Anna-Lena Lodenius

FPÖ polemiserade mot ÖVP i sin valkampanj. Men partierna kan ändå komma att regera tillsammans.

Österrikiska Frihetspartiet, FPÖ, blev av allt att döma näst största parti i dagens val och kommer sannolikt att bjudas in att bilda regering med konservativa ÖVP. Det är inte första gången, redan i början av 2000 bjöds FPÖ in att bilda regering med samma parti. Det blev kraftfulla reaktioner och Österrike bojkottades av hela Europa en period innan protesterna ebbade ut. Det fanns en motvilja mot Österrikes vilja till att sätta ett högerextremistiskt parti med invandringsfientlig agenda i en sådan position, men liten kunskap och förmåga hos andra länder att påverka detta.

Redan 1983-86 ska FPÖ ha suttit i regeringsställning tillsammans med socialdemokratiska SPÖ. Jag har inget minne av att det orsakade samma protester. Kanske var tiden en annan, möjligen var FPÖ vid den tiden ett mindre extremt parti. FPÖ bildades 1956 och den förste partiledaren var Anton Reinthaller, en före detta medlem i det tyska nazistpartiet och frivillig i nazisternas frivilligkårer Waffen-SS. Men FPÖ blev trots detta snart ett någorlunda liberalt och pragmatiskt parti som var inriktat på att skaffa sig den makt som bara kan tillfalla den som bjuds in att samarbeta med andra. FPÖ var medlem i många år i Liberalernas international, något som inte minst vissa svenska liberaler som Per Ahlmark kritiserade.

Jag medverkade i TV4Play kring klockan fem i dag när det preliminära resultatet presenterades. På nätet finns ett kort utdrag där jag talar om att det krävs visioner och andra berättelser om framtiden för att bjuda motstånd mot den här typen av partier. FPÖ är en väl etablerad del av Österrikisk politik och fick i år nästan 26 procent av rösterna. När Jörg Haiders var partiledare var de uppe i kring 27 procent, men under mellanperioden har det ofta gått betydligt sämre (Haider hoppade f ö av FPÖ tillsammans med några andra och bildade något mer nertonade BZÖ  som nu verkar vara helt utraderade, Haider dog 2008). Varför FPÖ lyckas just nu är svårt att svara på, men en otydlig politik, många blocköverskridande överenskommelser och perioder av blocköverskridande regeringar och att invandringsfrågan varit het i debatten sedan 2015 kan ha spelat roll.

FPÖ ingår i samma grupp i EU-parlamentet som Marine Le Pen och Front National, och samarbetar således även med italienska Lega Nord, nederländska frihetspartiet och Gert Wilders samt belgiska Vlaams Belang. Det kan vara värt att påminna om att det var den gruppen som SD ratade vilket troligen hade att göra med att det fanns partier i gruppen som de inte ville bli förknippade med.