Noterar att Timbro med Fredrik Segerfeldt slår tillbaka mot min rapport om debatten kring enskilda organisationer och bistånd (se tidigare blogginlägg). Motrapporten släpptes i samband med Almedalsveckan i juli och jag var inbjuden men valde att ta en välbehövlig semester.
Har nu ögnat Timbros nya rapport som faktiskt inte innehåller så mycket nytt. Den rekapitulerar förstås de tidigare argumenten: organisationerna tål inte kritik, får för mycket pengar och är ”biståndsberoende”. Reagerar över att jag får kritik för att ha skrivit att många länder som får bistånd är tillväxtländer. Timbro förnekar inte detta men menar att det beror på andra saker än bistånd, man hänvisar till två svenska forskare. Det jag skrev kommer från UNDP:s Human Development Index och jag har inte sett någon anledning att ifrågasätta slutsatsen att biståndet en faktor som bidrar till att många länder får fart på den ekonomiska utvecklingen.
Att sedan bistånd är en komplicerad verksamhet som lätt slår fel är något som även jag tar upp. Bistånd kräver kunskap och varsamhet. En del av den kunskapen finns just hos enskilda organisationer, det var en poäng i min rapport.
Det blev inte särskilt mycket debatt kring min rapport, och än mindre kring den här. Jag antar att min rapport kan fungera som ett underlag för enskilda organisationer som vill fundera kring hur angreppen på deras verksamhet ser ut och hur de ska bemöta argumenten. Vad man ska använda Timbros rapport till har jag ingen aning om.
Anna-Lena Lodenius 