Det fruktansvärda våldet i Paris upprör mig precis lika mycket som alla andra, och det är – som många också säger – svårt att hitta ord för att beskriva vad man känner. Jag minns förstås Wolinskis bilder från tidigare decennier. I somras var jag i Frankrike, och en vän som bor där tidvis stegade självklart fram till kiosken och inhandlade ett nummer av Charlie Hebdo som han varmt rekommenderade. Eftersom min franska inte ens når upp till nivån usel fick jag nöja mig med att titta på bilderna.
Men varför är det så många som vill prata om allt annat än de grupper som faktiskt ligger bakom dåden? Framför allt talas det om hotet från högerextremister, och hur mycket det som händer gynnar extremhögern (se t ex Johannes Klenell från tidningen Galago i Aftonbladet som går på som om Lars Vilks inte funnits). Jag är övertygad om att det kommer andra dagar då det är nazister och högerextremister som ska vara i fokus, men inte just nu.
Tänker på den där sången ”det är bögarnas fel”, högerextremister har förvandlats till en annan sådan grupp som alltid går att skylla allting på, och även om det inte är oförtjänt måste vi inse att de inte är de enda. Jag tänkte på exempelvis när frågan om attentat mot moskéer var uppe häromveckan, och alla tycks utgå från att det är en nazist som åkt ut till förorten, helst förstås en gammaldags med bombarjacka och kängor och hakkors i pannan. Trots att vi faktiskt inte har en aning, och jag kan tänka mig flera andra möjligheter, allt från etniska, religiösa till privata eller patologiska motiv.
Många tycks också tänka att det islamistiska våldet inte angår oss, som om bomben på Bryggargatan aldrig funnits, som om inte polisen avstyrt flera försök till attacker på Vilks, och som om inte även svenska män (och faktiskt även en och annan kvinna, men möjligen inte för att delta i strid) åker ner till Syrien och kanske kommer hem med liknande planer som attentatsmännen i Paris. Det här handlar om yttrandefrihet och ett öppet demokratiskt samhälle och det är avgörande värden som står på spel.
Och varför måste ordet islamofobi nämnas i det här sammanhanget? Det måste gå att hålla två olika tankar i huvudet samtidigt.
1) Det förekommer trakasserier och förföljelser mot vanliga muslimer. Det är allvarligt.
2) Det finns oerhört militanta grupper som kanske snarast bör beskrivas som Al-Quaida-inspirerade, och som står för en ansenlig mängd dödligt våld. De är extremister och terrorister. De hotar oss alla, även andra muslimer.
Tanken att Al Quaida-grupper agerar rasistiskt tycks inte heller ha slagit svenska medier. Det faktum att en kosherbutik hörde till måltavlorna i Paris blir inte startskottet för att prata om våld mot och attacker på judar, judiska föreningar etc., något som förekommer frekvent även i Sverige märk väl. Det här visar väl om något att hotet mot judiska grupper och individer kommer från olika håll, inte bara från högerextremister och nazister utan också från Al Quaida-liknande grupper.
Anna-Lena Lodenius 