När jag var ute och gick med dottern i eftermiddags blev jag uppringd av Arne Ruth. Han skulle leda en debatt på Södra Teatern om motståndet mot extremhögern, men hade fått mannfall (Björn Fries hade fått ryggskott). Debatten skulle börja en dryg timme senare. Jag befann mig i området så jag petade i dottern en crepe på Creperian strax in till och var där i tid. Få hade lockats dit, vilket säkert bl.a. berodde på det vackra vårvädret. Men det var ändå märkligt att sitta där i mörkret och debattera med en publik som bestod till 75 procent av nazister, 20 procent antirastister plus några få förvirrade själar som letat sig dit (gud vet varför).
Vi hade ändå, mot alla odds, en hygglig diskussion som blev extra intressant eftersom Per Öberg från Svenska Motståndsrörelsen valde berätta om hur han ser på medias bevakning, fackets roll och en del annat. Det är så sällan de vågar säga något. Utanför gick det desto hetare till, polisen höll en grupp antirasister stången och stämningen var tryckt.
Min bild från helgens inspelning av temakväll om Vit makt står sig ändå. Just nu är detta en typisk icke-fråga. Ingen bryr sig utom AFA och nazisterna. Som mest bryr sig om att attackera varandra i ett ständigt krig. Lätt absurdt, kan jag tycka.
(Bilden tog jag i början av året i samband med minnesdagen av Förintelsen.)
Anna-Lena Lodenius 
Vem arrangerade den här antinazistika paneldebatten på Södra Teaterm med sin – tydligen rätt ovälkomna – nazistpublik?Jag gissar på ABF.
A.L.L”Tror nog den tiden är över när det östes pengar över antirasistiska projekt. Min känsla är att pengafloden sinat på senare år, det går moden i sånt.”Tror du? Men den klämkäcka tidningen gringo som man blir pådyvlad om man läser metro får ju stora anslag. Han som kallar sig chefredaktör har ju fått stora journalistpriset också så jag tror att det finns pengar att tanka ut på antirasism fortfarande. ”Roligt att du tycker att du kan läsa vad jag skriver. Jag tycker att journalist är det bästa akademiska yrket som finns för någon med arbetarbakgrund eftersom det mycket handlar om att bryta ner pompösa, snobbiga och onödigt krångliga sätt att uttrycka sig och skriva så att folk begriper.”Jo. Det kan vara rätt kul att jämföra hur journalister skrev förr mot nu. Pompöst var ju ibland bara förnamnet, artiklarna var ofta överdramatiska och det lös igenom att journalisten hade ganska dålig självdistans. Det har naturligtvis alltid funnits många undantag.
Tror nog den tiden är över när det östes pengar över antirasistiska projekt. Min känsla är att pengafloden sinat på senare år, det går moden i sånt.Roligt att du tycker att du kan läsa vad jag skriver. Jag tycker att journalist är det bästa akademiska yrket som finns för någon med arbetarbakgrund eftersom det mycket handlar om att bryta ner pompösa, snobbiga och onödigt krångliga sätt att uttrycka sig och skriva så att folk begriper.
A.l.l:”Nästan lite smickrande att någon tror att jag är så väldigt akademisk (eftersom jag ofta upplevt det som ett handikapp att jag inte känner mig tillräckligt hemma i den världen).”Du skriver i alla fall bättre än vad jag gör och har en ton i det hela som gör att man orkar läsa igenom det även om man inte håller med (gäller vad jag läst hittils).
A.L.L:”Förresten blir man, tyvärr, inte särskilt rik på detta. Kommentera saker i medierna gör man gratis och att skriva böcker är löjligt dåligt betalt.”Är det? Jag funderade på att tjäna pengar på att slänga upp en antirasistisk hemsida och sedan söka bidrag från kommunen för det. Jag har kollat runt lite på nätet och jag tror att det räcker med att kopiera lite av de antirasistiska slagorden…Typ ”Den här sidan är skapad för att låat den vanliga invandraren få komma till tals. Röstsvaga personer som inte får det utrymme som man får om man har ett känt namn som Alexandra Pascalidou. Personer som ideligen utsätts för vardagsrasismen när politikerna talar vältaligt om mångkulturåret…”…och bla, bla, bla, kackel i det oändliga. Det krävs visserligen att läsaren har en viss ignorans (dumhet) för att gå på det, men kombinerat med att det är ett känsligt ämne för de präktigt självgoda gör att det kan lyckas.
