Vilket hot utgör högerpopulismen i Europa?

I helgen hölls ett seminarium på temat ”Vems Europa?” i ABF-huset i Stockholm. Jag medverkade i en debatt om högerpopulism där även Mattias Gardell och Magnus Linton satt med i panelen. Några av debatterna finns utlagda på ABF:s hemsida (seminarierna sändes för övrigt live på nätet). Mattias Gardell är ju religionshistoriker som bland annat skrivit mycket om radikal islam och Magnus Linton, som väl är mer känd för att ha skrivit om veganer, kokain och en rad andra ämnen, kommer snart ut med boken  ”De hatade – om radikalhögerns måltavlor” som ingår i en bokserie som släpps i samband med projektet ”Vems Europa” (som alltså innefattar mer än helgens seminarier).

Vet inte om vi sa så mycket nytt men vi hade lite olika infallsvinklar och lyckades, tror jag, hålla en nyanserad ton i ett ämne där det mesta tenderar att bli väldigt polariserat. Ett stort problem när man diskuterar högerpopulism är att många väljer att berätta hur mycket sådana partier växer samtidigt som de exemplifierar med de mest extrema partierna som Jobbik, NDP i Tyskland etc som väl snarare egentligen är högerextremister. Men  sanningen är att det oftast är de mer nertonade partierna som växer snabbast, och det är också dessa som lyckas driva igenom sin politik genom att gå i allians med andra partier. SD uppstod i en miljö med starka inslag av nazism och fascism, men började inte växa förrän partiet fått en mer rumsren framtoning.

Annonser

Om annalenalod

Journalist och författare, specialiserad på politisk extremism, migration, migrantarbetares rättigheter, mänskliga rättigheter etc.
Det här inlägget postades i Högerpopulism, Sverigedemokraterna och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.