Jag sitter numera i styrelsen för Stiftelsen DOKU som granskar den våldsbejakande radikala islamismen. Vi har förstås reagerat på den nya kultur- och demokratiministern Amanda Linds agerande, och med anledning av det publicerade vi en debattartikel i Aftonbladet idag där vi erbjuder Miljöpartiet våra tjänster. För uppenbart saknas det ju en hel del kunskap vad gäller islamismen i Sverige och världen. Såhär lyder texten:
Miljöpartiet har uppenbarligen stora blinda fläckar vad gäller den radikala islamismen. Detta visar sig gång på gång, nu senast med vår nya kultur- och demokratiminister som reservationslöst räknar upp den under förra mandatperioden petade bostadsministern Mehmet Kaplan bland partiets gröna ”pionjärer och hjältar”.
Amanda Linds uttalande kan verka bagatellartat – han kom säkert bara med på ”ett bananskal” i uppräkningen som Anders Ygeman kommenterade efteråt. Men då vill vi för ordnings skull påminna om omständigheterna kring petningen av Kaplan, och hur den hanterades av Miljöpartiet. Beslutet togs alltså 2016 efter att Stefan Löfven fått nog efter att Kaplan vid upprepade tillfällen vägrat att lägga alla korten på bordet om sina kontakter med den turkiska regimen närstående individer och grupper med klart antidemokratisk och antisemitisk agenda.
Kaplan var den förste aktive muslimen som blev minister i en svensk regeringen. Men hans tioåriga karriär i riksdagen kantades av kontroversiella uttalanden som upprörde även andra muslimer. Som när han jämställde staten Israels agerande med nazisternas under 1930-talet, eller jämförde de som reste för att strida för IS, alltså den mest våldsinriktade och terrorbenägna rörelsen i världen för närvarande, i Syrien med de frivilliga i finska vinterkriget. Det bör också nämnas att han 2011 bjöd in antisemiten Yvonne Ridley, som uttryckt beundran för al Qaida-ideologen Anwar al-Awlaki, till riksdagen. (Kaplan tog ibland tillbaka vad han sagt, eller skyllde på bristande bakgrundsinformation, men den långa raden av liknande ”misstag” stämmer till eftertanke.)
När Löfven meddelade sitt beslut stod inte miljöpartisterna vid hans sida för att möta pressen. Partiets officiella förklaring till petningen var att Kaplan inte kunde sköta sitt jobb på grund av ifrågasättandet av honom som person. Men enligt Gustav Fridolin var bilden av Kaplan ”orättvis” och han kallade honom ”demokrat, antirasist och humanist”. Tre ord som vi definierar radikalt annorlunda än vad Fridolin uppenbarligen gör.
Att Miljöpartiet agerar på det här sättet kontrasterar starkt mot statsministerns ord i regeringsförklaringen om en upptrappning av kampen mot antisemitismen genom ett museum om Förintelsens historia och nya skolsatsningar för att hålla minnet levande. Men antisemitismen är inte bara historia, den är i högsta grad levande.
Vi undrar: Inkluderas dagens antisemitism i satsningarna, och tas den som emanerar ur andra kulturer också upp? I så fall är det oundvikligt att inte också rannsaka de egna leden och organisationer som bemöts tämligen välvilligt i det svenska samhället. Ska de ökade satsningarna ge ännu mer pengar till organisationer som säger sig verka mot rasism, men som i själva verket underblåser den radikala jihadismen? Ett problem som DOKU tidigare belyst.
Företrädare för den radikala islamismen har försökt vinna insteg även i andra politiska partier, vilket också diskuterats på bred front. Men inget svenskt parti har öppnat armarna för företrädare med åsikter som går i den här riktningen tillnärmelsevis lika mycket som just Miljöpartiet.
Vi utgör styrelsen i Stiftelsen DOKU som granskar våldsbejakande islamism. Vi satsar på grävande journalistik, och har redan publicerat en rad avslöjanden som vunnit stor spridning i svenska medier. Vi erbjuder nu våra kunskaper till Miljöpartiet. Vi väljer att tro att partiets agerande handlar om okunskap, så låt oss råda bot på den!
För styrelsen i Stiftelsen DOKU/doku.nu
Peter Gustavsson, Anna-Lena Lodenius, Johan Lundberg, Sofie Löwenmark och Magnus Sandelin
Anna-Lena Lodenius 
Icke att förglömma – Centerpartiet – som har haft liknande problem som Miljöpartiet: https://www.helahalsingland.se/artikel/ledare/oksanen-sa-bedriver-islamisk-aktivism-paverkansarbete-i-sverige
Lyckligtvis ändrade Svea hovrätt domslutet genom att bortse från det typiskt muslimska inslaget i domskälen: http://www.dagensjuridik.se/2019/02/hd-sager-slutligen-nej-inget-skal-prova-om-man-fran-battre-familj-borde-frias
Sosse-skandaler finns också pga partimedlemmars blinda fläckar vad gäller radikal islamism:
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/palm-holl-invigningstal-pa-arsmotet
Veronica Palm hade, trots hon kände till Omar Mustafas antisemitiska och extremistskapande hållning, nominerat sin kompis Omar till en plats i partistyrelsen.
Palm fick som ”straff” (alternativet var att uteslutas från s) att framföra kravet till sin kompis att han skulle lämna sitt plats i partistyrelsen: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/J1v896/palm-darfor-bad-jag-omar-mustafa-avga
Veronica Palm har, sin vana trogen, konsekvent vägrat svara på frågor om detta: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/m6323v/avga-palm
Mehmet Kaplan har nu inte förnyat sitt medlemskap i MP, så han är inte medlem där längre nu.
