Min bok om de första nazisterna och deras ledare Birger Furugård har nu även släppts som pocket. Det känns jättekul. Annars säljer ju pocketformatet mindre än tidigare. Men jag tror att den här boken, i likhet med många fackböcker, vinner på att läsas som pappersbok. Det finns många bilder och dessutom ett appendix med en massa fakta som kan vara bra att kunna bläddra fram till ibland under läsningen.
Eller eller varför inte lyssna först och skaffa boken sedan? Jag har träffat läsare som gjort just detta, de vill först åt historien men sedan fördjupa sig i fakta kring människor och miljöer. Nu när det finns en pocketbok finns det ju också ett billigare alternativ och ett behändigt format som gör att man lättare kan ta med den på semestern eller tåget.
Här hittar ni sidan där jag först berättade om boken. Det finns även sidor där ni ser recensioner, fler bilder med mera. Titta under fliken för böcker för intervjuer med mig och en del annat!
Jag besökte nyligen en filmfestival i brittiska Bristol som i år gästades av Michael Palin, ni vet Monty Python-medlemmen som gjort mycket annat sevärt sedan dess. Den årliga slapstickfestivalen visade i år en film med manus av Palin som aldrig hade hört talas om tidigare. ”East of Ipswitch”gick i brittisk TV 1987 och visade sig vara en nostalgisk pärla om att tvingas följa med sina föräldar till en badort trots att man nästan är vuxen, och på vägen upptäcka andra värden i livet än kyrkor, krystat strandliv och stela konversationer med andra pensionatsgäster.
Sommaren i den här filmen är i grådisig och blek i färgerna, precis som jag föreställer mig att det ofta är att semestra i England (vilket jag sällan gör). Vi rör oss i ett förflutet med sandiga solstolar, kyrkliga ungdomsträffar, farliga motorcykelkillar och jazzband i strandbaren. Det är välspelat, otroligt bra skådespelarprestationer över lag, men missa inte pensionatsvärdinnan Joan Sanderson som många nog känner igen från Fawlty Towers. Det finns en underskruvad humor som ligger i situationer och antydningar, och som egentligen är ganska långt från Monty Python (som jag förstås också gillar väldigt mycket). En film att bli varm av.
I presentationen före filmen berättade Michael Palin (som själv fått välja vad som skulle visas på festivalen av allt han åstadkommit) att filmen betyder mycket för honom eftersom den delvis är självbiografisk. Den porträtterar inte bara honom själv som tonåring utan även hans föräldar, och inte minst pappan är magnifik med sina knästrumpor i sandaler kombinerat med blazer och hans tondöva förslag om att sonen ska aktivera sig genom att följa honom till toaletten (!). Den flicka som Palin mötte för första gången den här sommaren, både i filmen och i verkligheten, gifte han sig med några år senare och de lever fortfarande ihop.
Melodifestivalen har varit urtråkig i år, inte orkat se mer än första deltävlingen och några snabba försök att titta ikapp på resten gav ingen mersmak. Men i går bänkade jag mig för att se Loreen och det skulle förvåna mig om hon inte vinner rubbet, åtminstone den svenska uttagningen. Ska nog också se den europeiska finalen, om inte annat för att se vad de gör av Ukrainas seger förra året, hoppas det kommer att märkas tydligt trots att sändnignen av väl insedda skäl sker från Storbritannien som tog hem silverplatsen. Den här tävlingen har ofta handlat om politik.
Jag hade glömt att jag skrev om Loreen redan för elva år sedan när hon hade vunnit den svenska uttagningen i samma tävling (hon skulle ju som bekant vinna hela Eurovision lite senare med rekordhöga poäng). Mitt blogginlägg påminner mig om vilken medveten och modig artist Loreen kan vara, trots sin rätt flummiga framtoning. Detta märktes tydligt när hon kom till Baku i Azerbadjan för att tävla för Sverige. Såhär skrev jag då:
”Ikväll är det dags för första semifinalen i Eurovision Song Contest 2012. Jag ser med tillfredställelse att vår egen representant Loreen tar alla chanser hon kan till att kritisera regimen i Azerbadjan för brott mot mänskliga rättigheter. (Jag länkade till ett inslag i SVT som nu är borta). Hon är dessutom den enda artisten som hittills gjort det.
Man kan tycka att det inte spelar någon roll, spektaklet som drivit bort människor från sina bostäder och drabbat mängder av fattiga, kommer ändå att ge landet oförtjänt positiv publicitet. Jag tror nog ändå att det har en betydelse. Loreen är favorittippad, många journalister har jagat henne sedan hon anlände till Baku. Det blir bilder och artiklar i olika tidningar när hon väljer att skippa turistattraktioner för att besöka t ex ett kvinnocenter och kampanjen ”Sing for democracy”. Den senare vill f ö inte bojkotta festivalen, eftersom den ger dem möjligheter att föra ut sitt budskap via artister som Loreen.
Robert Hårdh på Civil Right Defenders, tidigare Helsingforskommittén, med stor kunskap om övergrepp och kränkningar i regionen berättar att Loreen och hennes manager tog kontakt med honom på ett tidigt stadium. Han nämner särskilt problemet med brist på fria medier i landet. Azerbajdzjan saknar rikstäckande fria medier och tillåter inte FN-observatörer och granskare från Europarådet.
Håller tummarna för Loreen på torsdag, här är hennes vinnarlåt i en vacker version från Nyhetsmorgon i TV4. Tillägg 2023: Länken till Nyhetsmorgon är död men nu ligger den faktiskt på YouTube:
Det gör däremot TV4:s inspelning av hennes låt i förra årets tävling ”My heart is refusing me”, även den i en snygg akustisk version. Tillägg 2023: Nu fick ni ju förra låten också, men jag låter den här andra från året innan segern också ligga kvar.
Anna-Lena Lodenius 