Jag har gästat Snedtänkt och Kalle Lind för att prata om TV-pionjären Ria Wägner och min kommande bok ”Fru Television” som kommer ut i början av oktober. Ett namn som nämnts ett antal gånger just i Snedtänkt och Ria har också fått ge namn till Sveriges främsta pris för TV-producenter. Men annars är hon tämligen bortglömd har jag märkt.
Det är lite konstigt med tanke på att hon var vår första TV-kändis och att hon syntes regelbundet i TV-rutan ända till strax innan sin död 1999. Dessutom var hon Sveriges första TV-matlagare, flera år innan Julia Child slog igenom i USA med sina kokböcker och sitt matlagningsprogram. Julia Child har tillägnats både en film (”Julie och Julia” med Meryl Streep som Julia) och en TV-serie i två säsonger som finns på HBO Max. Vem tar initiativet till en liknande serie om Ria Wägner?
Min bok kan läsas både som ett stycke TV-nostalgi och som en berättelse om ett kvinnoöde som rymde mycket mer än vad tittiarna någonsin förstod. Ria Wägner var högutbildad och förvånansvärt radikal, framför allt som ung (men med åren mer konservativ). Hon var alltså långt från den bulltant som hon framställdes som. Men hon var den första som hade förmågan att ”gå igenom TV-rutan” som man senare beskrivit det, alltså skapa en kontakt med tittaren. Hon var fullständigt naturlig och självklar i en tid då de flesta agerade betydligt stelare. Dessutom lade hon grunden för magasinprogrammen med sin mix av kultur och ämnen som rör människors vardag.
Det är tredje gången jag gästar Snedtänkt. De tidigare gångerna pratade vi om ovanlig julmusik och Sveriges förste nazistledare Birger Furugård. Ser att någon påpekat att det här visar att jag är förvånansvärt bred. Det kanske stämmer, eller så är Kalle helt enkelt bra på att locka fram olika sidor hos människor mer än i andra forum där man snarare försöker nischa människor. Min tydliga nisch är förstås våldsbejakande politisk och religiös extremism. Snedtänkt absolut, men inte på det lättsamt underhållande sätt som blivit ett signum för just Snedtänkt. Med detta sagt har jag ändå noterat att programmet utvecklats till ett allt mer seriöst kulturprogram, vilket är roligt med tanke på hur kulturen ofta känns så misshandlad i svenska medier.
Anna-Lena Lodenius 