Förbud är ingen bra idé

Debatten går i cirklar. I samband med Nordiska motståndsrörelsens demonstration i samband med bokmässan höjs åter röster för att polisen måste stoppa organisationen. (se tex Per Wirtén i Expressen och Kristina Lindquist i DN) Jag kan förstå upprördheten, och är helt ense med de som utmålar NMR som en fiende till demokrati och mänskliga rättigheter och därtill en organisation vars medlemmar ofta agerat med våld. Men därav följer inte att de ska stoppas från att utnyttja sina grundlagsskyddade rättigheter att ordna offentliga möten där de får framföra sina åsikter.

Frågan om ett organisationsförbud för rasistiska organisationer har utretts ett flertal gånger i Sverige, och varje gång har slutsatsen blivit att det strider mot yttrandefrihet och organisationsfrihet att stoppa själva partiet eller organisationen. Det är handlingar och uttalanden som är problematiska, inte organisationen i sig. Dessutom är ett förbud ofta verkningslöst eftersom det leder till att grupper går under jorden eller lär sig att hålla sig exakt på rätt sida om gränsen för vad som är tillåtet. Få partier har förbjudits i Tyskland som är ett av flera länder som har en sådan lagstiftning, och det har mest handlat om perifera grupper. Ett relativt stort och mycket extremt parti som NPD har inte förbjudits, trots att frågan utretts många gånger. De som inte drabbas av förbud får en slags legitimitet.

Vare sig i Sverige eller Tyskland (i den mån inte gruppen är förbjuden) kan man  stoppa något på förhand, individen ansvarar för sina gärningar och kan dömas först i efterskott. Det är handlingen som gäller, inte tanken. En åsikt får vi alltså ha, men inte hota och trakassera andra i enlighet med denna åsikt.

Likhet inför lagen säger också att om vi skulle ha sådana regler för nazister måste vi ha dem även för mängder av andra organisationer. Vänsterextremister ses av vissa som den rätta sidan, men de brukar också våld ibland. Hur ser vi på den som stöder förtryckande regimer i historien eller i andra länder, inte helt ovanligt? Räcker det om en del av en organisation använder våld eller måste det finnas sanktion från toppen (då skulle NMR f ö klara sig för de brukar nogsamt ta avstånd från medlemmarnas våld, åtminstone i ord). Ska vi utgå från att tidigare brott för evigt gör att en aktör måste bannlysas, eller ska vi ha en tidsgräns efter vilken det går bra att visa upp sig igen? Det är lätt att se hur komplicerat det kan bli, och risken för godtycke är överhängande.

Hets mot folkgrupp är en mycket kraftfullare lag nu än den var när den om till efter andra världskriget, men problemet är bevisfrågan. Det krävs att man kan dokumentera att brott har begåtts, och i samband med offentliga möten har polisen ofta så mycket problem med hålla ordning att de inte klarar av att också notera alla uttalanden och handlingar. Att det är stökigt beror inte alltid på nazisterna utan minst lika ofta på deras motståndare. Detta är säkert taktiskt från nazisternas sida, de vet att de blir svårare att kritisera om de uppför sig. Men rättigheter är ju inte heller något som ska fördelas efter hur väl vi uppför oss i det offentliga rummet.

Jag känner mig bekymrad över att så många inte verkar inse att en riktig demokrati värd namnet klarar av att människor uttrycker många olika åsikter och uppfattningar, och att vi har en offentlig debatt där den som har de sämsta argumenten förhoppningsvis förlorar. Att människors fria vilja gör att de kan rösta fram politiska ledare som Donald Trump är förstås bestickande, liksom att somliga tycker att Nordiska motståndsrörelsen är toppen. Men att kasta ut grundläggande rättigheter för oss alla är att göra saken etter värre och bäddar för ännu större samhällsförändringar som leder i helt fel riktning.