Jo jag noterade det. Det tog dock sin tid, och det är nog knappast vara intern kritik som ligger bakom beslutet.
Som svar på att Miljöpartiet inte behöver mer kunskap om islamismen menar Per Garthon att alla miljöpartister läst hans bok ”Vart leder Islam?” som han skrev samma år som Mp grundades (1980) och att det var en stenhård uppgörelse med politisk islam, se 07:18 (-36:27) här: https://www.svtplay.se/video/20702928/opinion-live/opinion-live-sasong-6-24-jan-22-00
De flesta miljöpartister har aldrig hört talas om boken!
Mp aldrig haft problem med radikal islamism????
Ovan nämnda TV-program av Gustav Fridolin fick flera, särskilt bland dem som redan hade en dylik potentiell benägenhet, att bli de facto radikaliserade!!!
Ifall någon skulle granska Fridolins uttalanden i sina program om svenska soldater i Afghanistan som sändes för 12 år sen, så är han färdig som politiker.
Idag hade det blivit ett ramaskri och han hade fällts av Granskningsnämnden. Men vid den tiden var vaksamheten mot ”fake facts” mindre, och till och med acceptabelt. Så han friades av nämnden:
https://www.dagensmedia.se/nyheter/fridolins-afghanistan-reportage-inte-partiskt-6227675
En ”normal” svensk (om det finns någon) får sura uppstötningar av det Fridolin sa om Sveriges fredsansträngningar där han med lätthet beskrev det som nära positivt i att svensk militär personal offrades.
Bra, jättebra och kan hålla med om att det finns mer att säga i saken.
Men först en fråga:
– Hur tusan kan Fridolin klara sig utan att tilldra sig någon nämnvärd kritik efter att ha hävdat att Kaplan var en ”demokrat, antirasist och humanist” samt att den offentliga bilden av Kaplan var ”orättvis”???
Det har jag också undrat många gånger
Fridolin har alltid varit mentalt låst till sin blinda anti-rasism (minsta kritik av Kaplan vore ett utslag av rasism). Ifall Amanda Lind insett detta faktum så var det strategiskt, med vetskapen om att Miljöpartiet är det mest förblindade partiet avseende extrema åsikter bland sina företrädare, att inte ta stöd i, eller ens nämna, Fridolins inställning.
Lind-saken blåste snabbt över för att hon bet bra ifrån sig – kanske t.o.m höjde sin massmediala status.
PS: Vad det gäller att hon ”rökt på” i 20-års ålder sa Tomas Bodström att han inte såg anledning för Lind att oroa sig för det eftersom han sedan länge har satt ”rättspraxis” därvidlag när han erkände att han själv hade rökt på.
Bra!
Hej Anna-Lena, Jag blir litet frågande inför tre ord i din senaste krönika. Orden är ”gång på gång”. Det betyder i min värld nåt i stil med en gång i veckan typ. Ja okey då kanske en gång i månaden, eller en gång varannan månad om man vill vara riktigt generös. Men ändå: har alltså miljöpartiet typ en gång varannan månad sedan Mehmet Kaplan avgick i april 2016 (kanske ännu tidigare?) hyllat islamism, uttryckt sig antisemitiskt eller värre saker? Jag kollar i det debattinlägg i Aftonbladet du hänvisar till. Där finns visserligen en uppräkning av ganska obehagliga saker med radikalinslamistisk och/eller antisemitisk anstrykning. Men det är ju Kaplan som står för dem ”gång på gång” och det verkar ligga före hans avgång. Har du partiet fortsatt att hylla islamism i olika former ”gång på gång” Och är då Linds dumheter representativa för hela partiet? Jag vet att det är halt ute i dag och jag skulle rekommendera bra broddar. Din text halkar nämligen litet hit och dit men mest på det där med guilt by association. Och nej jag gillar inte Miljöpartiet och definitivt inte Mehmet Kaplan, som jag intervjuade några gånger under min tid som TT-reporter. Men den här typen av krönikor hjälper inte heller, de är bara irriterande dåligt skrivna – ovanligt nog när det gäller dig. Välkommen till min små kampmöten mot extremism och antisemitism.
https://www.facebook.com/events/746219225746987/ https://www.facebook.com/events/1054544911395279/
hälsningar Jan Winter
> 22 jan. 2019 kl. 14:47 skrev Anna-Lena Lodenius : > >
Ledsen om du tycker att vi var otydliga, jag tycker texten var rätt rak. Som det står i texten, och som andra också påpekat, är glidningar i frågan om radikal islamism något som återkommit i Miljöpartiets historia, inte varje vecka men tillräckligt ofta för att människor ska reagera. Annars tror jag inte det här uttalandet hade fått den stora uppmärksamhet som det fick. Den som utmärkt sig mest är egentligen Fridolin, om du googlar på honom hittar du en hel del, del kring detta. Hans engagemang i Charta 2008 t ex. Lind försvarade Kaplan när han fick gå, nu säger hon att hon tar avstånd och att det var bra att han fick gå eftersom han gjort gjort ”vissa misstag”. Du kan ju fundera över om du tycker att det vi nämner i texten verkligen är ”misstag” eller resultat av en sammanhållen ideologi. Lind säger också att de aldrig haft problem med radikal islamism, vilket är osant, det finns fler historier än Kaplan, samt att de ändå gjort något åt det (oklart vad), och hon menar att det var tillräckligt för mer behövs inte (P1 i eftermiddags). Hon får gärna visa vad hon tänker göra som kultur- och idrottsminister innan jag har någon åsikt om den delen av hennes jobb, men som demokratiminister känns hennes trovärdighet låg,