Jag besökte nyligen en filmfestival i brittiska Bristol som i år gästades av Michael Palin, ni vet Monty Python-medlemmen som gjort mycket annat sevärt sedan dess. Den årliga slapstickfestivalen visade i år en film med manus av Palin som aldrig hade hört talas om tidigare. ”East of Ipswitch”gick i brittisk TV 1987 och visade sig vara en nostalgisk pärla om att tvingas följa med sina föräldar till en badort trots att man nästan är vuxen, och på vägen upptäcka andra värden i livet än kyrkor, krystat strandliv och stela konversationer med andra pensionatsgäster.
Sommaren i den här filmen är i grådisig och blek i färgerna, precis som jag föreställer mig att det ofta är att semestra i England (vilket jag sällan gör). Vi rör oss i ett förflutet med sandiga solstolar, kyrkliga ungdomsträffar, farliga motorcykelkillar och jazzband i strandbaren. Det är välspelat, otroligt bra skådespelarprestationer över lag, men missa inte pensionatsvärdinnan Joan Sanderson som många nog känner igen från Fawlty Towers. Det finns en underskruvad humor som ligger i situationer och antydningar, och som egentligen är ganska långt från Monty Python (som jag förstås också gillar väldigt mycket). En film att bli varm av.
I presentationen före filmen berättade Michael Palin (som själv fått välja vad som skulle visas på festivalen av allt han åstadkommit) att filmen betyder mycket för honom eftersom den delvis är självbiografisk. Den porträtterar inte bara honom själv som tonåring utan även hans föräldar, och inte minst pappan är magnifik med sina knästrumpor i sandaler kombinerat med blazer och hans tondöva förslag om att sonen ska aktivera sig genom att följa honom till toaletten (!). Den flicka som Palin mötte för första gången den här sommaren, både i filmen och i verkligheten, gifte han sig med några år senare och de lever fortfarande ihop.
Anna-Lena Lodenius 
Hej Anna-Lena! Har just läst din bok ”En värmländsk Hitler”. Den var givande. Är nu intresserad av om du har mer information om det du skrev på sidan 226 om en lokalgrupp av nasister i Sundbyberg. Jag frågar eftersom jag numera bor i Sundbyberg och min far som var född 1909 berättade om en person här i Sundbyberg som han kände och som han sa att han varit nasist under denna tid. Läste tidigare boken om IB av paret Ebervall o Samuelsson och där skriver de om en person ”Fänrik Lennart Hagman” med nasistsympatier. Är det samma Lennart Hagman som sedan var engagerad i Bondeförbundet/Centerpartiet under 1950-talet eller möjligtvis i början av 1960-talet?
Frågar en nyfiken Berndt Eriksson 0733-323942
Hej, jag tror inte att jag vet riktigt vilka som var med i Sundbyberg. Det nämns ofta inga namn i de korta rapporterna i partitidningen, Har suttit med partitidningen och läst år för år, lokala aktiviteter nämns mest i förbigående. Får inga träffar när jag söker i det som är sökbart i min mapp från bokprojektet.
För information om IB rekommenderar jag Lars-Olof Lampers utmärkta utredning SOU 2002:92 Det grå brödraskapet om du inte sett den. Du kan ladda ner utredningen som tre pdf-er från Riksdagens hemsida, googla namnet SOU 2002:92, och då kan man söka på hans namn, jag fick flera träffar. Det verkar som det är samma person.
Tack för tipset Anna-Lena! Har just sett den, passade utmärkt efter ett avsnitt av Huset på Christianshavn. En perfekt fredagskväll. Har faktiskt upplevt små fragment av det filmen skildrar, i Blackpool på 80-talet. Minns pensionatsstämingen, de olika gästerna, konversationerna i matsalen. Det kyrkliga spelade dock ingen framträdande roll.
Ja visst var den fin! Jag blev väldigt glad av att se den, och kan tro att den visar verkligheten ungefär som de var i brittiska badorter vid den här tiden.