Kristina Winberg, SD, väntar på att bli intervjuad i SVT:s valvaka efter framgångarna i valet. Hon tog det första av SD:s två mandat till EU-parlamentet. Foto: Anna-Lena Lodenius
Nu kommer de lätt chockade analyserna av EU-parlamentsvalet, och mest av allt skrällde framgångarna för högerextremistiska och högerpopulistiska partier. I Sverige fick ju SD 9,7 procent av rösterna vilket räcker till 2 mandat. Men mest anmärkningsvärda är annars framgångarna för Nationella fronten i Frankrike som ser ut att få nästan 25 procent av rösterna och blir landets största parti (och som kräver nyval på grund av detta). Det räcker i så fall till 24 mandat (Sverige har totalt 20 mandat i EU-parlamentet).
I Danmark har Dansk Folkeparti också blivit landets största parti med runt en fjärdedel av rösterna. Rösträkningen går långsamt i Storbritannien som röstade för flera dagar sedan, men det mesta tyder på att Nigel Farages UKIP också går kraftigt framåt med runt 25 procent (eller möjligen ännu mer, kanske 27 procent) av rösterna. Det är sensationellt mot bakgrund av hur Storbritannien så länge präglats av ett majoritetsvalssystem där Labour och det konservativa partiet funnits på den absoluta toppen. Möjligen slår UKIP nu båda.
Att skapa grupper för den här typen av partier, vilket är nyckeln till pengar och talartid i parlamentet, har alltid varit svårt vilket bland annat beror på att det finns mycket som skiljer partierna åt. Dessutom backar partier och försvinner i vissa länder, inte minst i östra Europa. Marine Le Pen och Geert Wilders nederländska Frihetspartiet (som backade kraftigt i valet och ser ut att tappa minst 1 mandat) försöker att få ihop en samling partier under namnet European Alliance for Freedom, EAF, och SDs internationella sekreterare Kent Ekeroth har ingått i den partigrupp med samma namn som bildades 2010. Men så sent som i mars hotade han med att hoppa av gruppen på grund av uttalanden från det österrikiska frihetspartiet FPÖ:s ledamot Andreas Mölzer som bl a hävdat att Tredje riket hade mindre regelkrångel än EU och att EU riskerar att bli ett ”konglomerat av negrer” på grund av invandringen.
Det har diskuterats att följande partier borde vara aktuella att ta plats i EAF:s grupp – det behövs partier från 7 länder: Vlaams Belang från Belgien, Lega Nord från Italien, det Österrikiska Frihetspartiet (som fick nästan 20 procent av rösterna) samt möjligen SD och det slovakiska nationalistpartiet. Men inte minst de två sistnämnda partierna tvekar ännu vilken grupp de vill tillhöra, och inväntar också besked om var de är välkomna. SD skulle gärna arbeta nära Dansk Folkeparti som ingått i parlamentets minsta grupp Europe for Freedom and Democracy, EFD, som dominerats av Nigel Farage och UKIP. DF har gjort klart att ett samarbete med Marine Le Pen är otänkbart, och om DF ska fortsätta att ha ett närmare samröre med SD måste de nog avsluta relationerna åt det hållet. Men frågan är om inte UKIP och de andra i EFD-gruppen i alla fall tycker att SD är ett för extremt parti för att passa in.
Det är också värt att notera att EFD-gruppen i dagsläget ser minst lika skakig ut som EAF. Det finns ett stort missnöje inom gruppen med UKIP:s ledare Nigel Farage som är mer intresserad av brittisk inrikespolitik än av att sitta i EU-parlamentet. Både Lega Nord och det slovakiska nationalistpartiet, som tidigare tillhört EFD, överväger att gå över till EAF. Det är inte helt lätt att se vilka partier som i så fall kan fylla deras platser. Euro-skeptiska Alternativ für Deutchland, AfD, som är kometen i det tyska EU-valet har t ex deklarerat att de inte vill samarbeta med UKIP. Sannfinländarna, som fick 12,9 procent, och också ingått i EFD, har odlat kontakter med det konservativa partiet i Storbritannien och skulle kunna överväga att komma med i EU:s största grupp EPP där även de svenska moderaterna och kristdemokraterna är med.
