Göran Ellung, tidigare chef på Kalla fakta i TV4 där jag arbetade på 1990-talet, ägnar sig numera mest åt TV-dokumentärer. Han har gjort en tvådelad serie om Sverigedemokraternas historia för SVT där jag medverkar med några korta kommentarer. Jag har sett första delen som jag personligen uppskattade främst för att de hittat en massa filmat material (sannolikt i SVT:s eget arkiv).
Dessutom har de fått intervjuer med en rad både tidigare partimedlemmar som jag träffat genom åren och ledande personer som fortfarande är kvar (t ex tre av de som brukat kallas ”de fyras gäng”: Mattias Karlsson, Björn Söder och Richard Jomshof).
Vad säger då en sådan här exposé? Är inte redan det mesta känt om SD? I synnerhet efter att de själva nyligen gett ut en synnerligen omfattande vitbok i två band (som för övrigt numera går att köpa i nätbokhandlarna)? Jag skulle säga att styrkan ligger just i det rörliga bildmaterialet som förmedlar mycket som är svårt att beskriva i text. Man måste nästan se hur de tidiga demonstrationerna såg ut och hur talarna lät när de stod på scenen för att fullt ut förstås vad SD var för slags parti. Dessutom är det förstås intressant att höra människor som mötte SD innan partiet hade etablerat sig, t ex i form av företrädare för andra partier. Tyvärr blir det tämligen fragmentariskt.
Vad säger då filmen om SD som parti och får man några nya insikter? Det tror jag beror på vem man själv är. De som sympatiserar med SD tycker sig säkert hitta bevis för att partiet utvecklats och förändrats sedan starten, vilket förstås är sant. Den som ogillar SD påminns om partiets mörka historia och tänker tvärtom att det är uppenbart att ränderna aldrig går ur, och en hel del sanning ligger det även i detta. Jag föreställer mig att den genomsnittlige väljaren och den som är för ung för att själv minnas den här tiden kan lära sig mycket både om SD:s rötter och hur partiet utvecklats sedan starten. I synnerhet de som i likhet med de flesta inte läst någon av alla de böcker som skrivits om partiet, TV når trots allt ut på ett helt annat sätt. Den andra delen tar vid efter Jimmie Åkessons tillträde som partiledare 2005. Jag tycker serien är en bra och vederhäftig skildring av partiet, utan att erbjuda några stora sensationer. Men det var säkert inte heller tanken.
Anna-Lena Lodenius 