Alla som var där visste precis var de hade varandra, har inget minne av att jag pekade ut någon och det hade det knappast gjort någon skillnad. Jag kunde självklart gjort mer för att gjuta olja på vågorna, och lyckades ju inte heller. Det konstiga var att resten av panelen var så respektfull mot nazisten, inte konfronterade deras åsikter och inte reagerade på deras sätt att hota folk (utom i några fall Arne Ruth på sitt lågmälda sätt).Vad tänkte ni som var där om detta?Det är jag nyfiken på.Min blogg innehåller korta texter, den längre versionen som jag försöker få publicerad nämner hoten högt upp i texten. För övrigt var det just en enda nazist som var hotfull just då, vad som hände efteråt vet jag inte men inne i lokalen var det en kille som agerade.Arbetare ja … Var jobbar du? Vi kan jämföra vår bakgrund någon gång om du har lust, om du tror att det spelar någon roll. Nästan lite smickrande att någon tror att jag är så väldigt akademisk (eftersom jag ofta upplevt det som ett handikapp att jag inte känner mig tillräckligt hemma i den världen).
ok nu höll du med men frågan kvarstår, varför skrev du inte det ifrån början? Dessutom skriver du nu att, citat ”Det stämmer bra att nazisterna var hotfulla. Per Öberg berömde Tyskland på 30-talet, en antirasist skrattade och fick omedelbart en nazist som satte sig axel mot axel med honom och inte vek en tum.” slut citat, vilket inte heller är sanningen då det var 4-5 nazister som flög på antirasisterna ( inte direkt fysiskt men de uppträdde hotfullt) dessutom är det bara löjli9gt att du försöker ta på dig äran själv för att lugna ner dem när det var du som uppvglade dom ifrån början genom att peka ut ung vänstarare som afa aktivister.Ja du tvivlar men du lever i din akademiker värld oxå, kom ner på jorden till oss arbetare så får du ett annat svar. Enligt egen uppgift har AFA aldrig fått så mycket tack brev som efter migrationsverket kampanjen någonsin, fast det kanske är för mycket forskande för att ta reda på? Du brukar ju mest ci´tera hemsidan… ( se inslaget om AFA och den statliga rasismen i svt…)
Det stämmer bra att nazisterna var hotfulla. Per Öberg berömde Tyskland på 30-talet, en antirasist skrattade och fick omedelbart en nazist som satte sig axel mot axel med honom och inte vek en tum. Jag reagerade direkt och försökte få honom att flytta på sig, ingen annan gjorde något från scenen. Jag hotade med att sluta debatten om de inte upphörde med sina trakasserier, men fick förvånansvärt lite stöd av resten av panelen. Stämningen lugnade sig men nazisten satt kvar. Klart att invandrare som drabbas av rasism bryr sig, men tycker det att AFA är ett hjälp och stöd? Jag tvivlar.Förresten blir man, tyvärr, inte särskilt rik på detta. Kommentera saker i medierna gör man gratis och att skriva böcker är löjligt dåligt betalt.
Vadå antifråga? Alla invandrare som blir misshandlade av nazister dagligen, du tror inte att de bryr sig?? I vilket fall så finns det ju iaf en människa till som gör det och det är du som tjänar grova pengar på att smutskasta de autonoma så fort du får chansen
Varför skriver du inte om att nazisterna hotade en av antirasisterna på plats? Tycker du inte att det har ett nyhetsvärde eller är det för att du som vanligt vill skönmåla de sk nationella?