Jag noterar att Polistidningen gått ut med ett avslöjande om att Leif GW Persson inte uträttar något alls på sin arbetstid som professor vid Polishögskolan. Det var många år sedan jag första gången hörde talas om detta, och han verkar inte direkt ha speedat upp tempot sedan dess. Jag missunnar ingen en skön tillvaro med bra lön. GW verkar vara en kul fast lite kufisk person när han framträder i medierna, en del av hans böcker (i synnerhet de tre första, t ex Grisfesten) är lysande. Men att sådant här kan fortgå år efter år är förstås otroligt, egentligen. Att ingen frågar och kräver resultat.
En sådan här artikel kan förstås bli lite ”kejsarens nya kläder”: han har ingenting på sig! Nu kommer väl alla plötsligt, även de som tidigare teg, att börja kritisera honom. Jag förväntar mig att många nu kollar upp annat skvaller om honom som hans eventuella inblandning i att det blev ett hunddagis på Polishögskolan, hans fastighetsaffärer som vid någon tidpunkt ska ha innefattat den fastighet där BRÅ numera ligger etc. Själv ids jag inte, men har ”Lindamordet” liggandes i bokhyllan för någon lat helg framöver.
Anna-Lena Lodenius 
Innan Polistidningen framförde sin kritik hade Leif G. W. Persson lagt fram en PM gällande polisers prestationer. Leif G. W. hade funnit att polisorganisationens klena effektivitet var ett allvarligt problem. Något borde göras för att pigga upp de slöa, lata och liknöjda poliserna.
Det där att somliga män kan göra ”akademisk karriä’r” utan att lägga många strån i kors har jag sett flera exempel på. Det verkar inte vara speciellt ovanligt.Däremot har jag aldrig hört Bo Rothstein ondgöra sig över detta faktum.
Misstänker att Leif G W Persson har blivit mobbad. Inte verkar han att må bra.
Ca 1955 – 1965 var det på modet att krisa och ”att ha problem med sig själv”. Som jag minns det så förekom detta särskilt inom mediavärlden, bland konstnärer och liknande fria yrken. Men det spillde över även på enklare medborgare som exempelvis lärare, bibliotekarier och sjukgymnaster.Omgivningen var förstående. ”X har problem med sig själv” kunde det heta, framfört på ett vänligt och plåstrande sätt.Den något omoderne professor Leif G W Persson förefaller att ha fått en släng av denna nu nästan glömda farsot.Att han har lagt av med att forska är en sak. Men har karln ingen undervisningsskyldighet?