Inte för att jag brukar skriva om jazz på den här bloggen. Men just Esbjörn Svenssons död berör mig mycket. Jag har lyssnat en hel del på E.S.T. som varit min väg tillbaks till jazzen, fast deras musik väl egentligen inte behöver etiketter. De har en vemodig ton som ibland ligger nära folkvisan, ibland spelar de rytmiskt tät musik nära popen, emellanåt gränsar den rentav till techno, ibland skapar de stilren, sparsmakad och elegant pianojazz. Framförallt Esbjörn Svenssons pianospel har en närhet och nerv som är svår att motstå. Just nu rullar ”Seven days of falling” med det fantastiska första spåret ”Ballad for the Unborn” som i likhet med många av E.S.T:s inspelningar nästan nötts ut av TV-reportrar som använt dem som ljudmatta i bakgrunden till sina reportage. Fast just i dag struntar jag i det. Jag fattar inte hur E.S.T. ska gå vidare och det är outsägligt sorgligt.

Läs mer: DN,Svd