– När man blir vuxen slutar man ockupera hus och börjar jobba fackligt.
Det säger Eva Sundin-Johansson, f d punkare och husockupant, numera tvåbarnsmamma och skyddsombud i fackklubben på den tyska livsmedelskedjan Lidls storlager utanför Eskilstuna. Jag träffade henne och de andra i klubbstyrelsenen vintrig fredagseftermiddag i mars. Reportaget finns i senaste numret av Ordfront magasin som kom ut lagom till 1 maj.

Kanske är det är på sådana här arbetsplatser som slaget om fackets framtid står. Inte på SKF och ABB, utan på de nya stora jättekoncernerna som sprider sig som gräshoppor över Europa, och som tror att de står över lagar och avtal. Arbetsplatser där det borde vara lätt att se att facket behövs, även för alla de 19-20-åringar som just fått sitt första jobb och som kommer hit på morgnarna i sina rostiga Volvobilar från Köping, Örebro och Västerås.

På Lidl måste man hålla ihop, och många lär sig att facket är ”hjälp till självhjälp”, som Eva uttrycker det. Det kan vara värt att påminna om i dessa tider där facket känns toppstyrt och gubbigt. Om man sköter sig själv och skiter i andra på ställen som Lidl har man ingen chans, så är det.