Annonser

Om annalenalod

Journalist och författare, specialiserad på politisk extremism, migration, migrantarbetares rättigheter, mänskliga rättigheter etc.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Förbud är ingen bra idé

  1. axelwkarlsson skriver:

    Tack för en etiskt, juridiskt och politiskt väl genomtänkt argumentation. Den 17 januari 2017 publicerade den tyska författningsdomstolen en likaledes etiskt, juridiskt och politiskt väl genomtänkt argumentation som avvisade ett yrkande om förbud av partiet NPD. Yrkandet hade rests av en synnerligen tung aktör: det tyska förbundsrådet, som är de 16 delstaternas gemensamma organ. Det med tysk noggrannhet och grundlighet utarbetade 350-sidiga mycket läsvärda ställningstagandet slog fast att NPD-partiet visserligen var oförenligt med författningen, men domstolen avvisade trots det förbudsyrkandet med motiveringen att partiet var alldeles för litet och för svagt för att utgöra något hot mot författningen.

    • annalenalod skriver:

      Jag tycker, som väl framgår, att debatten kring förbudsfrågan ofta är väldigt grund i Sverige. Oavsett om man gillar sådana här partier så finns det mycket som kan leda väldigt fel. Då ,menar jag inte bara att förbjuda partier helt och hållet utan även att införa andra begränsningar i yttrandefriheten som många föreslår, och som de tycker ofta ska gälla just rasister och inte andra grupper.

  2. Mikael skriver:

    Om nazismen ska förbjudas bör väl ändå även kommunismen förbjudas? Tycker man något annat är man inkonsekvent och troligen en antidemokrat. Glöm aldrig att kommunistiska Rote Front var förebild när Hitler och hans gäng organiserade SA. Organisationen användes med framgång för att skrämma och tyrannisera det tyska folket.

    • annalenalod skriver:

      Jag anser att inga ideologier ska förbjudas utan att det är handlingen som räknas. För om man förbjuder nazism och rasism hamnar vi i ju också i det läget, som du skriver, att även de som kan associeras med kommunism borde kunna bli föremål för liknande behandling, och det stannar inte där för nazism och kommunism är ju inte de enda våldsamma ideologierna som historien känner. Jag tror inte alls på förbud, som jag skrev.

  3. Aa Maria Hellström Narti skriver:

    Sverige skrev under FN-konventionen mot rasism och etnisk diskriminering, en konvention från 60-talet som vill förbjuda de nämnda organisationerna. Vart annat år skickar UD till FN skrivelser som försöker förklara denna ständiga motsättning – att man har skrivit under men kommer inte att förbjuda rasisternas och extremnationalisternas organisationer. Personligen tycker jag att konventionen behöver utvidgas och att all politik som bygger på hat och våld bör nämnas i texten – nationalistisk extremism, våldsam klasskamp, religiös fanatism, ateistisk intolerans. Det finns väl en juridik som försöker förhindra och fördömer förberedelser till brott, eller hur?

    • annalenalod skriver:

      Frågan är lite mer komplex än jag beskrev det, FN vill att vi inför ett förbud eftersom rasdiskriminering finns inskrivet i FN-deklarationen om mänskliga rättigheter. Men problemet är, som jag ser det, det jag beskriver. En lagstiftning kan aldrig ensidigt rikta sig åt ett håll och stramar man åt blir det något som ofelbart drabbar en massa intressen som många tycker bör skyddas.

      • Aa Maria Hellström Narti skriver:

        Det är just det jag eftersträvar: ett FN-ställningstagande som angriper alla arter av politik byggd på hat och våld, alltså rasism, etnisk diskriminering, våldsam klasskamp, religiös fanatism och ateistisk intolerans.

      • annalenalod skriver:

        Jag håller helt med om att de lagar vi har borde kunna användas flitigare, och då mot alla former av intolerans.

Kommentarer granskas, skriv gärna kort och håll dig till ämnet!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s