Skärgårdscupen – mitt enda idrottsintresse

Är lite slö med att uppdatera bloggen, vilket som någon säkert räknat ut beror på att jag har semester. En ovanligt intensiv semester. Visserligen med sol och bad i skärgården, men antalet besökare har nog aldrig varit så stort som i år.

Ett annat skäl till min frånvaro på bloggen är mitt enda idrottsintresse, en fotbollscup som går att stå ut med även för en inbiten idrottshatare som jag. I år gick Skärgådscupen på vår ö, en lekfull turnering där fotbollslag från olika skärgårdsöar drabbar samman.

Det började för över 30 år sedan med fiskare och andra som spelade fotboll i träskor eller vad som fanns till buds och avslutade men en hejdundrande fest. Just festen är en viktig del, och den hålls alltid i vår danspaviljong som är norra skärgårdens största samlingslokal har jag fått berättat för mig. Eftersom vi var arrangörer i år deltog många öbor på olika sätt. Själv langade jag varmkorv och sålde läsk och öl, dottern skötte ansiktsmålningen med den äran och maken höll inledningstalet. Så vi håller oss sysselsatta även på semestern. Men idag när alla rest hem och lugnet lägger sig över ön börjar jag ändå tycka att det är väldigt skönt att äntligen ha tid att tänka och göra saker jag inte hunnit på evigheter. Som att skriva ett blogginlägg.

Publicerat i Skärgårdscupen | 2 kommentarer

Hannah Graafs poetiska utbrott

”Ytterligare en sommar utan sol
har väntat 9 månader på att gå i kjol.
Snart man tvingas i sommarexil,
jag vill köra min nedcabbade bil!
Trots uselt väder och miner snea,
blir det sällan bättre än Moder Svea.”

Vad är detta, undrar ni förstås. Alla ni som ratar Aftonbladets Klick-bilaga på fredagarna har missat höjdpunkten: Hannah Graafs dikter under rubriken ”Poetiskt”. En ständig källa till glädje mellan allt kändisskvaller och modetips. Dottern och jag kastar oss över tidningen varje fredag, läser högt för varandra och fortsätter att undra:

Kan det vara så att hon tror att det är någon slags poesi hon skapar? Eller är det ett skämt, fast det känns ju inte direkt som ett medvetet skämt. Snarare ett omedvetet i så fall. Vi har helt klart svårt att hålla oss för skratt. I synnerhet över hennes brist på känsla för versfötter, grammatik och korrekt språkbruk ö h t. Samt hennes alltid lika triviala val av ämnen för de poetiska utbrotten. Rekommenderas!

Avslutar med två favoriter från tidigare. Den första från början av sommaren:
”Nu är sommaren äntligen här,
borta är bekymmer och besvär.
Picknick, på ängen med lite rosé,
kär, lycklig, fantastiskt, touché!
Just nu vill jag ta alla i min famn,
och äntligen segla i hamn.”

Den andra från Valentine-dagen tidigare under året:
”Snart är det dags för Valentines Day,
visa din kärlek, hetero, bi eller gay.
Unna er att bara vara med varandra,
blir det dåligt får ni er själva klandra.
Fyll hela dagen med mängder av kärlek,
nöj er inte utan hångel och massa smek.
Även om ni inte gör ‘det’ så ofta,
slit av kjolen och av med din kofta.”

(Bilden är från när Hannah Graaf ställde upp i en delfinal i Melodifestivalen. Det tyckte jag f ö att hon klarade oväntat bra, fast hon inte gick vidare.)

Publicerat i Aftonbladet, Hannah Graaf, Klick | 12 kommentarer

Var Anton Nilsson terrorist eller frihetskämpe?

Anton_Nilsson-1908

Anton Nilson när det begav sig, vid tiden för terrorattentatet i Malmö.

När Anton Nilson fyllde 100 år 1987, stod han och hytte med käppen på Årsta torg i ett nyhetsinslag och förklarade att han gärna skulle åka ut och hjälpa till och skipa rättvisa i någon av världens alla krigshärdar. Han bodde länge tre trappor upp i ett hyreshus i Årsta inte så långt ifrån där jag växte upp. Ungsocialist som blev socialdemokrat och fick en sådan kultstatus att många översåg med hans hyllningar till ryska revolutionen och han vänkrets långt ut på vänsterkanten på festerna kring de allt högre bemärkelsedagarna som partiet var med och arrangerade.

Krutgubbe är en beteckning som passar lite för väl med tanke på hans bakgrund. Anton Nilson var ju en av dem som dömdes i den sista rättegången där dödsstraffet användes i Sverige, det skedde i samband med ett bombattentat mot ett fartyg som använt sig av strejkbrytare i Malmö 1908. Attentatet medförde att en arbetare dog och 7 fördes till sjukhus. Avsikten var inte att skada, uppgav gärningsmännen. Facket förde en lång kamp för att mildra de enligt många alltför hårda straffen (tre personer dönmdes varav 2 till döden). Det var hårda tider, 3 000 strejkbrytare skeppades till Sverige för att hålla hamnar och fartyg i gång och lindra effekten av fackets försök att kräva anständiga arbetsvillkor.

Var Amaltheamännen, ett namn de fick efter namnet på den båt som sprängattentatet riktade sig mot, terrorister eller frihetskämpar? Kan vi se paralleller till dagens attacker i Mellanöstern och på andra håll? I samband med att det är 100 år sedan attentatet genomfördes publiceras flera intressanta artiklar som väl inte ger svar men ändå är väl värda läsning, se t ex Arbetaren och Tvärdrag. Tyvärr verkar de inte ligger utlagda på nätet. Rekommenderar däremot varmt läsning av papperstidningarna.

Arbetaren är bra som vanligt, den här gången t ex för Liv Strömquists del fem i serien ”Tröttsamma typer” om ”Föreläsningsfarfar”, alla vi föresläsares ständiga följeslagare som talar gärna och mångordigt om allt utom det som föredraget handlar om.

SSU:d debattidskrift Tvärdrag har för övrigt ryckt upp sig och blivit en alldeles utmärkt produkt under den nya ledningen Daniel Suhonen (f d ABF) och Jens Lundberg. Det senaste välmatade numret handlar i övrigt t ex om politiska broilers och innehåller flera intressanta artiklar om fenomenet att det bara är strebrar som bryr sig om politik och att den politiska eliten går över till PR-verksamhet (som GP till JKL). Det finns t o m en socialdemokratisk partiförening numera som heter ”Byråsossen”.

NYTT: Betydligt senare skrev jag ett helt kapitel om Amalthea och Anton Nilson i min bok ”Vi måste förbereda oss på död – i huvudet på en terrorist” (Atlas 2015).

Publicerat i Amalthea, Anton Nilsson, Arbetaren, Tvärdrag | 14 kommentarer