Melodifestivalen har väl inte gästats av en ”riktig författare” sedan Lars Forsell skaldade om ”dina bröst är som svalor som häckar”. Men ingen kan ha missat att Björn Ranelid deltar i årets final. Han framför dessutom sin egen text i tävlingen, och den är något av de egendomligaste jag hört i detta sammanhang.

Den kan enklast beskrivas som en slags litterär återanvändning, han sjunger att ”kvinnan är det första könet”, titeln på en av hans romaner från 2003, och citerar sina egna favoritfraser som ”att leva är att simma från stranden jag till stranden du i havet vi” och ”kärleken har världens största händer men den väger ingenting”. Lägg till ett antal sökta liknelser som ”kärleken är den första atombomben” och ”nu kommer kärleken, nu kommer soldaterna, nu kommer armén”. Här och där skjuter han in ett ”herregud” eller ett trosvisst ”ja så är det” vilket förstärker intrycket av väckelsemöte i schlagerfabriken. Bisarrt.

Till sin hjälp har Ranelid, icke att förglömma, Sara Li som till vardags är sångerska och servitris på Wallmans salonger. Detta verkar inte bara journalisterna ha svårt för att komma ihåg. Även Björn Ranelid ignorerade henne fullständigt när det stod klart att hans bidrag gått direkt till final.

Vi som brukade gå på numera nerlagda Klubb Sunkit som hyllar udda och mer eller mindre uppseendeväckande musik, gärna med folkliga kvaliteter, har tidigare sjungit och dansat till melodifestivallåtar som ”Symfonin” med Loa Falkman och ”I love Europe” med Christer Sjögren. Mirakel har alla förutsättningar att bli en klassiker av samma kaliber.