Jag är en parasit

Bara att erkänna det. Jag är en parasit på systemet. Före jul fick jag ett arbetsstipendium från Författarfonden, och då är man inte mycket att ha enligt artiklar i tidningarna de senaste månderna. Det är heller inte första gången jag får sådana stipendier. Sådana här kampanjer kommer med regelbundna mellanrum. Den här gången har den haft en argsint Linda Skugge som pikant inslag (fast hon själv fått 90 000 av fonden de senaste åren).

Det alla glömmer är att det här handlar om biblioteksersättning som delvis går till en gemensam pott. Det är inte staten som betalar mig utan Jan Guillou, Liza Marklund och de andra som blir utlånade oftare än oss övriga. Jag tycker det är ett bra solidariskt system, kan tänka att en del som säljer väldigt mycket gärna vill ha mer.

Att vara fackboksförfattare av min sort betyder att man säljer rätt dåligt och får en struntsumma från förlaget för varje bok man presterar. Men däremot arbetar massor oavlönat med skolelever, lärare, journalister och andra. Mitt val, självklart.
Fast egentligen skulle jag vilja dra en lans för alla poeter och skönlitterära författare som ofta lever under existensminimum som jag tycker att ett gott samhälle ska ha råd med. God konst, även litteratur, är något som aldrig lönar sig. Förr fick de stöd av rika mecenater. Det vore trist att gå tillbaks till ett sådant system. Inte minst för att jag tror att folk som drar in mycket pengar idag generellt vet mindre om kultur än ett genomsnittligt vårdbiträde. Att kvinnor i t ex vården, som enligt alla undersökningar läser massor med böcker och går på teater, är tänkande och kännande personer tror jag vi alla tjänar på den dag vi hamnar där.

En artikel som jag skrivit om detta finns numera på Författarförbundets hemsida.

Om annalenalod

Journalist och författare med fokus på högerpopulism och politiskt och religiöst våld och extremism, både på höger- och vänsterkanten samt islamism.
Detta inlägg publicerades i Författarfonden, Jan Guillou, Liza Marklund, stipendier. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Jag är en parasit

  1. charlotte skriver:

    Vad du inte har begripit robsten är att det inte bara handlar om popularitet. Ett samhälle som bara tillhandahåller den kultur som säljer blir likformigt och dött. Det finns hittills ett nödtorftigt samförstånd om att även det smala inom kulturen BEHÖVS (precis som professorer o annat alltså) – tack och lov för det – och alltså kräver stöd t ex i form av författarpenning.

  2. Robsten skriver:

    Just prioncipen att varje författare fick en slant varje gång hans/hennes bok lånades ut skulle jag kunna leva med, av de orsaker du tar upp. Men även ett sådant system baseras ju på hur populär och hur många som faktiskt lånar böcker av den givna författaren. En författare som lånas sällan kommer inte heller med detta system att kunna leva på sitt författarskap.Jag är emot att vissa skall bedöma vilka författare som skall få stalig lön för sitt författaskap, jag tycker det är ”populism” som skall styra vilka som skall kunna göra det på sin fritid. Att jag och andra skall betala skatt för att författare som inte säljer skall kunna skriva på heltid är ett märkligt förhållande, att jämföra med proffesurer är på en mycket låg nivå, man inrättar proffesurer när man har beov av dessa, vilka/hur som tillsätter dessa proffesurer kan ju också diskuteras, jämförelsen håller inte, den saken är klar. Författare som säljer någorlunda bra kan nämligen leva på sitt författarskap utan statligt stöd, det är liksom det som är vitsen. Uttalandet ”Vi måste väl ha lön som alla andra” är lite märkligt. Alla andra får lön efter att ha utfört efterfrågat arbete, jag kan inte sätta mig på min kammare och börja skriva, sedan begära att ”få en lön som alla andra”, inte om ingen köper det jag skrivit. Vad är det för fel på att skriva på sin fritid för att sedan gå över till att bli heltidsförfattare om tillräckligt många köper det man skrivit? Inom andra områden så fungerar det faktiskt så, massvis med människor inom masvis med yrkeskategorier gör faktiskt så, många musiker lirar och sjunger på sin fritid, blir de tillräckligt populära så går de över till att ha detta som sitt yrke.

  3. Detta svenska system är överlag bra, däremot är jag väldigt tveksam om det borde utdelas till så renodlade politiska förförfattare som dig själv.Jag är nog av åsikten att politiska åsikter skall bära sig själva rent ekonomiskt.