Ytterligare ett alternativ för SD är att inte tillhöra en grupp. Det kan vara den enklaste lösningen och ett bättre val för att inte behöva försvara extrema uttalanden från andra partier i Europa inför de svenska väljarna. Det är sannolikt mot bakgrund av detta som Jimmie Åkesson håller öppet för möjligheten att SD inte väljer grupp förrän efter riksdagsvalet i september.
I medierna: Jag medverkade i gårdagens valvaka i SVT (panel ca 1.40 in i den fyra timmar långa sändningen) och var också med i måndagskvällens Kulturnyheterna (inslaget börjar en minut in i klippet) – men jag måste säga att jag tycker det var tråkigt att de valde att på nytt vinkla på andra världskriget och nazismen, intervjun med handlade nästan bara om att det är mer mainstream-inriktade partier som går framåt men det märks inte i inslaget. Men Per Svensson är bra som alltid.
NYTT MÅNDAG 27 MAJ: I kvällens Aktuellt meddelade Jimmie Åkesson att SD uppenbarligen bestämt sig för vilka partier de vill samarbeta med, och det gick oväntat fort. UKIP och Dansk Folkeparti är det som gäller. Om de blir accepterade i deras grupp vill säga. Om inte är SD hellre grupplösa, var det besked Jimmie Åkesson kom med.
Anna-Lena Lodenius 
Reblogga detta på Villa California och kommenterade:
Ja blir rädd när jag läser detta…
Det ser faktiskt ut som on det kan bli svårt att bilda båda EAF och EFD. Kriteriet är som sagt 25 ledamöter från sju länder. Det första är inga problem eftersom FN och UKIP är så stora. Det andra blir knepigare. Problemet för båda grupperna är, att mitt i allt tal om en högerpopulistisk framgångsvåg, har partier som slovakiska SNS, bulgariska Ataka och rumänska PRM åkt ur EU-parlamentet. Det skapar problem för både EAF och EFD. De förra kan ni nuläget räkna in FN, FPÖ, Vlaams Belang (som gjorde ett dåligt val men räddade ett mandat), PVV (som tappade röstandelar men står kvar på fyra mandat) och Lega Nord (som gick från nio till fem mandat). Det är fem länder, vilket innebär att två till behövs. Har blir förlusten av partier som Ataka och PRM kännbar. Kan man räkna med den nya högern från Polen (Nowa Prawica, fyra mandat)? Men inte ens det skulle räcka. Jobbik, Gyllene Gryning och tyska NPD (som tog ett mandat eftersom spärregeln avskaffats) lär inte vara välkomna. Det kan visa sig att det inte räcker, om man inte 1) biter i det sura äpplet och släpper in t ex Jobbik (tveksamt, eftersom det en del andra medlemsaprtier skulle opponera sig); 2) lyckas övertala SD att ändra sig (knappast troligt nu när Åkesson bundit sig så tydligt) eller 3) rekrytera enskilda avhoppare från andra partier — sådana brukar dyka upp efter ett tag.
Men även för EFD ser det lite knepigt ut, speciellt inte om Sannfinnländarna verkligen hoppar av (det skulle då inte bli till EPP, utan snarare till ECR, som är den grupp som de brittiska konservativa var med att bilda efter EU-valet 2009, fast jag vet inte om alla i den gruppen skulle känna sig alldeles bekväma med Jussi Halla-Aho). EFD kan nu nuläget räkna med Storbritannien, SGP från Nederländerna, Litauen (Ordning och rättvisa) och Dansk Folkeparti. Det är fyra länder. SD vill komma in, men UKIP verkar tveksamma till det, kanske eftersom de vet att brittisk press då skulle börja intressera sig för SD:s bakgrund. Belgiska N-VA var med i den gröna gruppen den förra perioden, men det har talats om att de skulle vilja byta. fast jeg vet inte om de skulle trivas i EFD. Tyska AFD kanske kan övertalas? Sannfinnländarna förmås att stanna kvar? Kanske man kan rekrytera någon från ECR?, t ex lettiska LNNK? Men även med sannfinnländarna och, t ex, LNNK inräknade är det inte säkert att det räcker.
