Om ni laddar upp inför arbetarrörelsens stora dag kan ni lyssna på mig och Daniel Pohl som pratar i Expos podd om det nationalistiska 1 maj. Vi nämner organisationer på högerkanten som demonstrerar ibland på 1 maj som Nordiska motståndsrörelsen (i år i Sundsvall), Alternativ för Sverige (Stockholm) och Sverigedemokraterna (alltid i Tomelilla med Björn Söder, men de vill också ta bort 1 maj som helgdag). Vi pratar också om en del annat i anslutning till ämnet, till exempel hur nazister historiskt har sett på 1 maj och arbetarrörelsen och facket generellt.
Min bok om de första nazisterna och deras ledare Birger Furugård har nu även släppts som pocket. Det känns jättekul. Annars säljer ju pocketformatet mindre än tidigare. Men jag tror att den här boken, i likhet med många fackböcker, vinner på att läsas som pappersbok. Det finns många bilder och dessutom ett appendix med en massa fakta som kan vara bra att kunna bläddra fram till ibland under läsningen.
Eller eller varför inte lyssna först och skaffa boken sedan? Jag har träffat läsare som gjort just detta, de vill först åt historien men sedan fördjupa sig i fakta kring människor och miljöer. Nu när det finns en pocketbok finns det ju också ett billigare alternativ och ett behändigt format som gör att man lättare kan ta med den på semestern eller tåget.
Här hittar ni sidan där jag först berättade om boken. Det finns även sidor där ni ser recensioner, fler bilder med mera. Titta under fliken för böcker för intervjuer med mig och en del annat!
Jag besökte nyligen en filmfestival i brittiska Bristol som i år gästades av Michael Palin, ni vet Monty Python-medlemmen som gjort mycket annat sevärt sedan dess. Den årliga slapstickfestivalen visade i år en film med manus av Palin som aldrig hade hört talas om tidigare. ”East of Ipswitch”gick i brittisk TV 1987 och visade sig vara en nostalgisk pärla om att tvingas följa med sina föräldar till en badort trots att man nästan är vuxen, och på vägen upptäcka andra värden i livet än kyrkor, krystat strandliv och stela konversationer med andra pensionatsgäster.
Sommaren i den här filmen är i grådisig och blek i färgerna, precis som jag föreställer mig att det ofta är att semestra i England (vilket jag sällan gör). Vi rör oss i ett förflutet med sandiga solstolar, kyrkliga ungdomsträffar, farliga motorcykelkillar och jazzband i strandbaren. Det är välspelat, otroligt bra skådespelarprestationer över lag, men missa inte pensionatsvärdinnan Joan Sanderson som många nog känner igen från Fawlty Towers. Det finns en underskruvad humor som ligger i situationer och antydningar, och som egentligen är ganska långt från Monty Python (som jag förstås också gillar väldigt mycket). En film att bli varm av.
I presentationen före filmen berättade Michael Palin (som själv fått välja vad som skulle visas på festivalen av allt han åstadkommit) att filmen betyder mycket för honom eftersom den delvis är självbiografisk. Den porträtterar inte bara honom själv som tonåring utan även hans föräldar, och inte minst pappan är magnifik med sina knästrumpor i sandaler kombinerat med blazer och hans tondöva förslag om att sonen ska aktivera sig genom att följa honom till toaletten (!). Den flicka som Palin mötte för första gången den här sommaren, både i filmen och i verkligheten, gifte han sig med några år senare och de lever fortfarande ihop.
Anna-Lena Lodenius 