Sverigedemokraterna – så funkar dom

Artikeln publicerades ursprungligen i Ordfront magasin nr 3/2010:

—-

SD är ett nationalistiskt, etnocentriskt parti med bruna rötter, en gång startat av nazister och fascister som försökte anpassa sig till en ny tid. Det är länge sedan, idag finns samma politik men med äldre mer väletablerade och ofta akademiskt utbildade företrädare. Det betyder en helt annan möjlighet att vinna politiska framgångar.

Idag låter SD ungefär som Dansk Folkparti, Nationella Fronten i Frankrike och andra europeiska högerradikaler, neo-populister eller vad vi väljer att använda för beteckning. Det betyder att de framför allt använder argument som utgår från människors praktiska verklighet som skruvas några varv. Därutöver satsar de på att framstå som allmänt hyggliga, mer av allt åt alla och i synnerhet åt äldre och barn.

SD:s argument kan i huvudsak delas in i två kategorier:

1) Kulturella skillnader gör att invandrare beter sig på ett annat sätt som gör att de inte passar in. Exempel: annan rättsuppfattning leder till kriminalitet; annan kvinnosyn. Det skulle kunna kallas för det mixofobiska argumentet – att blanda människor som är olika kan bara gå snett.

2) Invandringen kostar pengar som kunde använts för etniska svenskar, främst barn och gamla. Det här skulle kunna kallas för välfärdschauvinism, välfärd till de svenskar som slitit och betalat.

I det första fallet finns det ofta en starkt känslomässig laddning. Invandrare framställs som distinkt annorlunda än svenskar som också beskrivs i enhetliga termer. I båda fallen hamnar partiets företrädare i schabloner, vare sig invandraren eller svensken låter sig så lätt definieras. Ofta dras också generella slutsatser av ett enskilt exempel, som att en viss person eller grupp gjort sig skyldiga till vissa handlingar, till exempel spektakulära brott.
I det andra fallet är argumenten ofta till synes sakliga, men fakta som läggs fram kan vara ryckta ur sitt sammanhang, det fattas väsentliga uppgifter som ger en helhet, endast undantagsvis är uppgifterna helt fabricerade. Även här är det vanligt med enstaka exempel på hur individer och grupper skaffat sig fördelar.

Några grundregler:
Grundregeln för att diskutera med SD är att driva en egen linje och inte låta dem styra debatten. Annars hamnar man lätt i fällan att sitta och tillbakavisa halvsanna eller helfalska påståenden med oklar källhänvisning.
Varje människa har rätt att bli bedömd som individ och inte som tillhörandes en grupp. Även om någon eller några i en »grupp« har en tvivelaktig inställning eller beter sig på ett olämpligt sätt finns ingen anledning att utifrån detta dra slutsatser av alla individer man själv anser ingår i den gruppen.

Det gäller också att ifrågasätta de begrepp som SD använder. Ordet invandrare är alltså alla som är födda i ett annat land, en väldigt spretig och stor grupp att dra generella slutsatser om. Ordet muslim täcker också en mycket bred grupp från stora delar av världen med sinsemellan mycket olika gudssyn, rättsuppfattning och kultur. Det kan inte finnas en uppfattning om islam.

Populister ger enkla svar på svåra frågor. Ställ enkla frågor tillbaka: Vad menar du? Utveckla, förklara! Ge exempel, tala om var du fått informationen ifrån! Hur ska det gå till? Hur menar du att det du föreslår skulle göra skillnad? Det är den som påstår något som ska förklara sig, inte du som bemöter argumenten.
En populist har som huvudstrategi att utmåla sig själv som tillhörandes en minoritet av sanningssägare. Det är därför vanskligt att använda alltför tungt artilleri i debatten. Hellre ligga lite lågt och låta motståndaren tråckla in sig i sina egna resonemang och motsägelser. Det gäller att inte spela med i SD:arnas försök till martyrskap. Undvik att verka alltför superintellektuell och överlägsen.

Det är inte svårt, många av partiets argument är orimliga. Det som gör att så många ändå tror på SD är att partiet framställer sig om den lille mannens röst. Det skapar en acceptans för sliriga resonemang av dåligt pålästa företrädare. Få fram att de i själva verket ger sig på den lille mannen.

7 svar på SD:s favoritargument

Några exempel på typiska SD-argument och hur de kan bemötas. Tumregeln är ofta att vända på argumenten, och vidga perspektiven:

1) Islam är ett hot mot svenska kvinnor.
SD är ett hot mot svenska kvinnor. Partiet har den mest antifeministiska politiken av alla svenska partier. Med krav på bevarande av könsroller, mindre genustänkande på dagis, sänkt gräns för aborter och en betoning på rättigheter för kärnfamiljen står SD för en politik som är ännu mer konservativ än KD:s.

