Förra veckan presenterade regeringen sin länge emotsedda handlingsplan mot våldsbejakande extremism. Har försökt se vad som är nytt, mycket är ju sådant som redan genomförs. Väl kända institutioner får fortsatt stöd, lite ny forskning blir det också, bland annat kring vad som får människor att dras till politisk extremism och vilka metoder som fungerar mot rasism och främlingsfientlighet. Jag hoppas särskilt på satsningen på ökad samverkan mellan aktörer och att det internationella samarbetet ger inspiration till att utveckla nya metoder.

Ungdomsstyrelsen får ett fortsatt uppdrag med att fördela medel som ska gå till ”organisationer inom det civila samhället för verksamhet som stärker ungas demokratiska värderingar” (till exempel sådana projekt som det jag arbetar med just nu i Farsta för DemokratiAkademins räkning). Avhopparverksamheten får stöd, vad jag vet är det väl i stort sett Exit på Fryshuset som existerar i nuläget (se min utvärdering). Det kan nog bli svårt att skapa liknande verksamhet för andra grupper av extremister där problemet inte i lika hög grad förenas med ett socialt och ekonomiskt utanförskap, missbruksproblem, övrig kriminalitet etc som det ju ofta gör när det gäller nazister och högerextremister.

Levande historia får ett fortsatt uppdrag att fortsätta arbeta med metoder mot skolorna för att stärka elevernas demokratiska värderingar och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, med att stärka det lokala arbetet med demokratifrågor (se sammanfattningen av en rapport som jag bidrog till här som skulle samla lokala erfarenheter). De förtroendevaldas utsatta situation har tidigare uppmärksammats i rapporter från SKL, och det är förstås en viktig demokratifråga som pekas ut i handlingsplanen (utredningsuppdraget går nu till Brå). Trossamfunden nämns också ha en roll, här avses väl främst i arbetet mot våldsam religiös extremism.

Det man kan vara rädd för är att pengarna även denna gång, trots förhoppningar om motsatsen, går åt till att hålla liv i former som redan är befästa i stället för att ta till sig nya erfarenheter och utveckla alternativa metoder. Nya mer oprövade aktörer får hoppas på Ungdomsstyrelsen. Att satsa på etablerade myndigheter och organisationer är kostnadskrävande och frågan är om de alltid når ut i de miljöer där människor formas i sina värderingar. Politisk extremism är åtminstone delvis en reaktion mot rådande samhällsnormer, idealet vore att motkrafterna föds i människors närmiljö och inte dikteras uppifrån. Men den typen av aktörer är också oberäkneliga, de kan ju lika gärna utvecklas i en antidemokratisk riktning.

Det är inte heller uteslutande en kunskapsfråga vilken ideologi som människor väljer att bekänna sig till, även väl informerade människor kan av känslomässiga skäl dras till politisk extremism som i mångt och mycket liknar att ha en religiös övertygelse. Information om antisemitism och islamofobi nämns i handlingsplanen, men man ska nog inte ha en övertro på att det stoppar personer som Anders Behring Breivik eller den s k Malmöskytten Peter Mangs (som vurmade för lasermannen och ingick i en antisemitisk rörelse, se TV4).