Akilovs historia väcker många frågor

680 (1)Jag var på plats igår i säkerhetssalen vid Stockholms tingsrätt igår när vi till sist fick höra terroristen på Drottninggatan, Rahkmat Akilov. Det fanns en oro att han skulle välja att inte tala trots allt, och kanske även att han skulle ha brutits ner så mycket att han rent psykiskt inte klarade av det. Hur lite vet vi inte om hur terrorister fungerar.

Det var en synbart lugn Akilov som mötte rätten, och han svarade som det verkade obesvärat på frågorna. Oftast kortfattat, kyligt och utan särskilt många detaljer. Men känslor visade han egentligen bara vid ett tillfälle: när han berättade hur han kastat sig ut ur förarhytten i lastbilen efter att inte ha fått sin sprängladdning att detonera, med brinnande byxor och smärta som försatt honom i chock. Det som händer honom själv väcker känslor, men uppenbarligen inte den smärta han tillfogat andra.

Akilov framstår som en motsägelsefull person. Han talar gärna om syftet med dådet: att slå mot de länder som är fiender till kalifatet (IS) och i viss mån mot de otrogna (bland annat ”lesbianer och bögar” – det fanns planer på ett angrepp på Pridefestivalen). Men han verkar inte ha haft några direkta kontakter med IS, bara via chattar. Han försökte ta sig till IS via Turkiet, men misslyckades. I stället har han chattat med olika personer vars identitet han inte känner till, och han har egentligen inga bevis för att de verkligen företrätt IS. ”Jag behövde inga bevis”, säger han. Dessa anonyma kontakter har lotsat honom genom dådet, han har skickat bilder, ställt frågor, haft väldigt tät kontakt med dem fram till dådet.

Han är en vilsen krigare i tillvaron som inte kan konstruera en fungerande sprängladdning, har dålig koll på geografin i Stockholm och kallar Drottninggatan för Centralgatan, Åhlén för glashuset och – vilket var gårdagens mest tragikomiska inslag – tror att man kan ta sig med Waxholmsbolagets båtar eller Mariefreds ångbåtsbolag till Jordanien sjövägen. Men att han saknar en plan för vad han skulle göra efteråt, som sas i SVT igår kväll stämmer inte. Han skulle ju dö, det var när han inte vågade möta döden som han saknade idéer om hur han skulle ta sig vidare.

Var det ett lyckat dåd? undrade åklagare.

Nej, svarade Akilov.

Åklagaren: Varför inte?

Akilov: Jag dog inte.

I stället tar han sig planlöst via Arlanda till Märsta, vandrar mycket, via en bensinmack flera kilometer rakt ut i ingenting. Han följer solen, säger han, söker ”oceanen”, därborta hägrar ett hav som kanske kan ta honom på andra sätt än de han undersökt tidigare till drömlandet, kalifatet. Till sist hamnar han på en väg som inte leder framåt, han tvingas återvända. Vid bensinmacken väntar polisen och han ger sig direkt genom att lägga sig platt på marken.

IS har inte tagit på sig attentatet, och det verkar han omedveten om. Var det för att han inte dog? Han är en misslyckad människa vars liv var helt i spillror, utan tillstånd att vistas i landet tvingades han övernatta i ett torftigt tältläger, och han verkar ha varit ganska ensam, hur mycket vet vi om vad människor är beredda till när de saknar hopp?

Terrorexperten Lars Gule, som jag intervjuade för min förra bok, talar om att terrorister behöver en känslomässig beredskap, den hade han, att någon förklarar världen och pekar ut förklaringar, det gjorde IS, och till sist – ofta det viktigaste – att det finns en tydlig handling som en människa kan ta på sig att utföra.

Jag talade om detta i TV4Live igår.

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | 2 kommentarer

SD är ett antifeministiskt parti

SONY DSC

Carina Herrstedt, ordförande för Sverigedemokraternas kvinnoförbund, på marsch mot FI iförda tröjor i FI:s färg i Almedalen 2015. Foto: Anna-Lena Lodenius

2015 skrev jag en rapport för fackförbundet Kommunal där jag granskade Sverigedemokraterna utifrån påståenden om att partiet arbetar för välfärd och bättre villkor för kvinnor. Min undersökning stack hål på det mesta av dessa löften, bakom fasaden finns ett parti som man kan beskriva som direkt antifeministiskt.

Min rapport lästes intern och spreds vid olika möten och seminarier, framför allt bland de som arbetar just med jämställdhetsfrågor. Men eftersom det blev ett turbulent år för Kommunal där bland annat ordföranden fick avgå kom den aldrig att publiceras och spridas utanför förbundet.

Jag har nu fått klartecken från Kommunal att själv lägga ut den på nätet. En brasklapp: Det har gått några år sedan den skrevs, detaljer kan ha ändrats. Men det valresultat som vi fick 2014 gällde då och gäller fortfarande (även om enstaka representanter kan ha bytts ut). Jag har inte haft tid att uppdatera materialet, men det vore förstås spännande att göra inför det här årets valrörelse. Jag gissar dock att mycket är sig likt från 2015.

Rapporten kan hämtas genom att klicka på länken nedan:

Ojämlikhetens försvarare – rapport för Kommunal hösten 2015

Bilden överst på sidan är också från Almedalen 2015 och visar hur SD stör Gudrun Schymans tal genom att bland annat iklä sig rosa T-shirts och vifta med plakat med texten ”Vi gör det tillsammans” där de alltså anklagar feminister för att så split mellan könen. Jag tog båda bilderna.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , | 1 kommentar

Akilov liknar flera andra terrorister

akilovPolisens förundersökning kring Rakhmat Akilov, som hålls ansvarig för dådet på Drottninggatan i maj förra året då fem människor dog, visar att det finns stora likheter mellan honom och en rad andra terrorister på senare år. Först såg det ut som om han varit helt ensam, och han tycks inte ha haft medhjälpare på plats. Men det visar sig nu att det har funnits en planering, och under hela den processen hade han kontakt med andra som han diskuterade sina planer med. Detta skedde mycket över nätet, och polisen tycks inte ha knäckt identiteten på alla som han chattat med.

Jag har just kommit hem från en resa och håller på att gå igenom materialet. Men mina tankar går direkt – och det är en tanke jag haft redan tidigare – till det första uppmärksammade terrordådet som genomfördes med hjälp av en tung lastbil i Nice sommaren 2016 (det följdes som bekant av en rad liknande terrordåd varav det som skedde i Stockholm är ett). Även i Nice såg vi en till synes ensam individ med önskan om att offra sig för en stor sak, men som hade ett nätverk av människor runt honom som tycks ha varit mer eller mindre informerade.

Det fanns en tydlig ideologisk inriktning, men också en personlig historia och ett levnadsöde som jag känner att jag vill veta mer om. Akilov räknade också med att dö, och tycks själv ha erbjudit IS sina tjänster. Den religiösa radikaliseringen verkar ha kommit snabbt, både i Nice-fallet och i Stockholm. Många människor uppfattade även sent i processen de båda gärningspersonerna som i grunden vare sig särskilt religiösa eller intresserade av politik.

Den som vill veta mer om vad jag skrivit om dådet i Nice kan läsa sista kapitlet i min senaste bok ”Vi måste förbereda oss på död – i huvudet på en terrorist” som kom ut på Atlas förlag strax före jul.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar