Anders Behring Breivik riktade sina terrordåd framför allt mot de norska socialdemokraterna. Extremhögern har ett kluvet förhållande till arbetarrörelsen, dess partier är de främsta konkurrenterna om väljarna men framför allt den absoluta motpolen i många frågor. Arbetarpartierna har mer än några andra försvarat ett öppet tolerant samhälle där människor har olika bakgrund och lierar sig i stort sett aldrig med högerpopulistiska partier, vilket de borgerliga partierna kan göra.

Även våra egna sverigedemokrater har en fixering vid socialdemokratin. Partiideologen Mattias Karlsson har till exempel författat två tjocka luntor med kritik som spritts på nätet, en uppmärksamhet som inte ägnats något av de andra partierna, samtidigt som andra partiföreträdare citerar Tage Erlander och hävdar att Per Albin varit sverigedemokrat om han levat.

Ingen partiledare på senare år har varit lika hatad som Mona Sahlin, internet svämmas över av nidbilder och flygblad/dekaler med hatiska budskap. Det intresse som ägnas henne påminner mycket om det hat som riktades mot Olof Palme. Förutom att hon är kvinna finns likheter: hon står upp för minoriteters rättigheter och talar gärna om förståelse för människor med annan etnisk bakgrund. Det betyder att hon trycker just på de ömma punkterna där det smärtar mest hos extremhögern.

Jag skriver om hatets rötter i senaste numret av Ordfront magasin . Artikeln försöker också förklara varför socialdemokraterna tappat så många väljare till de högerpopulistiska partierna. En viktig förklaring är att arbetarpartierna i Europa gått åt höger och tappat mycket av klassperspektivet.