffek, internationell sekreterare i det socialdemokratiska partiet i Österrike:

–  Vi lyckas för det mesta såga högerpopulisternas förslag. Men vi är noga med att bara kritisera dem för saker som de verkligen har föreslagit, säger han.

Karl Duffek är självkritisk och menar att arbetarrörelsen i Österrike gjorde ett misstag genom att försöka stämpla FPÖ (det parti som en gång startades av Jörg Haider) som nazistiskt.

–  Det minskade vår trovärdighet.

Många av de personer som vi intervjuat tror inte att främlingsfientlighet är det främsta motivet för att rösta på högerpopulister. I Sverige minskar främlingsfientligheten, människor är mer positiva till flyktingmottagandet, ändå får vi ett högerpopulistiskt parti i riksdagen.

– De som röstade på Geert Wilders tycker nog egentligen att han är för radikal i sina åsikter om islam. Men han är emot eliten, han är frispråkig och han kompromissar inte, säger Jan Marinus Wiersma, tidigare socialdemokratisk EU-parlamentariker från Nederländerna.

Att partierna växer beror delvis på andra yttre faktorer, men det handlar inte bara om kriser i samhället och ekonomin. Högerpopulistiska partier har framgångar i flera länder med god ekonomi som Norge och Nederländerna och fallerar i länder som Irland, Island och Spanien där de finansiella problemen är betydligt större.

En gemensam nämnare för många länder där högerpopulister går framåt är att skillnaden mellan höger och vänster i politiken blivit mer otydlig. Då får de möjlighet att framställa sig som det enda avvikande alternativet. I Nederländerna föregicks framgångarna för Pim Fortuyns islamkritiska rörelse och Geert Wilders Frihetspartiet av tio år av koalition mellan socialdemokrater och högerliberaler.

Arbetarrörelsen i Europa vägrar i stort sett alltid att samarbeta och förhandla med högerpopulisterna. Ännu mer otänkbart är att sitta i regeringen tillsammans med högerpopulister. Enda undantaget såg för ett tag ut att bli Finland, där Socialdemokraterna var villiga att förhandla med Sannfinländarna om att delta i samma regering, men Sannfinländarna hoppade av därför att de inte kunde acceptera EU-stödet till Portugal.

I Sverige finns inget parti som gör upp med Sverigedemokraterna (SD). Inte ens i Skåne, där SD är starkast, har de fått något inflytande över politiken. På europeisk nivå är det är vanligt att högern samarbetar och förhandlar med högerpopulister. I Danmark har Dansk Folkeparti varit stödparti åt den borgerliga regeringen sedan 2001. Även i Österrike, Norge, Italien och Nederländerna samarbetar borgerliga partier och högerpopulister.

Ska man följa forskarnas råd är det bästa för arbetarrörelsen att slipa på sin egen politik och sina egna visioner i stället för att stirra sig blind på motståndaren. En tydlig höger–vänster-skala motverkar framväxten av högerpopulism. Att lyfta fram fördelnings- och välfärdsfrågor är ett bra sätt att sätta en dagordning där högerpopulistiska partier inte har mycket att tillföra.

–  Socialdemokrater som håller fast vid klassisk fördelningspolitik och klassfrågor tycks ha ett bättre utgångsläge. Åtminstone är detta en förklaring till att högerpopulisterna i Belgien har haft så små framgångar i de fransktalande delarna jämfört med Flandern, säger Hilde Coffé, som skrivit en avhandling om socialdemokraternas respons på högerpopulism i Belgien. Socialdemokraterna i Vallonien är radikalare och har inte ens under perioder av tätare samarbete med andra partier förändrat sin politik särskilt mycket. Debatten med högerpopulister blir oundviklig när dessa partier växer. Men samtalen bör ske i rätt forum, gärna på lokalplanet där väljarna också kan delta.

Det gäller också att högerpopulisterna inte får sätta agendan, utan att arbetarrörelsen medvetet styr frågorna och inte fastnar i att bara bemöta kritik.