Det är med andra ord, precis som du skriver, ganska osäkert i båda grupperna. För partier som Lega Nord och SD innebär det ju ett ganska gynnsamt förhandlingsläge. Även om UKIP är skeptiska till SD, så skulle det ju vara en nesa för ett så stort parti att tvingas stå som grupplösa.
Skall bli intressant att följa utvecklingen. Det kan bli enstaka lösgängare som blir lösningen i båda fallen.
Jättebra genomgång Anders! Du borde skriva något rejält i en svensk tidning om detta, få har den kunskapen och överblicken som du har. Väldigt intressant att SD så tydligt valt UKIP och DF – men säkert ett korrekt beslut utifrån det kommande valet och signalerna det ger till väljarna. SD vill inte uppfattas som alltför extrema. Det lär bli huggsexa om partierna, ser det ut som. Måste vara svårt att undvika att tumma på principer om det ska gå att få ihop det. Men nog är väl Marine Le Pen sur på Åkesson, det måste hon vara. Att de lämnar henne i sticket på det här viset.Hade SD stått fast vid EAF hade det ju bara saknats ett parti i dagsläget om jag räknar rätt.
Det fanns en tid när även jag röstade på sossarna. Det var under den tiden när Sverige var som bäst. När det var ordning o reda i vårt land . När skolan inte var ett enda stort skämt. Det var när man hade respekt för äldre människor och även inför ordningsmakten. En tid när det fanns ett stort framtidshopp i ett samhälle där alla kunde känna sig trygga. Det var när Svenska folket levde i harmoni med varandra oavsett vilken partitillhörighet man hade . En tid när man såg leenden i folks ansikten och när man sa ” förlåt mig ” om man trampade nån på tårna. Det var på den tiden när man satte värde på hur bra vi hade det i Sverige och var stolt över att vara Svensk.
Men allt eftersom tiden gick och allt började krackelera på grund av socialdemokraternas ( Palme) nya taktik, insåg jag att detta går åt fanders en dag . Det började välla in folk från jordens alla hörn och påstod att de alla var ”flyktingar ” från krig o elände. Nästan samtliga fick stanna och att detta skulle kosta enorma pengar och resurser var det ingen som nämnde nåt om .DÄR och DÅ var det för min del slutröstat på sossarna vilket jag inte ångrat en sekund ! Den välfärd vi skrutit med och som var vida känd i världen började sakta men säkert att tunnas ut . Idag ser vi resultatet . En vanlig Svensk pensionär som jobbat o slitit hela sitt liv ,har idag en så knaper pension att det nätt och jämt går att hålla sig flytande. Tandläkarbesök måste en stor del av dem tvingats avstå . Likaså har massor av dessa människor inte längre råd att hämta ut sina mediciner. Vi har massor av Svenska hemlösa människor och som även tvingas bo på gatan och sova ute som råttor i källare , tunnlar och offentliga toaletter allt medan alla ”nyanlända ” får gratis bostad nästan på direkten och pengar till sitt uppehälle utan att göra ett enda handtag för det nya landet .
Var det verkligen så här vi hade tänkt oss framtiden i Sverige ?
Var det en sådan här oreda och oro vi drömt om ?
Hade vi den gången trott att Svenskarna skulle dela upp sig i två läger MOT varandra ? Det ena FÖR massinvandring och det andra EMOT ??
Trodde vi inte den gången att vi alla kämpade åt samma håll för landets bästa ? Sa vi inte alla ” borta bra men hemma bäst ” ? Var vi inte stolta över vår Svenska vackra flagga ?
Hur ser det ut nu ?
Hågge Skåning, du skrev precis som jag tycker att Sverige har förändras till det sämre. Det mest märkliga är att så få svenskar reagerar att RASISTSTÄMPELN slängs ut till höger och vänster, t. o. m emellan svenskar. Svenskar som röstar på SD förlorar sina vänner i det privata och t.o.m på facebook. Jag tycker också att det medias och journalisternas fel som alltid sätter epitet på vissa partier och partimedlemmar samt vinklar problemen bara från invandrarnas sida..
¨På sätt och vis är det inte så konstigt att resultatet blev som det blev i EU valet.