  4. Om inte författare skrev böcker skulle inte biblioteken ha något att låna ut. Det här som Robsten säger med att ”hålla författarna under armarna” tycker jag är djupt nedsättande? Vad är motsättningen?Vi måste väl ha lön som alla andra.Alternativet vore att ta betalt för boklånen och ge dessa pengar till författarna.Det är ingen skillnad mot att radio och TV alltid betalar när de använder musik, liksom att krogar och restauranger måste teckna avtal för att få spela musik.

  5. charlotte skriver:

    Inlägg som robstens funkar alltid som ett rött skynke för mig. De bygger på okunskap, om konstnärlig och litterär verksamhet och de historiska villkor som gällt för den – men framför allt på småaktighet och inskränkhet. Det är en gåta varför urvalsförfaranden skulle vara helt omöjliga att göra på det konstnärliga områden när de görs på andra områden för jämnan. Nej, det går inte att fastställa objektivt vem som är den ”bättre författaren” och därför bör få författarlön. Men det innebär ju inte att ett urval är helt meningslöst. Precis som det görs vid tillsättning av professorstjänster, eller för den delen alla arbeten som görs i det allmännas tjänst överhuvudtaget. Det är ju synd att robsten upplever sig vara orepresenterad på det konstnärliga området. Men där, liksom överallt annars, finns det människor som ägnar sig åt det professionellt och som ges förtroende att göra utlåtanden etc. Varför skulle den totala populismen gälla på just detta område?

  6. Robsten skriver:

    Men ditt uttalande-”Fast egentligen skulle jag vilja dra en lans för alla poeter och skönlitterära författare som ofta lever under existensminimum som jag tycker att ett gott samhälle ska ha råd med. God konst, även litteratur, är något som aldrig lönar sig. Förr fick de stöd av rika magnater. Det vore trist att gå tillbaks till ett sådant system”verkar gå över de gränser du annars i artikeln talar om. Dessutom så säger du att dessa författarpengar också är skattemedel om jag fattar saken rätt. nu tycker jag att vi absolut skall ha statsfinansierade biliotek, det är enm helt annan sak, de är till för allmänheten, inte för att hålla författare under armarna. När du säger att nästan alla förfatare också arbetar heltid måste väl det betyda att de inte lever under existensminimum?

  7. En gång till då:Det handlar inte om skattemedel.När du lånar en bok på bibliotek får författaren en avgift, ungefär som STIM-pengar. Detta är skattemedel, men pengar som handlar om att driva bibliotek.Att ha rätt att låna ut böcker alltså.Hälften av dessa pengar går tillbaks till författaren efter hur mycket hans böcker lånats ut. Hälften fördelas via Författarfonden.Det är dessa pengar vi talar om.Nästan alla författare arbetar också heltid. Ett litet fåtal får stipendier, om det görs rätt urval eller ej kan säkert diskuteras. Alternativet är att Liza Marklund, Jan Guillou och Astrid Lindgrens dödsbo behåller alla pengarna själva. Och att det blir färre som har råd att skriva böcker.Om du tycker det är bättre.

  8. Robsten skriver:

    Du skriver,”Fast egentligen skulle jag vilja dra en lans för alla poeter och skönlitterära författare som ofta lever under existensminimum som jag tycker att ett gott samhälle ska ha råd med. God konst, även litteratur, är något som aldrig lönar sig. Förr fick de stöd av rika magnater. Det vore trist att gå tillbaks till ett sådant system”.Frågan är då vem skall avgöra vad som är ”god konst”. Alla som anser sig själva som ”goda konstnärarer” kan sannolikt inte få samhällets stöttning, skulle bli för många och för dyrt. Någon måste alltså avgöra vad som är god konst, det blir ofta då konst som inte jag tycker är god, jag som betalar kalaset via skattsedeln, lite orättvist faktiskt, och inte alldeles demokratiskt. Dessutom så utrycker kulturpersonligheter ofta sina politiska åsikter förr eller senare, åsikter som i princip aldrig sammanfaller med mina, det ökar direkt inte min lust att försörja dessa konstnärssjälar via skattsedeln.Jag tycker om att skriva understundom, jag gör det på min fattiga fritid, likaså pysslar med de hemsidor jag har. varför kan inte de som gillar att bedriva konstnärlig verksamhet av något slag göra det på sin fritid om de nu inte kan leva på det? Det är väl därför vi har vår s.k. fritid.På mitt jobb finns en konstnär, han kan väl inte försörja sig på sin konst och jobbar 8 timmar om dagen som vi andra, ägnar sig åt sitt konstnärsskap på sin fritid, gör dessutom lite extra kulor då. ni kan förövrigt skåda en skiss av honom på min blogg.

Kommentarer granskas, skriv gärna kort och håll dig till ämnet!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s