2) Massinvandring och invandrares höga nativitet gör att svenskarna snart är i minoritet i sitt eget land.
Orimligt. Om man går tillbaks i generationer och menar att »utlänningar« aldrig någonsin kan »bli« svenska så är »svenskar« nog redan väldigt få. Det finns inflyttade förfäder i de flesta släkter, från det svenska kungahuset till verkstadsgolven. Det förstår alla utom den som fortfarande smusslar med gamla unkna rasbiologiska föreställningar.

3) Invandrare har vi råd med men inte barn och gamla.
Invandrare har vi råd med, och barn och gamla. Huruvida invandring är en kostnad kan diskuteras. Människor som flyttar hit i vuxen ålder och jobbar är alltid en vinst för samhället eftersom vi slipper betala för alla de år som det tar för en människa att växa från vaggan till färdigutbildad skattebetalare (vilket i Sverige ofta inträffar först i 25−30-årsåldern).

4) Välfärden ska först och främst gå till svenska behov.
Välfärden är inte villkorad, den som aldrig betalat in en krona eller gör det endast i liten omfattning har också rätt till offentlig service (handikappade, långtidssjukskrivna, små barn, de som avtjänar straff i kriminalvården med flera). En stor del av skatteintäkterna kommer från utlandsfödda som arbetar i landet kortare eller längre perioder, om vi inte tycker att dessa ska ha samma rättigheter ska vi inte heller avkräva dem någon skatt på arbete de utför i landet. Ett sådant system vore orimligt.

5) Stoppar vi invandringen räcker pengarna till stora förbättringar för etniska svenskar.
SD har inte lyckats prestera något som ens liknar en finansierad budget, men det sammanvägda resultatet av förslagen ger vid handen att det finns en underfinansiering på 30 miljarder, enligt en uträkning från Svenskt näringsliv. För så  mycket som SD påstår kostar faktiskt inte invandringen och dessutom genererar den intäkter som SD helt inte tar med.

6) Svenskarna är diskriminerade i sitt eget land (exempel instegsjobb, bidrag).
Att ha system som gör att så många som möjligt kommer ut i arbetslivet är en bra idé, inte minst av ekonomiska skäl. (Här säger SD emot sig själva). Att ha system för att stödja redan gynnade grupper är korkat. Stödet ska förstås gå till grupper där tröskeln är högre för att komma in på arbetsmarknaden (ungdomar och utlandsfödda till exempel). Reglerna för bidrag ser lika ut för oss alla, oavsett bakgrund. Om det sedan finns en övervikt för en viss grupp bland bidragstagare så beror det väl bara på att det finns större behov i den gruppen. Handläggarna ger förstås inte bidrag bara för att någon har utländsk bakgrund.

7) Svenskfientligheten ökar, svenskar drabbas av det mångkulturella samhället.
Rent statistiskt finns det en övervikt för utlandsfödda i brottstatistiken, men den kan förklaras med ekonomiska och sociala klyftor, inte kulturella skillnader. En överväldigande majoritet av de inflyttade begår inga brott. Det är alltid de fattigaste som begår flest brott i alla samhällen världen över. Varje år sker några tusen hatbrott varav merparten riktar sig mot invandrare i egenskap av just invandrare och där gärningsmannen öppet framfört främlingsfientliga åsikter. Dessutom finns partier och organisationer som hetsar mot invandrare. Att börja tala om svenskfientlighet är ett sätt att försöka blanda bort korten. SD tror att varje brott  med invandrare som gärningsmän och svenskar som offer är en del av en konspiration mot majoritetssamhället och svenskheten.

Till sist:
Några vanliga missuppfattningar kring SD.

* Sverigedemokraterna är ett invandrarfientligt parti – bara halvsant.
Partiet bryr sig inte om alla invandrare. Dagens främling, enligt SD, är en muslim. Thailändska bärplockare, lettiska städerskor eller framför allt västeuropeiska invandrare anses inte vara något problem. SD är ett islamofobiskt parti som sprider bilden att all islam är extremism (»Usama bin Ladin passar inte i röda stugor« som det stod på en lokal hemsida för SD).

* SD är nazister.
Partiet startades visserligen av personer som var nazister och fascister, men det är länge sedan och det är knappast någon kvar sedan den tiden. Det finns ingen dold agenda att matcha fram en ny Hitler. Ändå kan inte SD fullt ut beskrivas som ett demokratiskt parti eftersom man inte respekterar allas lika värde oavsett etnisk bakgrund, religion, sexuell läggning etc. Tvärtom vill ju SD skapa ett samhälle där minoriteter uttryckligen ska hållas nere.