I Aftonbladet idag finns en debattartikel av mig och Mats Wingborg som ger bakgrunden till att Erik Almqvist petades ur SD:s partistyrelse i går. Det lustiga är att den varit beställd i flera veckor. Vi började prata om den för länge sedan och skulle ha levererat den 12 november, vilket skedde. Men omedelbart när det som nu får hashtagen #sdgate på twitter började rulla insåg ju både Aftonbladets debattredaktion och vi att texten krokar i det som händer på ett ganska perfekt sätt, allt som behövdes var en ny ingress.
Idag meddelades det dessutom att Kent Ekeroth, partietes internationelle sekreterare, tar timeout eftersom han också agerat i den omdiskuterade mobilfilmen och bland annat gått runt med järnrör, vilket även Erik Almqvist gör i fortsättningen av filmen som släpptes idag, se Expressen.
Vår artikeln handlar alltså om att det är nödvändigt för högerpopulistiska partier i vår del av världen att dämpa sig när det gäller rasism och extrema uttryck om de ska bli breda och stora och få någon form av maktställning. Artikeln börjar såhär:
”Den avslöjande mobilfilmen där sverigedemokraten Erik Almqvist slänger ur sig ord som ”blattelover”, ”fitta” och ”hora” satte press på SD. Partiet har lovat att sätta hårt mot rasismen i partiet. Att visa att detta gäller även när uttalanden kommer från den verkliga partitoppen är uppenbarligen viktigt, och är ett tecken på att partiet drar lärdomar av hur det ser ut i resten av Europa.
Högerpopulistiska partier är en realitet i Europa. I Sverige har andelen som kan tänka sig att rösta på SD varierat mellan 7,7 och 11,2 procent i de senaste undersökningarna, en klar ökning från valresultatet 2010 (5,7). Men det betyder inte att vi skulle ha stämningar som påminner om 30-talet. Tvärtom går vägen till framgång för den här typen av partier via att tona ner de extremare sidorna och kväsa röster i de egna leden som vill gå längre. Det är precis det som SD nu försöker göra.
Detta är samtidigt en svår balansgång för högerpopulisterna. Blir framtoningen alltför utslätad kan väljarna tycka att partiet förlorat sitt existensberättigande som uppstickare och mot etablissemanget, något som är minst lika viktigt som främlingsfientligheten.”
På bilden, som jag tog vid riksårsmötet 2008 i Karlstad, syns Erik Almqvist i talarstolen och Kent Ekeroth längst till höger.
Anna-Lena Lodenius 