Nytt norskt institut samlar kunskap om terror

_MG_1136-EditI spåren av 22 juli-attentaten finns en stark vilja att bekämpa alla former av politisk extremism i vårt västra grannland. En viktig del av detta är att öka kunskapen. Det har redan kommit otaliga böcker kring Anders Behring Breivik och händelserna 22 juli 2011, och ny forskning kring extremistiskt våld initieras i en omfattning som inte förekommit på många år.

I veckan presenterades ”Hate Speech International”, ett nätverk med journalister och forskare som ska granska politiskt våld, extremism och terrorism. Jag sitter som enda svensk i det rådgivande rådet som hade sitt första möte i Oslo i början av veckan. 

Tanken är att samla kompetens och initiera granskningar som ska resultera i artiklar och annan mediebevakning. Dessutom ska det finnas en hemsida där de egna rapporterna presenteras tillsammans med viss nyhetsbevakning. Ledare för nätverket (se bilden) är Kjetil Stormark (t v), som skrivit flera böcker om 22 juli-attentaten och Anders Behring Breivik, och Øyvind Strømmen (t h), författare till flera böcker om terrorism m m (se hans blogg) blir nyhetsredaktör m m på deltid.

I det rådgivande rådet sitter en rad namnkunniga personer som Tore Bjørgo från Polishögskolan, Petter Nesser från Forsvarets forskningsinstitutt (FFI), sociologen Katrine Fangen,  statsvetaren Bernt Hagtvet samt etnologen Kristian Bjørkelo. Hate Speech International, HSI, finansieras av stiftelsen Fritt Ord och norska UD och ska till att börja med existera i 2 års tid.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Efter Euroforin

I morgon drar Eurovision Song Contest igång igen med första semifinalen i denna flerstegsraket som tävlingen utvecklats till. Youtubefilmen visar ett inslag som gjordes inför 40-års jubileet 1996 och ger lite bakgrundshistoria. Den här texten publicerade jag i förra numret av Ordfront magasin, och där funderar jag kring tävlingens framtid:

Eurovision Song Contest känns allt mer som en symbol över det krisande Europa. Först hoppade Polen av årets tävling i Malmö, sedan Portugal och Bosnien-Hercegovina. Grekland och Cypern har övervägt om det verkligen är rätt tid att medverka, och i december meddelade Turkiet, ett av de mest framgångsrika länderna i tävlingen på senare år, att det inte blir någon medverkan.  

Redan förra året hette det att det vore katastrof om Grekland vann eftersom landet hade små utsikter att klara av att arrangera tävlingen. Ett alternativ till att hoppa av är förstås att skicka så dåliga bidrag att landet i praktiken är chanslöst. En vinst har blivit lite som att sitta med Svarte Petter. Redan 2010 hoppade Ungern av med hänvisning  till de ökade kostnaderna.

Hittills har inget land någonsin tackat nej till arrangemanget. Christer Björkman har sagt att han vill visa resten av Europa att det går att dra ner på förväntningarna och göra något mindre. Valet av Malmö som tävlingsstad, en ensam programedare och mindre teknik är några förändringar som ska göra att notan slutar på  i sammanhanget blygsamma 125 miljoner, vilket ändå är dubbelt så mycket som när vi arrangerade finalen senast år 2000.

Kostnaderna för tävlingen har skjutit i höjden på senare år. Och det är PR-hungriga diktaturer som är ivrigast att spendera. Azerbadjans tävling 2012 kostade motsvarande  563 miljoner svenska kronor, vilket var nästan dubbelt så mycket som den dittills dyraste tävlingen i Moskva 2009. (Ser i Kulturnytt att organisationen Civil Right Defenders presenterar en rapport som visar att situationen för mänskliga rättigheter i Azerbadjan är fortsatt lika diskutabel som när tävlingen hölls där, men nu är det ingen som talar om det längre.)

Framtidsprognos: Östeuropas dominans bryts vilket gör att de diktaturländer i öst som är villiga att lägga pengar på spektaklet av PR-skäl är chanslösa i toppen. Snart får vi se hur svala damer från Luxemburg och Schweiz som sjunger ballader på franska återför tävlingen till rötterna. Sedan är det dags att åka ut och hämta vår första tävlare på 50-talet Alice Babs på äldreboendet i Saltsjöbaden och klä henne i folkdräkt. Det blir en tävling i nationalistisk yra där inte ett öga är torrt och röstandet samordnas med pensionsbeskedet i hela EU-området.

(PS – Blir lite rörd av att höra Alice Babs, vi har träffats några gånger och hon är verkligen en av de absolut finaste sångerskor vi haft, kanske den största.)

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | 1 kommentar

Hur mycket invandrarhat tål Sverige?

Jag skriver i det nya numret av Lärarförbundets tidning Pedagogiska magasinet om främlingshatet i vår tid. Artikeln reflekterar kring fenomen som nya sociala medier och större acceptans för främlingsfientlighet. Samtidigt kan man konstatera att vi lever i en folkvandringstid och allt fler flyttar, något allt fler accepterar och inte har några negativa tankar kring.

I artikeln skriver jag bland annat:

”Invandrarhatet är ingenting nytt, men det känns signifikativt för en tid av ökad globalisering. Och det är det signifikativa, inte nödvändigtvis det vanligaste, som möter oss på forumen. Migrationen är vår tids stora och dramatiska fenomen, lika kraftfullt som någonsin de sociala forumen och vårt sätt att kommunicera. Antalet människor som lever i ett annat land än där de föddes har fördubblats på 25 år. Den övervägande delen flyttar för att förbättra sina möjligheter att försörja sig.

Men trots framgångar för ett parti som Sverigedemokraterna finns ingenting som tyder på att människor i vårt land har mer emot invandring nu jämfört med tidigare, tvärtom. En Sifoundersökning beställd av SVT, och som presenterades i februari 2013, visar att andelen svenskar som tycker att vi tagit emot för många invandrare har sjunkit från 55 procent 1989 till 37 procent. SD:s framgångar beror på att de som har en viss åsikt fått ett parti att rösta på. /…/

Det ställs höga krav på den som växer upp i dagens värld. En människa måste vara aktiv, slagtålig, välformulerad och utrustad med en stark känsla för att bedöma avsikter och undertexter i mötet med andra. Vi har tillgång till all information vi önskar, det borde göra oss klokare. Men vi har också tillgång till allt mer som snarare är rent vilseledande, ibland framställt av grupper med en egen agenda som kanske inte är uppenbar för alla.

Källkritik och förmåga att retoriskt klä av påståenden som framförs i debatten är avgörande. Uppgifter citeras och sprids, det felaktiga eller vilseledande syns snabbt på många ställen samtidigt, vilket i praktiken omöjliggör dementier. Hur ska en pedagog klara av att lotsa elever i en sådan djungel? Är det ens möjligt?

Samtalet är den minsta byggstenen i en demokrati. Att vi lever i en ny folkvandringstid är viktigt att prata om. Frågan är hur vi gör det.”

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | 4 kommentarer