Under hösten har jag gästat podden Historia.Nu för andra gången, förra gången pratade vi om Birger Furugård och min bok ”En värmländsk Hitler”. Den här gången kretsade samtalet om min senaste bok ”Spionjakt i folkhemmet”. Urban Lindstedt vet själv mycket om IB och de har också haft ett tidigare poddsamtal som kretsade kring samma ämne med Wilhelm Agrell. Samtalet flöt i många riktningar och deras redigerare gjorde ett bra jobb som fick ihop det och gjorde att det flyter, det är jag tacksam för. Jag tror att podden kan vara en bra introduktion till boken, även om vi förstås hastar förbi en del som ni får läsa boken för att få reda på mer om.
Jimmie Åkesson som han framställs på SD:s affischer.
Jag skriver på Dagens Arena från SD:s just avslutade Landsdagar i Västerås. Texten handlar förstås om Jimmie Åkessons utspel om att riva moskéer och sätta hårt åt muslimer, samt hur han pekade ut Socialdemokraterna som en del av den islamistiska rörelsen. Men jag hann också få ett samtal med SD:s representant i utrikesutskottet och vi pratade bland annat om hur det känns att ha fått igenom i princip allt som stod på önskelistan.
Min bild är att alla partier, utom möjligen SD av förklarliga skäl, bär skuld för att ha släppt in islamister i sina organisationer och inte insett faran med den här miljön. Det gäller även Åkessons samarbetspartners i regeringen, vilket han självklart förbgick med total tystnad. Men framför allt är det förstås stötande att den som leder det extremaste partiet i riksdagen tar sig sådana brösttoner mot andra. Såhär skrev jag:
”Oförståelsen för det projekt som drivs av islamister, hur mycket våld det leder till och vad det syftar till i förlängningen skär brett genom samhället och skulden vilar på hela det politiska fältet. Eventuellt har det också funnits en medveten strategi att agera brett från islamisternas sida, men det är förstås svårt att leda i bevisning. Kanske till sist att fler börjar inse allvaret, det är åtminstone min förhoppning. Till partiernas försvar ska sägas att de uppenbara fallen är ganska få och att sådana här historier i regel slutar med att personer utesluts.
Det är mer än vad man kan säga om Jimmie Åkessons parti som presterat så många övertramp i extremistisk riktning genom åren att det är hart när omöjligt att hålla mer än en bråkdel i huvudet. Jag erinrar mig till exempel en ledarartikel av Isobel Hadley Kampf i Dagens Nyheter strax före valet 2022 där hon presenterade en lång lista över avslöjanden om fascism, nazism och rasism i samband med SD under de tre närmast förgående åren.
Listan dök upp strax efteråt när Jimmie Åkesson intervjuades i programmet 30 minuter med Anders Holmberg där man lät den rulla fram bakom hans profil under en del av samtalet. Det var rad efter rad och det pågick så länge att det var svårt att samtidigt ta in informationen och höra vad Jimmie Åkesson sa. Det var vit makt-musik, förnekanden av Förintelsen, grov antisemitism, en politiker som jämfört en afrikansk fotbollsspelare med bajs, domar för hets mot folkgrupp och mycket annat. Jag antar att en del av dessa också blev uteslutna, men ändå: Mängden!”
Jag medverkar i senaste avsnittet av podden Snedtänkt. Såhär skriver Kalle Lind i sin presentation på Facebook: ”Snedtänkt med en extra knorr – här ska det pratas gamla nassar! Birger Furugård hette ledaren för det första icke-tyska nazistpartiet, av fiender kallad ”Führergård” och ”kodoktorn”, en tämligen bortglömd figur i den svenska politiska historien. Anna-Lena Lodenius vet det mesta om folk längst ut på de politiska kanterna och har skrivit den definitiva biografin om Deje-Hitler. Grymt!”
Anna-Lena Lodenius 