Marine Le Pen lyckades sparka ut sin pappa

AFFICHE_OFFI_DERSå har då Front national till sist lyckats utesluta partiets grundare Jean-Marie Le Pen, en process som pågått ett tag men som nu är i hamn. Beslutet togs under torsdagen vid ett tre timmar långt möte i partiets högkvarter i Parisförorten Nanterre. Det är känt att Marine Le Pen sedan hon tog över som partiledare försökt styra bort från de rasistiska och antisemitiska uttalanden som hennes far ofta uppmärksammats för. I våras upprepade Jean-Marie Le Pen exempelvis ett tidigare påstående om de tyska nazisternas gaskammare som en ”detalj i historien”, vilket ledde till att han suspenderades och förbjöds att uttala sig i partiets namn.

PhotoScanRelationen mellan den nu 86-årige fadern och dottern Le Pen har länge varit ansträngd. I min senaste bok ”Vi säger vad du tänker – högerpopulismen i Europa” berättar jag bland annat om hur Marine Le Pen flyttade brådstörtat från det familjegods en bit utanför Paris som båda tidigare varit bosatta på efter att faderns dobberman pinscher bitit ihjäl en av hennes raskatter. Sådana händelser har knappast förbättrat förhållandet. Men uteslutningen av Jean-Marie Le Pen handlar ändå framför allt om att Marine Le Pen vill modernisera partiet och locka bredare grupper av väljare. Då är försök att rättfärdiga den franska regimen under den tyska ockupationen, anklagelser om tortyr under Algerietkriget och nedsättanden uttalanden om judar och uttalad rasism knappast vad Front national behöver. Marine Le Pen valde att inte delta i torsdagens möte.

Se Le Monde, Le Monde2, BBC, BBC2, SVT,

Om annalenalod

Journalist och författare, specialiserad på politisk extremism, migration, migrantarbetares rättigheter, mänskliga rättigheter etc.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Marine Le Pen lyckades sparka ut sin pappa

  1. Kjs Windeskog skriver:

    Pinsamt för både dotter och far. Jean Marie lär ju ångra att han svek sin gamla vän Bruno Gollnisch i partiledarvalet nu.

    Lite moralisk rättvisa, men en politisk katastrof för Frankrike.

    • Bengt Rur skriver:

      Inget fel på vare sig Marine Le Pen eller Bruno Golnisch. Även om den senare med sin gedigna bildning är den mest kompetenta av de två så tror jag nog att Marine har lättare att locka väljarna att rösta på Front National. Hon är dock rätt svårbedömd. Att hon är mycket intelligent står väl klart för envar. Själv fruktar jag emellertid att jag har låtit mig duperas av hennes omåttligt raska och felfria snack och därför – i sällskap med mången ann – överskattar hennes begåvning.

      • annalenalod skriver:

        Jag skulle nog säga att båda har fel i mycket. Men Gollnisch är ju en mycket mer den gamla slags Front national-politikern och ligger åsiktsmässigt mycket närmare Jean Marie Le Pen. Det var ju t ex uppenbart att Marine Le Pen snabbt lade ner samarbetet med den tidigare alliansen av partier i Europa som han var ledare för eftersom hon ville fjärma sig från partier som Jobbik och BNP. Jag kan inte bedöma hur stor del av hennes modernisering av partiet som har ideologisk bakgrund, och hur stor del som är ren taktik – gissningsvis inslag av båda men proportionerna överlåter jag åt andra att fundera över,

      • Kjs Windeskog skriver:

        Förvisso har Marine valt en enklare, mer populistisk, väg. Men det viktigaste är INTE att plocka röster till vilket pris som helst – det blir meningslöst om man byter detta mot politik och ideologi.

  2. hans skriver:

    Marine Le Pen är – som person i sig – ett sammelsurium av åsikter, vilket partistrategerna utnyttjat för att bredda partiets väljarbas. Har lyckats attrahera väljare både bland judar, hbqt-grupper och Palestina vänner (hon är för en helt fristående palestinsk stat). Har vågat uttrycka tolerans för abort trots att det stött bort många katolska väljare. Kommer att få draghjälp av Greklandskrisen eftersom hon är emot Euron och hyllade tidigare i år den grekiska vänstens valframgång som ”en seger för demokratin”. Anser att EU bidragit till Ukrainakonflikten, vilket inte är helt fel (EU har i vart fall spelat Putin i händerna).

    I början av Front national, efter hennes pappa grundade partiet, inrymde det ett spretande knippe av en rad olika fascistinspirerade uppfattningar som höll i sig lång tid och än idag finns det s.k. ‘förintelseförnekare’. Men i väsentliga delar har partiet tvättats med grönsåpa, precis som SD tvättat med klorin.

    Frågan är hur länge en skum-svart eller brun bakrund ska fortsätta tillskrivas ett parti. Som känt simmade SD en gång i grumliga vatten. Är SD därmed för evigt utdömd?

    • annalenalod skriver:

      Den frågan har jag också ställt. SD är inte det enda partiet som haft sådana inslag i sin historia.

    • Bengt Rur skriver:

      Demokratins vänner har skäl att känna oro. Det är numera den politiska högern som hotar demokratin, inte marxisterna. De egentliga fascistpartiernas – såsom Gyllene Gryning i Grekland och Jobbik i Ungern – framgångar är dock så begränsade att man troligen med rätta kan analysera bort dem som rena missnöjespartier, som leds av och organiserar kverulanter.

      • annalenalod skriver:

        Hoppas du har rätt i det senare, men är inte övertygad. Jobbik har inflytande över regeringspartiet Fidez, och Gyllene gryning har diskuterats som tänkbar partner till Ny demokrati som kan få större stöd efter nyvalet såg jag någonstans, om det nu stämmer, men skulle nog inte ta alltför lätt på GG heller.

      • Bengt Rur skriver:

        Vad Gyllene Gryning och Jobbik hittills har företagit sig har inte imponerat. Mycket kan emellertid ändras på kort tid. Hitlers NSDAP gick på några månader från fiasko till att bli ett radikalt framtidsparti. Att kommunisterna käckt bekämpade nazisterna är lögn och dikt. Det gjorde dom ju, intensivt – men först 1935. Och då var det ju dags. Innan dess var det socialdemokraterna ”som splittrade arbetarklassen” som var kommunisternas huvudfiende. Rote Front bröt ständigt upp socialdemokraternas såväl fackliga som politiska möten. SA bildades med RF som förebild.

      • annalenalod skriver:

        Vad andra gör är avgörande för framgångarna, SD är snarast försvagade just nu och ändå är stödet rekordstort. Har du sett Björn Elmbrandts nya som handlar mycket om tyska vänsterns agerande vid nazisternas maktövertagande. Har den men inte läst den än, verkar klart intressant.

      • Bengt Rur skriver:

        Jag har inte läst Björn Elmbrants bok. Tack för tipset.

  3. Bengt Rur skriver:

    När nu den gamle olustige antisemiten Jean-Marie Le Pen är borta från Front National blir det lättare för SD att samarbeta med det franska partiet. Själv tror jag dock inte att SD – åtminstone för närvarande – har något att vinna på en öppen samverkan. Rimligen blir väl partiledningens tolerans större vad gäller enskilda SD-medlemmars kontaktförsök.

Kommentarer granskas, skriv gärna kort och håll dig till ämnet!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s