Minns att jag läste en intervju med Peter Englund för något år sedan där han funderade över hur extremt isolerad och asocial man kan bli som författare. Samt att detta var närmast en förutsättning för yrket. Han sa att han kände sig misstänksam inför författare som var extremt sociala.

Jag tror han har både rätt och fel. Ska man skriva böcker måste man stå ut med sig själv och ensamheten. Men de flesta författare som är mindre framgångsrika än Peter Englund har ett liv som också innefattar föreläsningar, brödskrivande och mängder av andra uppdrag vid sidan av. Tiden på kammaren med skrivprojektet blir då snarast en lyx.

Stämde av Peter Englunds tes med ett antal förlagsmänniskor som jag träffade, och deras bild var att många författare på bokmässan kompenserar sig för ett i övrigt lugnt år genom att bli extremt utåtriktade. De blir närmast übersociala, konstaterade en förlagschef på ett mindre bokförlag som jag talade med i vimlet på Park. Det är bara att hålla med.