Förra veckan var jag moderator för en debatt i Göteborg som anordnades av Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism i samarbete med Segerstedtinstitutet, och som handlade om en utvärdering av de så kallade kunskapshusen. De är fyra till antalet: Göteborg, Stockholm, Örebro och Borlänge. Meningen är att de ska utveckla metoder som även kan komma andra till del, och fungera som resurscenter. Utvärderingen hade genomförts av högskolan i Dalarna. Samtalet webbsändes direkt och finns upplagt på Nationella samordnarens hemsida.
Rapportens slutsats framgick av titeln: ”Att lägga rälsen medan man kör”. Författarna framhåller att de tycker att de samordnare som de studerat tycks ha åstadkommit förhållandevis mycket trots kort tid och oklara mål.
”Kunskapshus” låter inte bra. Anspråksfullt och får oss att ana antifascistisk kamp under sken av vederhäftighet. Jag själv misstänker att det rör sig om ett låtsasprojekt som gläder politiker och journalister mer än det skrämmer våra extremister.
Det är många som är tveksamma till begreppet kunskapshus. Framförallt eftersom de inte är hus i fysisk mening